Glöd · Debatt

”Vart ska vargen ta vägen?”

Vargvalpar, fotograferade med länsstyrelsens viltkamera i en småländsk skog i juli.

Vargarna i Siggefora är alldeles för hårt utsatta för jakt, skriver Robin Andersson från Revolution Rov. Han anser att bönderna borde skydda sina djur med stängsel istället för att begära tillstånd till skyddsjakt.

DEBATT I fredags tog länsstyrelsen i Uppsala beslut om skyddsjakt på en varg i Siggeforareviret. Detta efter flera angrepp mot får. Reviret är ett relativt litet vargrevir med svenska mått mätt, det ligger nära bebyggelse och ett flertal fårbönder.

Reviret etablerades i början av 2020 och föryngring skedde såväl 2020 som 2021. Hanen är avkomma efter en invandrad finskrysk varg och honan är andra generationens avkomma till en annan invandrare från detta område. Detta gör vargarna i Siggefora till några av de allra mest skyddsvärda vargarna i hela Sverige. Något länsstyrelsen verkligen borde haft i bakhuvudet när de beslutade om denna skyddsjakt.

En annan aspekt är att vid de flesta av angreppen mot får har bönderna inte haft rovdjursavvisande staket på alla eller delar av sina hagar. Det har också förekommit att varg simmat in i hagar som mot vattnet varit helt ostängslade. Detta trots att det är välkänt att vargar är goda simmare. Angreppen kring Siggefora borde därför läggas på fårböndernas ägaransvar. Det borde dessutom vara deras skyldighet att göra en riskanalys för sin företagsverksamhet och vidta åtgärder för att förebygga dessa. Om inte staketen kring samtliga hagar som fåren vistas i är rovdjursavvisande borde bönderna bli helt utan ersättning och skyddsjaktsanmälningar borde vara ogiltiga.

Utöver att Siggeforareviret ligger nära bebyggelse och fårbönder har det under det senaste året också bedrivits flera organiserade, guidade vargsafaris och vandringar i vargens spår, turer för att under nattetid lyssna efter yl av ”vargvänner” där. Dessa aktiviteter har eskalerat över tid.

Revolution Rov, en förening med syfte att arbeta för rovdjuren i vårt land och deras rätt till existensberättigande, funderar på om det verkligen är en slump att det i tid sammanfaller med de ökade fårangreppen?

Vi anser nämligen att även om man i sina uppsåt är vargvänlig så stör man vargarna när man tar sig in i deras revir. De blir stressade och gör saker de annars förmodligen inte skulle ha gjort. Till exempel tar sig in i fårhagar. Vargen har en stark medfödd rädsla för människor och därför är den mycket skygg. Om den hör människor komma drar den sig därifrån, för den vet att det är bäst att hålla ett stort avstånd till oss människor. Vargar behöver sin integritet och frihet för att kunna fungera efter sin natur.

Habitaten för vilda djur krymper över hela världen och Sverige är nog i topp på minst orörda skogar. Har vi helt glömt naturvärden och de vilda djuren?

För vargen är skogen ett hem, deras hem som vi människor borde respektera. Sverige har med flera politiska beslut och internationella förbund åtagit sig att verka för att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus i vårt land. Det måste samtliga kortsiktiga och egoistiska människor ta hänsyn till, oavsett om man är jägare, fårbonde eller ”natur-turist” respektera. Vargarna kan inte se skillnad på gott eller ont hos olika människor, de följer sin instinkt och stressade och trängda vargar börjar agera irrationellt.
Om vi människor inte kan visa hänsyn på deras egen arena, vart ska då vargarna ta vägen?