– Från i slutet av 1800-talet till så sent som på 1950-talet grävdes samiska kvarlevor upp, utan samtycke, för att studeras, mätas, vägas och kategoriserats på institutioner och museer, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare på Amnesty Sápmi, och fortsätter:

– I stället för att magasineras där bör kvarlevorna återbördas i enlighet med
Urfolksdeklarationen.

”Behovet av att forska mer”

Men Historiska museets chef Per Karsten vill att forskare ska undersöka kvarlevorna innan de eventuellt återförs, rapporterar Sydsvenska dagbladet.

– Behovet av att forska mer i detalj är stort ur ett etiskt, juridiskt och socialhistoriskt perspektiv. Att vi verkligen får veta så mycket som går att veta. Dels om hur skeletten har kommit in i samlingen och dels om de enskilda individernas historia, säger han till tidningen.

Varför är det viktigt?

– För att ge dem en röst. Många har hamnat i en fruktansvärd livssituation, begått självmord eller blivit mördade. De fick betala priset för det moderna samhällets framväxt genom att de ingick i den medicinska forskningen.

Erik Törnlund är kritisk till Karstens inställning och att museet inte initierar att återbörda relikerna.

– Det handlar om värdighet, etik och moral, förutom mänskliga rättigheter och Urfolksdeklarationen. Förra året skrev Sveriges regering skrev under rekommendationerna att ta ansvar och se till att återbördandet av kvarlevor aktualiserades och praktiserades. Men det har vi inte sett mycket av.

Han tror att dröjsmålet delvis handlar om okunskap och finansering.

– Samerna, vars gravar plundrades, kan inte behöva stå för kostnaden. Regeringen måste följa folkrättsliga lagar och tillföra resurser för administrativt genomförande. Det är viktigt att det sker i dialog med det samiska samhället, betonar han.

”Framhålla samisk historia”

År 2019 återbördade Västerbottens museum kvarlevor från 25 samer. Då fanns kvarlevor på elva statliga museer.

Helene Öberg, statssekreterare hos kulturminister Amanda Lind (MP), fick då frågan vad hon ansåg om kritiken att för lite har skett sedan Sametingets krav på återlämning 2007?

– Vi har gett det här uppdraget till Riksantikvarieämbetet. Vi har också öppnat för en sannings- och försoningskommission, för kvarlevorna är en del av en större berättelse om hur staten har utsatt samerna för kränkningar under många år. Den frågan är vi politiskt beredda att ta itu med nu, sa hon till TT.

På riksantikvarieämbete webbplats besvaras frågan: Hur avgörs det vad som ska återlämnas? ”Varje museum utreder återlämnandeärenden självständigt. I processen vägs många olika aspekter in och det är viktigt att beslut är väl övervägda.”

Sameföreningen i Arjeplog har begärt att få kvarlevorna från en av samerna. Ledningen i Lund uppges vara positiv, men väntar på att regeringen tar beslut, rapporterar Sydsvenskan.

– Tyvärr kännetecknas den svenska historien av att samernas mark och försörjningsmöjligheter beslagtogs. De tvångsförflyttades och -assimilerades, utsattes för rasbiologi och rasism. Det är viktigt att framhålla den samiska historien för att visa att vi dragit lärdom av den, säger Erik Törnlund.

Lätt skeptisk till ny översyn

I år uppmärksammas urfolksdagen bland annat med en kulturdag i Gällivare, där både Amnesty Sápmi och Sametinget deltar.

– Urfolksdagen är viktig. Från Sametinget deltar vi i flera manifestationer, säger Paulus Kuoljok, ordförande i Sametinget.

Enligt honom är det internationella samarbetet inom FN ett viktigt forum för samiska frågor.

Vad är det viktigaste frågan för samer nu?

– Att få bruka landet för att upprätta kulturen. För samerna har det alltid varit viktigt att inte utarma naturen. Fiskar vi en sjö, så ska det gå att fiska lika mycket nästa år, säger han.

Att samerna inte lämnar tydliga spår i naturen var även ett dilemma vid Girjasdomen, enligt honom.

– Det kan göra att vi kan ha svårt att bevisa vår närvaro. För Girjasdomen, i målet mot staten, fick vi kämpa för att kunna bevisa den samiska närvaron.

Girjasdomen innebar att Girjas sameby på grund av urminnes hävd har en ensamrätt att upplåta jakt och fiske på området.

– Politiskt har det nästan inte lett till någonting. Vi tänkte att statens begränsning att upprätta jakt- och fiskerätter inte bara skulle gälla ett litet område, utan det beröra de flesta samebyar, men så blev det inte, säger Paulus Kuoljok, och fortsätter:

– Det som har hänt är att man tillsatt en översyn av rennäringslagen.

Kan det leda till ökat inflytande för samer?

– Jag är lätt skeptiskt.

Läs mer Ökat självbestämmande och markfrågor viktigt för samerna i valet