Hbtqi-personer utsätts i högre grad än andra för sexuella övergrepp, men deras berättelser saknas i det offentliga rummet. Det menar RFSL, som nu släpper antologin Vi också – hbtqi-personer berättar. ”Våra berättelser visar att det inte bara är män som utsätter kvinnor utan det sker i samkönade relationer och på platser som queerklubbar, dit många går för att få vara sig själv”, säger redaktören Maria Niemi.
I antologin finns en rad berättelser om utsatthet, både namngivna och anonyma. Ett av vittnesmålen handlar om vad som hände en person, 12 år gammal.
”I samband med det träffar jag en person på en app där det går att gå med i grupper för olika intresseområden. Vi upptäcker att vi både gillar samma band och är med i samma hbtqi-grupp. Hon beskriver sig själv som en tjej i femtonårsåldern som också har transerfarenhet. /…/ När vi har chattat i ungefär en månad börjar hon fråga mig om sexuella saker. Det känns inte så konstigt först, och jag svarar på hennes frågor. Men det dröjer inte länge innan hon också ber mig att skicka nakenbilder på mig själv. ’Det kommer hjälpa dig med din könsdysfori’, säger hon.”
– Det handlar om en ung person som under lång tid utsätts för sexuella övergrepp. Personen hittade någon med liknade erfarenhet, vilket kan vara svårt när det handlar om könsdysfori, och under en period byggdes ett förtroende upp, men sedan gick det över till ett gränsöverskridande och en rad övergrepp, säger Maria Niemi, frilansande redaktör och kommunikationsstrateg i det egna företaget Hyvää.
Flera vittnesmål i antologin berättar om både unga och vuxna i en process att hitta sin identitet och som utsätts för olika typer av trakasserier och övergrepp.
Som i samhället i stort blir de flesta hbtqi-personer utsatta av någon de känner. I boken finns exempel från fritiden, internet, fester och arbetslivet och personer på flykt.
”De har förlorat hela sin värld”
Blev du överraskad i arbetet med antologin?
– Även om jag visste att många drabbas blev jag chockad över hur många. Nästan tre av fyra av bisexuella kvinnor och varannan transperson i Folkhälsomyndighetens undersökning har utsatts för sexuella trakasserier och andra sexuella övergrepp, säger Maria Niemi.
Enligt Folkhälsomyndighetens rapport från 2020 har 74 procent av bisexuella kvinnor utsatts för sexuella trakasserier och 69 procent för andra sexuella övergrepp. Det kan handla om att bli smekt, kysst, “kladdad på” eller att någon rör vid en på ett sexuellt sätt mot ens vilja. Jämförelsevis har 41 respektive 37 procent av heterosexuella kvinnor drabbas.
Maria Niemi betonar att hbtqi-världen är liten och att det gör det ännu svårare att berätta. På många ställen är sammanhangen få där hbtqi-personer känner att de kan var sig själva och kan känna den samhörigheten med andra.
– Efter ett övergrepp undviker många hbtqi-sammanhang av rädsla för att träffa förövaren, till exempel Pride-festivaler. De gör att de känner att de har förlorat hela sin värld.
Vad hoppas du att de som läser tar med sig?
– Dels hoppas jag att personer som själva utsatts känner sig mindre ensamma och får mod att söka hjälp eller polisanmäla – det känns otroligt viktigt att börja prata om det. Dels hoppas jag att personer som möter hbtqi-personer, som vårdpersonal och polis, försöker att förstå de extra trösklar som finns för att förhoppningsvis kunna minska dem, säger Maria Niemi.
Vård och polis saknar kunskap
Folkhälsomyndighetens rapport visar också att homo- och bisexuella kvinnor även polisanmäler händelser mycket mer sällan: 7-8 procent jämfört med 23 procent av heterokvinnorna. Motsvarande gäller för att uppsöka sjukvård. Bland bisexuella män har så få svarat att de polisanmält eller uppsökt vård att det inte går att redovisa.
Bland transpersoner har en klar majoritet berättat för någon om att de utsatts för sexuella övergrepp, men få har uppsökt sjukvård eller anmält händelsen till polisen.
En person i antologin berättar att vittnesmål om sexuella övergrepp även kan leda till att en utredning av könsdysfori förlängdes.
”Jag har gjort allt som min läkare bett om och mår fortfarande inte bra. Men hon tror fortfarande att det beror på allt jobbigt jag gått igenom i livet såsom mobbning, sexuella övergrepp och utanförskap trots att jag fått behandling för allt det under en väldigt lång tid. Jag har försökt ta livet av mig på grund av detta och haft ännu mer självmordstankar.”
I boken medverkar också poliser och kuratorer med specialkunskap om sexualbrott mot hbtqi-personer.
– De vanliga hjälpfunktionerna i samhället har inte bra kunskap om hur det är vara hbtqi-person. Många upplever att de behöver förklara vem man är, och vad det innebär, innan man kan börja prata om övergreppet. Det kan bli en för hög tröskel för många att ta sig över, säger Maria Niemi.
Läs mer:
Hot och hat utbrett mot hbtqi-aktivister – Pride viktig mötesplats
