Svampar är inne. Att odla, äta och snacka om. Jerker Jansson har träffat Merlin Sheldrake, författaren till boken ”Ett sammanvävt liv”.
Du kan bli av med en arm eller ett ben och fortfarande vara du, men ta bort vatten och luft och du dör rätt snart. Fråga Lund i SVT visade för några veckor sedan att det är ganska få organ som behövs för att hålla oss vid liv. Hjärta, lungor, lever, nervsystemet och ett blodomlopp, typ. Vad som är en individ är långt ifrån lätt att definiera. Dessa tankar snurrar i in skalle när jag väntar på Merlin Sheldrake över en kopp kaffe.
– Svampar utmanar många begrepp som vi tar för givna, säger han efter att han slagit sig ner. Viktiga begrepp som vi använder för att organisera våra liv, vår ekonomi, samhället, hur vi tänker filosofiskt. Och idén om individen ingår det. Vi ser oss som avgränsade individer men vi är i ständigt utbyte med omvärlden.
En ”svampindivid”, mycel, kan delas i två delar och båda delarna kommer att leva vidare på egen hand. Det behövs bara en livaktig cell för att starta ett helt nytt nätverk. När sen de båda delarna möter varandra igen känner de igen varandra och går samman igen. Mycelet kan också utbyta genetiskt material med andra individer.
En helt annan intelligens
Svampar saknar nervsystem. Ändå verkar de kunna tänka och känna. Det har gjorts experiment där man lagt ut små högar med svampmat som ska representera stationer i ett tunnelbanesystem och sen har man låtit svampar räkna ut det mest effektiva sättet att binda samman dem.
– De experimenten har mest handlat om slemsvampar, säger Merlin, och de är egentligen amöbor men man har gjort liknande experiment med mycel och där finns en öppning för att närma oss naturen mer direkt snarare än att hitta på allt efter eget huvud.
Jag tillhör dem som har svalt betet när det gäller medicinsk användning av svamp. Psilocybin-svampar är förbjudna att använda, men det finns ju en hel massa andra arter som används. Men jag undrar hur säkra vi är på att det faktiskt fungerar.
– Det är en hel del hype, som det är med nya trender, men det finns ju onekligen också en stor mängd lovande studier. I synnerhet i Ostasien har man kommit riktigt långt. I Japan har ett företag fått en medicin baserad på sidenticka godkänd för att behandla cancer.
Livet går inte att ta patent på. Det finns många fungerande mediciner ute i naturen som inte är intressanta för läkemedelsindustrin av enbart det skälet. Där gäller det att skapa unika, nya molekyler som företaget helst är ensam om att få producera. Svampar bor i skogen.
– Som med så många naturmediciner hålls utvecklingen tillbaka av dessa mekanismer. Systemet är självhämmande, men jag är verkligen entusiastisk inför utvecklingen just nu. Och det är ju ingen ny idé. Människor har använt svamp som medicin under mycket lång tid.
Det finns skulpturer och målningar av medicinska svampar som är tusentals år gamla. Det handlar inte bara om psykoaktiva arter.
– Nej, långt ifrån. igelkottstaggsvamp, sidenticka och lackticka har använts länge i olika asiatiska kulturer, lackticka flera tusen år i Kina.
Sen är det väldigt gott också
Igelkottstaggsvamp är dessutom en delikatess. Merlin reser runt mycket nu och föreläser och ger intervjuer, men han har odlat dem och andra svampar tidigare. Vi fastnar en stund i att diskutera olika arters värde som mat. Här i Sverige kan vi ju plocka hur mycket svamp vi vill i skogen, men det finns arter som odlas som är minst lika goda som kantareller och karljohanssvamp. Merlin håller med mig om att shiitake verkligen är en av de allra bästa. Färsk är den extra delikat.
Svampar är naturens främsta nedbrytare. De kan bryta ner nästan vad som helst. Sten. Grejer som ingen annan äter. Det finns arter till nästan allt. Man använder mycel för att bryta ner gifter. Jag tänker att det där borde finnas i varje kvarter, som en återvinningscentral, men med en gemensam kompost eller insamling av kaffesump för svampodling.
– Det finns liknande projekt. Och ett företag i USA, Smallhold, hyr ut terrarier där det växer olika ätliga svamparter. Du vet hur restauranger brukar ha akvarier med fisk i som gästerna ska välja mellan, men med svamp. Överhuvudtaget integrerar människor svampar i sina liv allt mer. Jag tror verkligen att det händer något signifikant just nu.
Allt du behöver veta om svamp för att vara inne
Titel: ”Ett sammanvävt liv”
Författare: Merlin Sheldrake
Förlag: Volante
Internet är full av svampfantaster. De senaste decennierna har inneburit en revolution för svampodlingen som hobby och för både svamp som mat och den medicinska användningen av dem. Jerker Jansson har läst Merlin Sheldrakes bok om svampar.
”Ett sammanvävt liv” är den perfekta boken för den som vill ta sig in i svamparnas underbara rike utan att bli alldeles akademisk. Med en skön språklig lätthet, som självklart beror på ett bra översättarjobb av Jim Jakobsson, ger Sheldrake den kunskap en nyfiken person behöver för att snabbt sätta sig in i fältet.
Det finns minst sagt en hel del flumskallar, om än ofta underhållande, som skriver och talar om svamp. Mycket av det till exempel Terence McKenna säger stämmer, men liksom på en annan nivå. Hipstrarna har tagit över initiativet från hippierna vilket inte bara ger utrymme för böcker som denna, utan också har lett till att det forskas allt mer, vilket Sheldrake berättar om.
Även om Sheldrake inte går in på detaljer i hur man odlar svamp är boken perfekt som bakgrund för en odlare. Svampar beter sig så fundamentalt annorlunda jämfört med djur och växter att det är nödvändigt med en grundläggande förståelse för att lyckas. Och sen är det rätt spännande att spekulera i hur svampar uppfattar världen och sig själva medan man odlar.
