Radar · Inrikes

Svårt att skydda samhället mot vansinnesdåd

Resecentrum i Vetlanda, där en av onsdagens attacker ägde rum.

Grova våldsdåd av ensamagerande gärningsmän, mot slumpmässigt utvalda offer, är nästan omöjliga för samhället att skydda sig ifrån. Den misstänkte gärningsmannen i Vetlanda tycks ha uppvisat tecken på psykiska problem.

Än så länge är inte mycket känt om 22-åringen i Vetlanda som misstänks ha gått till attack mot sju slumpvis utvalda offer. Polisen har varit mycket förtegen kring detaljer och motiv som rör händelsen.

Mannen är från Afghanistan och har de senaste månaderna svävat i ovisshet kring om han får stanna. Bekanta har i medier beskrivit att han haft ett ”svårt liv”.

Vid dagens häktningsförhandling beslutades att han ska genomgå en så kallad paragraf 7-undersökning om sitt mentala tillstånd.

– Han verkar ha levt under svåra omständigheter och tycks ha uppvisat tecken på psykiska problem, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Omöjligt att förutsäga

Attacken har liknats vid ett vansinnesdåd – våld på allmän plats, där gärningsperson och offer inte känner varandra och där det inte finns något motiv.

Sådana är det mycket svårt att försvara sig mot, konstaterar Sarnecki.

– I efterhand brukar vi alltid vara otroligt efterkloka och kunna säga ”det här borde vi ha kunnat förutse, den här personen har uppvisat en mängd olika symptom på psykisk instabilitet”. Det är bara det att det är först i efterhand som vi vet vilka personer av många som uppvisar psykisk instabilitet som också begår vansinnesdåd. Det är fullkomligt omöjligt att förutsäga i de flesta fall, säger han.

Vansinnesdåd står för en väldigt liten del av all kriminalitet sammantagen i samhället. Men ofta får de stor uppmärksamhet.

Några exempel är knivattacken som dödade en mamma och hennes vuxne son på Ikea i Västerås sommaren 2015, mordet på Anna Lindh 2003 och när två personer dödades då en man år körde rakt in i folkvimlet i Gamla stan i Stockholm samma år.

Psykos som bryter lös

Ofta finns ett antal gemensamma nämnare hos gärningsmännen, enligt Sarnecki. Problematik som psykossymtom, missbruk och psykisk ohälsa ökar risken för att begå en impulsiv våldshandling.

– Det är individuella bedömningar, men när vi tittar på detta efteråt ser vi att de här människorna inte har mått bra, de har uppvisat olika symptom på störningar och rätt ofta är det någon form av vanföreställningar eller möjligen en akut psykos som bryter igenom, säger Jerzy Sarnecki.

Vilka möjligheter har samhället att förhindra vansinnesdåd?

– Möjligheterna är tyvärr mycket små. Vi måste givetvis reagera på att människor inte mår psykiskt bra. Kanske inte i första hand för att vi är rädda för att de ska springa runt och angripa folk med kniv, utan för att ett samhälle ska sträva efter att så många människor som möjligt ska må så bra som möjligt.

På så sätt skulle möjligen en eller annan potentiell gärningsman kunna stoppas. Men någon garanti kommer aldrig att finnas, enligt Sarnecki.

– Det vi kan göra är att ha en effektiv polis som kommer så fort som möjligt till platsen där det händer, säger han.

Fakta: Några omskrivna vansinnesdåd

I augusti 2015 dödar en asylsökande man en mamma och hennes vuxne son på Ikea i Västerås.
I januari 2007 överfaller en 27-årig man en åttaårig pojke i Norrahammar utanför Jönköping. Pojken träffas av flera knivhugg och dör innan han kommer till sjukhus.
I maj 2003 angriper en 32-årig man oprovocerat människor i Åkeshov i västra Stockholm med ett järnspett. En 72-årig man dödas och sju personer skadas.
Samma månad kör en 50-årig man in i folkvimlet i Gamla Stan i Stockholm med bil. Två personer dör och flera skadas.
Utrikesminister Anna Lindh överfalls och knivskärs på varuhuset NK i Stockholm i september 2003. Hon avlider morgonen därpå.
I september 2003 knivdödar också en 24-årig man som vårdas på en psykiatrisk klinik i Arvika en femårig flicka.
I juni 1994 skjuter fänriken Mattias Flink ihjäl sju personer i Falun.