Kol, gas och olja måste minska om vi ska nå målen i Parisavtalet. Men fossila bränslen fortsätter att subventioneras år efter år i de flesta av världens länder, även Sverige. En av de stora frågorna på Cop26 är hur världen ska fasa ut den klimatfarliga subventioneringen av fossila bränslen.
Så ser det ut i världen
Den förmodligen vanligaste formen av subvention av fossil energi är ett fast pris för bränsle till transport eller uppvärmning. Andra former av subventioner är skatteförmåner, produktionsstöd och reduktioner i avgifter. De flesta länder har någon form av subvention för fossila bränslen som riktas mot jordbruk, infrastrukturprojekt och andra utvecklingsformer. Störst subventioner går till olja och gas, ungefär 80 procent. Bara några få länder, exempelvis Iran och Indonesien, har så rabatterat pris på bensin att det är billigare än världsmarknadspriset. De länder som använder sig mest av subventioner är Saudiarabien, Ryssland, Indien och Kina, som tillsammans står för runt 30 procent av världens subventioner till fossil energi. Norge, Kanada och England ger skatterabatt till produktion och till prospektering av av nya olje- och gasfyndigheter. Kol har börjat att ratas av en rad EU-länder, bland annat har Tyskland och Spanien slutat att ge stöd till kolgruvor. Polen, fortsätter dock att stödja utvinning av kol genom statsstöd till gruvor och kolkraftverk. En mer ovanlig form av stöd finns i Danmark, som ger pengar till forskare som utvecklar effektivare sätt att utvinna olja i Nordsjön, rapporterar Forskning.se.
Frågor för Cop26
G20-gruppen, som utgörs av världens rikaste länder, har lovat att fasa ut onödiga subventioner till fossil verksamhet. Överenskommelsen kom redan 2009 men ännu har inte mycket skett på området. G20 länderna har tillsammans 90 procent av världens bruttonationalprodukt och står för 80 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Mellan 2015–2019 minskade subventionerna med 10 procent, rapporterar Bloomberg NEF, som sammanställt information från OECD och Internationella energiorganet, IEA. Det betyder att varje minut subventioneras olja, kol och gas med 10,5 miljoner kronor, eller 15,1 miljarder kronor per dag, skriver Dagens nyheter.
För att klimatmålen ska kunna nås måste subventionerna av fossila bränslen fasas ut. Frågan är hur det ska kunna ske utan att störa matförsörjningen och transporter. I sin rapport skriver IEA att en övergång är nödvändig för att minska riskerna med toppar i energipriserna. IEA föreslår även inför Cop26-mötet en rad åtgärder för minska utsläppen, bland annat krav på marknadsreformer, forskning, utveckling, minskad försäljning av förbränningsmotorer, mer biobränslen, fler regleringar av utsläppen och en avveckling av subventionerna till fossila bränslen.
IEA menar att med de åtgärder som har vidtagits hittills kommer de totala utsläppen globalt bara att minska med 20 procent fram till 2030, vilket är långt från målet om 55 procentig minskning.
Inför Cop26 har ledare för 91 företag gått ut i ett öppet brev och krävt att subventionerna plockas bort och att stater och företag gemensamt börjar att arbeta på att nå nollutsläppsmålet till 2050. Bakom inititativet står World economic forum (WEF).
Social oro
Människor i många fattiga länder har inte bara vant sig vid låga priser på bensin och bränsle, det är en förutsättning för att de ska överleva. Att ta bort subventionerna kan leda till konflikt och uppror. Även i Europa har höga bränslepriser lett till demonstrationer. 2018 fick Frankrikes gula västar hundratusentals att protestera, vilket ledde till att regeringen backade om planerna att höja koldioxidskatten. Enligt forskare bör man ta reduceringen av subventionerna stegvist för att minska konflikt. Viktigt är att involvera, kompensera och vara tydlig i kommunikationen med de som berörs, samt att se till att erbjuda omskolning, exempelvis till gruvarbetare. En mer hållbar energiförsörjning kan på sikt vara dämpande mot social oro, menar IEA.
Så ser det ut i Sverige
Nästan 30 miljarder kronor går varje år till att subventionera klimatfarliga verksamheter i Sverige. Politikerna har sagt att det här ska fasas ut, det rör sig trots allt om en summa som är mer än dubbelt så stor som hela miljöbudgeten, som ligger på runt 12,5 miljarder kronor. Men ändå finns subventionerna kvar i statsbudgeten. Det rör sig om stöd, bidrag och skattelättnader som hamnar på skattebetalarna att betala för utsläpp, som vi vet inte bör släppas ut. Lejonparten av subventionerna är skatteundantag varje år på omkring 12 miljarder kronor för fossila bränslen. Till detta kommer utrikesflygets undantag från bränsleskatter och moms vilket uppgår till cirka 8,2 miljarder kronor om året. Den svenska traditionen med subventioner av bränslen går tillbaka minst 50 år och har kommit till bland annat för att få ner kostnaderna för jordbruket. Enligt Naturskyddsföreningen, som skrev en rapport 2018 om subventionerna, går det att minska på bidragen. Ungefär hälften av de 30 miljarderna består av subventioner som är inskrivna i internationella överenskommelser. Här ingår utrikesflyget. Dessa kan ta lång tid att förändra. Andra subventioner skulle gå att plocka bort, exempelvis de till jordbruket, men då fårkonsumenterna räkna med högre priser. Naturskyddsföreningen menar att det går att stötta jordbrukarna på andra sätt än via billigare bränsle.
