– Det kan till exempel vara om han i kommunikation med någon annan har uttryckt något som kan kopplas till det här, säger Mark Klamberg professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

En lång rad brottsliga handlingar kan innebära terrorbrott. Mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt dataintrång, mordbrand, sabotage, spridande av gift eller smitta, vapenbrott, smuggling är några av dem.

När brottet dessutom allvarligt kan skada en statlig eller mellanstatlig organisation definieras det som terrorbrott. Skadan kan ske genom att gärningspersonen antingen vill injaga fruktan hos en befolkning, försöka tvinga offentliga organ till vissa handlingar eller allvarligt vill destabilisera grundläggande strukturer i en stat.

Högre syfte

Avsikten måste uttryckas på något sätt. Att injaga fruktan genom att gå omkring och hugga människor med tillhygge räcker inte.

– Det kan ju vara en mentalsjuk person som bara gått runt och hugger med kniv utan särskilda motiv eller en tanke om att injaga fruktan. Då är det inte terrorbrott, säger Mark Klamberg professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

Utreder polisen terrorbrott för att kunna utesluta det, eller krävs det några andra tecken på terrorbrott?

– När det är många offer och när det inte finns koppling mellan gärningsman och offer så föreställer jag mig att det är en naturlig följdfråga, varför har han gjort det? Jag kan tänka mig att det har lett fram till att man undersöker det alternativet.

Måste uttryckas

Hur behöver avsikten manifesteras?

– Det kan vara kommunikation med någon annan där åsikter som kopplas till det här uttrycks. Jag föreställer mig att man kommer att undersöka mejl, sms, fråga personer i hans omgivning om han har några särskilda föreställningar om politik och samhälle som kan förklara det här. Sedan kommer man naturligtvis att prata med den misstänkta gärningsmannen själv, säger Mark Klamberg.

Straffet för den som döms för terrorbrott är fängelse från fyra år upp till 18 år, eller på livstid. För mindre grova brott är det fängelse i lägst två år och högst sex år.

Sveriges genom tiderna största rättegång pågår sedan i september i Stockholms tingsrätt. Där står Ian Lundin och Alex Schneiter, tidigare företrädare för Lundin Oil, numera Orrön Energy, åtalade för medhjälp till grova krigsbrott i Sudan åren 1999–2003.

Enligt åtalet kände de båda bolagstopparna till att landets militär, understödd av regimtrogna miliser, mördade och fördrev människor för att skapa förutsättningar för bolagets oljeprospektering i södra Sudan, numera Sydsudan.

I målet finns 32 målsägare, civila offer för militärens övergrepp, som lämnat in anspråk på sammanlagt 110 miljoner kronor i skadestånd. Men nyligen beslutade Stockholms tingsrätt att de inte längre kan få sina anspråk prövade inom ramen för rättegången.

Kom in för sent

Anledningen är enligt domstolen att anspråken, som lämnades in tre veckor innan rättegångsstart, är vagt formulerade och kom in för sent – trots att målsägarbiträdena sagt att de skulle vara färdigställda i slutet av 2022. I fem fall saknas fullmakt från målsäganden, varför domstolen i de fallen inte anser sig kunna handlägga anspråken.

”Med hänsyn till det som nu har sagts måste det anses vara målsägandena själva – genom målsägarbiträdena – som har föranlett den uppkomna situationen”, skriver domstolen i beslutet.

Beskedet innebär att frågan om skadestånd avskiljs från brottmålet och ska prövas som separata tvistemål.

”Bakslag för brottsoffren”

– Det här gör det betydligt svårare och i praktiken nästan omöjligt för dem att få upprättelse och få sin sak prövad i domstol, säger Ebony Wade, jurist på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders.

– Från ett människorättsperspektiv är det här ett stort bakslag för brottsoffren.

Att skadeståndsanspråken ska prövas som separata tvistemål innebär att de målsägande – fördrivna sudanesiska bybor – om de förlorar tvingas betala Lundins och Schneiters rättegångskostnader.

Eftersom de inte är svenska medborgare är de dessutom skyldiga att på förhand ställa säkerhet för rättegångskostnaderna i tings- och hovrätt, som av Lundintopparnas försvar uppskattats till 500 000 kronor per tvistemål, för att överhuvudtaget få sin sak prövad.

– Man kan ställa sig frågan om det är rimligt att en målsägande, som är den som är utsatt för brott, ska stå för sådana kostnader. Det krävs väldigt mycket resurser och de här målsägandena har sannolikt inte de resurserna. Därför blir det i praktiken omöjligt att få rättvisa, säger Ebony Wade.

TT söker målsägandebiträdena Thomas Bodström och Anders Sjögren.

Ian Lundin och Alex Schneiter nekar till brott.

Det rödgröna styret i Västra Götalandsregionen bidrar med 10 miljoner kronor till regionens folkhögskolor ”för att säkra regionens kompetensförsörjning och minska utanförskapet”.

Bakgrunden är Tidöregeringens neddragningar på folkhögskolor i statsbudgeten, som enligt regionledningen slår hårt mot folkhögskolornas arbete för kompetensförsörjning och minskat utanförskap. Ett arbete som det rödgröna styret vill säkerställa genom tillskottet som beslutades av regionfullmäktige i en tilläggsbudget på tisdagen.

– Vi behöver undersköterskor som bemannar vården och vi behöver se till att regionen tar sin del av ansvaret med att minska utanförskap och öka sysselsättningen. Nu säkerställer vi att den kompetensutvecklingen kan fortsätta, säger Louise Åsenfors (S), vice ordförande miljö- och regionalutvecklingsnämnden, i ett pressmeddelande.

Mats Pilhem (V) är ordförande för Styrelsen för folkhögskolorna och välkomnar beskedet:

– Det är riktigt illa att vår SD-ledda regering visar ett sådant förakt för kunskap att man skär ner på folkbildningen. Västra Götalandsregionens rödgröna ledning ser allvaret i situationen och satsar för att regionens sex folkhögskolor även i framtiden ska kunna erbjuda bra och varierade utbildningar.

Rapporten publicerades på onsdagen och visar att den anti-genusrörelse som under flera år vuxit sig stark globalt även nått Sverige.

”Centralt i denna rörelses världsuppfattning är att feminism, kvinnors rättigheter och hbtq-personers rättigheter är ett hot mot ett säkert och tryggt samhälle byggt på traditionella värderingar”, konstaterar Kvinna till kvinna i ett pressmeddelande.

Rapporten bygger på en enkät där 458 kvinnorätts- och hbtqi-rättsaktivister i 67 konfliktdrabbade länder fått beskriva om och i så fall hur de upplever att deras möjligheter att arbeta begränsas.

I enkäten svarar drygt 75 procent att de utsätts för hat och hot. När Kvinna till kvinna gjorde motsvarande kartläggning 2021 var siffran cirka 60 procent. Den här gången är det också fler som rapporterar att deras familjer dras in i hoten och trakasserierna.

– Vi har sett en negativ utveckling under flera år nu vad gäller kvinnorätts- och hbtqi-aktivisters säkerhet, men årets kartläggning visar en skrämmande ökning. 3 av 4 aktivister säger att de tar emot hot och hat för sitt engagemang, säger Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna, som nu ser att de argument som används globalt av antigenus-rörelsen även hörs i den svenska debatten.

Det innebär att även svenska feminister och hbtq-rättsaktivister är mer utsatta för orkestrerat hat och hot än tidigare, något som enligt Kvinna till kvinna bekräftas av forskare. Som exempel nämns att hbtqi-rörelsen påstås syssla med ”politisk indoktrinering” genom sagostunder med dragqueens och pridefestivaler, och att barn måste skyddas från detta. En retorik som alltså känns igen från den internationella arenan.

– Över hälften av de tillfrågade aktivisterna, 58 procent, säger dessutom att det är deras egna regeringar som står bakom hot och trakasserier – ofta understödda av anti-genusaktörer, säger Petra Tötterman Andorff.

Det är nära en fördubbling jämfört med 2021, och en utveckling som enligt Kvinna till kvinna inte syns i Sverige.