I början av februari kom beskedet att den ungerska radiokanalen Klubrádió mister sitt sändningstillstånd. Skälet som det ungerska medierådet angav var att kanalen vid två tillfällen låtit bli att rapportera till medierådet om sitt programinnehåll – vilket enligt ungersk lag krävs för att få sända.

Klubrádió har varit en av de få mediekanaler i Ungern som stått fria från kopplingar till premiärminister Viktor Orbán eller hans parti Fidesz och där kritik mot regeringens politik kunnat föras fram.

Nu  kräver nu 16 pressfrihetsorganisationer, däribland Reportrar utan gränser, att EU ska agera, rapporterar tidningen Journalisten. I ett öppet brev till EU-kommissionären med ansvar för konkurrensfrågor, Margrethe Vestager, kräver organisationerna bland annat att EU-kommissionen inleder en utredning om hur landet på medieområdet lever upp till bestämmelserna om fri konkurrens.

Polen följer efter Ungern

Också Polen bör synas i sömmarna på samma sätt, enligt brevskrivarna som anser att utvecklingen där i snabb takt går i samma riktning. Pressfriheten är där under attack både genom ökad statlig kontroll över organ som utövar tillsyn över medier och genom beskattning och tillståndsregler, anser pressfrihetsorganisationerna.

Tiden att agera är knapp, enligt undertecknarna.

”Det här problemet kommer inte att försvinna; det sprids och kommer att fortsätta att spridas till andra medlemsstater”, skriver de.

Spänningarna mellan regeringarna i Polen och Ungern och andra EU-länder har kommit upp till ytan på flera sätt den senaste tiden. Nyligen riktade EU-domstolen ny kritik mot Polen när det gäller brister i domstolsväsendets oberoende.

Så sent som på onsdagen meddelande Fidesz, det styrande partiet i Ungern, att man lämnar den konservativa EPP-gruppen. Detta efter att gruppen fattat ett beslut som gjort det möjligt att utesluta partiet, vilket bland andra de svenska EPP-medlemmarna Moderaterna och Kristdemokraterna har krävt.

Så sent som den 15 november klubbades det nya mediestödet, som ska ersätta tidigare stödformer för svenska medier, i riksdagen. Både sena besked och vad som sedan tidigare varit känt om utformningen av stödet har redan lett till neddragningar och farhågor om tidningsnedläggningar, något som Syre rapporterat om tidigare.

Att stödet behövt godkännas av Europeiska kommissionen är också en faktor i beslutsprocessen. Två veckor efter riksdagsbeslutet, den 30 november, gav kommissionen sitt klartecken.

I en kommentar efter EU-beslutet avfärdar kulturminister Parisa Liljestrand (M) branschens kritik för att så mycket varit osäkert in i det sista, rapporterar TT.

”Det har varit tight från start men processen har inte kunnat påskyndas mer än vad vi gjort”, skriver hon.

I ett uttalande på regeringens hemsida beskriver hon bevekelsegrunderna för utformningen av förordningen, som beslutades vid det extrainsatta regeringssammanträdet på fredagen:

– Utgångspunkten har hela tiden varit ett teknikneutralt system som riktas mot de medier som verkligen behöver stöd. Detta för att främja en mer långsiktig bärkraft, även för små aktörer. Utifrån ett demokratiskt perspektiv är det viktigt att värna den lokala journalistiken i hela landet, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

På regeringens hemsida finns frågor och svar om innehållet i förordningen, som nu analyseras på berörda redaktioner runt om i landet, vilket även gäller Syre.

Den nya lagstiftningen om mediestöd träder i kraft 1 januari 2024. Förordningen är ännu inte offentliggjord, men kommer enligt regeringen ”att kungöras i närtid och finnas tillgänglig på svenskforfattningssamling.se”.

Den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna firar 75 år den 10 december. Vid ett riksdagsseminarium som uppmärksammade detta på torsdagen konstaterades dock – av bland andra FN:s högkommissarie Volter Türk – att de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång, inte minst när det gäller våld och hatpropaganda mot utsatta grupper.

Detta är något som också framkommer i en ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter, som framför allt bygger på en webbenkät från hösten 2022. I den svarar 47 procent ja på frågan om man upplever att det finns mänskliga rättigheter som är hotade i Sverige i dag. Bland dessa upplever i sin tur de flesta, 56 procent, att rätten till frihet från hat, hot och våld är hotad, följt av frihet från diskriminering och rätten till vård och omsorg.

Att hot och hat sticker ut är inte direkt överraskande, säger utredaren Anna Jacobson som har arbetat med rapporten.

– När jag tänker på vad vi ser i media så är det ingen stor chock, men att det sticker ut så som en hotad rättighet är oroande, det är en viktig grund för vårt samhälle att vi ska kunna känna oss trygga.

Risk för självcensur

Knappt hälften av de tillfrågade, 43 procent, upplever att det finns grupper av människor vars rättigheter är särskilt hotade. Här fanns möjlighet att precisera i ett öppet svar, och knappt hälften uppgav att ”utlandsfödda”, ”invandrare”, ”asylsökande” och ”flyktingar” är grupper som är särskilt utsatta. Också ”kvinnor”, ”hbtqi-personer”, ”samer”, ”muslimer”, ”judar”, ”personer med funktionsnedsättning” – med flera – förekommer ofta när grupper vars rättigheter ses som hotade nämns. Några uttrycker även en oro för vad de beskriver som att ”svenskars” rättigheter hotas.

Hat och hot i olika sammanhang kan å ena sidan drabba minoriteter som har skydd i de internationella konventionerna, där muslimer och judiska grupper är särskilt utsatta just nu. Men även civilsamhället mer brett är utsatt, konstaterar Anna Jacobson.

– Det finns en risk för att förtroendevalda, journalister och forskare börjar med självcensur och väljer bort vissa ämnen för att slippa hamna i hatstormar. Det är väldigt oroande i sig, självcensur är ett stort hot mot det demokratiska systemet.

God allmän kännedom

Anna Jacobson berättar att politikerna själva under veckans riksdagsseminarium också betonade de förtroendevaldas ansvar:

– Att hålla en schysst nivå på debatten utan behöva ta till hat, hot och påhopp. Det finns bättre sätt att prata om meningsskiljaktigheter på.

Enkäten från MR-institutet levererar inte bara nedslående resultat. De flesta svenskar är i alla fall medvetna om att de har mänskliga rättigheter: 63 procent svarade att de känner till sina mänskliga rättigheter ganska eller mycket väl, och endast två procent svarar att de inte alls känner till sina mänskliga rättigheter. Kännedomen om specifika rättigheter och hur de formuleras i internationella dokument konventioner är dock inte lika utbredd. De mest välkända rättigheterna är enligt undersökningen Barnkonventionen och FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland de som svarat på undersökningen finns också en relativt stor grupp som också upplever att det är svårt att få information om hur man utkräver sina rättigheter, om behovet uppstår. 23 procent uppger att man upplever att det finns hinder för att kräva sin rätt, och 43 procent uppger sig vara ovetande om huruvida det vore problemfritt eller ej.

– Det är inte helt tydligt hur vi ska tolka detta, det kan dels handla om att man tycker att det mesta funkar bra och då inte behöver sätta sig in i hur det fungerar, och dels att det faktiskt kan vara lite svårt. Bland de som upplever hinder upplever flest att myndigheter inte kan eller vill agera, att det kostar tid och pengar och på olika sätt är krångligt, säger Anna Jacobson.

Vill inte dra för stora slutsatser

Men att 63 procent är medvetna om sina mänskliga rättigheter, är det mycket eller lite? Det går att resonera om, menar Anna Jacobson.

– Många kanske har det så pass bra att man inte behöver fundera så mycket på det, förrän man faktiskt hamnar i en situation där ens rättigheter hotas eller kränks. Men vi försöker se den här rapporten som en startpunkt för vad vi ska undersöka vidare, snarare än att dra för stora slutsatser.

Inom kort planerar Institutet för mänskliga rättigheter att genomföra två högaktuella undersökningar om religiösa organisationers utsatthet, med studier av judiska och islamiska föreningar. Dessa kommer senare finnas med i underlaget för nästa års rapportering om hur Sverige efterlever konventionen mot rasdiskriminering.  

Urholkar demokratin

Människorättsorganisationen Civil rights defenders har stor erfarenhet av att pejla läget för demokrati och medborgerliga rättigheter. Chefsjurist John Stauffer tycker att MR-institutets rapport bekräftar en utbredd oro för att mänskliga rättigheter hotas.

– Det pekar på en negativ trend. Vi ser i våra egna undersökningar att oron för demokratin ökar. I år svarade 65 procent att man upplever att våra demokratiska grundprinciper hotats under de senaste 12 månaderna, vilket är en ökning med 25 procentenheter jämför med förra året, och det behöver man ta på allvar. Det faller på ansvariga beslutsfattare att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras och efterlevs i politiken, men den utveckling vi ser visar att den lagstiftning som presenteras i allt högre grad inskränker mänskliga rättigheter. Det ser vi som allvarligt, eftersom mänskliga rättigheter är grunden för en stabil demokrati, och när de hotas urholkas demokratin.

Samtidigt har Civil rights defenders undersökning visat att allmänheten i allra högsta grad tycker det är viktigt att leva i ett land där de mänskliga rättigheterna respekteras.

– I princip alla svarade att man vill leva i ett demokratiskt land, och även om vi ser dessa tendenser till urholkning av demokratin så är den svenska demokratin fortfarande stark. Men det är viktigt att vara vaksam för att kunna se när rättigheter försvagas, och att man reagerar på det.

Kännedomen om mänskliga rättigheter, som enligt MR-institutets rapport alltså är god eller medelgod hos dryga 60 procent av de tillfrågade, tycker John Stauffer inte är ett tillräckligt bra resultat, men inte heller jättedåligt. För att öka kunskapen menar han att det inte räcker med olika utbildningar utan mänskliga rättigheter måste kopplas till aktuella samhällsfrågor.

– Frågorna behöver kläs i en MR-uniform för att vi ska kunna förstå att mycket av det vi pratar om handlar om våra rättigheter. Då kommer det ganska naturligt att kunskapen och förståelsen för vad mänskliga rättigheter är ökar. Men mänskliga rättigheter ligger för långt ner på den politiska agendan, och det är istället andra frågor som är prioriterade. Mänskliga rättigheter prioriteras inte på samma sätt som tidigare.

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.