Radar · Migration

Rumänien: en billig omväg till Västeuropa

Många tusentals flyktingar tar sig via Balkanrutten årligen, med hopp om att nå ett EU-land som beviljar dem skydd.

Rumänien är ett av de fattigaste länderna i EU. Det är knappast någons slutdestination och har inte haft någon asylinvandring att tala om. Men nu flockas flyktingar i nordöstra Serbien, med hopp om att det ska vara enklare och billigare att nå Västeuropa den vägen än genom exempelvis Ungern.

2015 var den vanligaste vägen för flyktingar som ville nå nordligare delar av Europa via Grekland, Nordmakedonien, Serbien och sedan vidare in i Ungern eller Kroatien. Med sedan dess har mycket förändrats: gränserna har slutits, migrationspolitiken hårdnat och omfattande gränsvåld har blivit vardag. Serbien har varit en vanlig passage för många migranter och flyktingar. Grannländerna Ungern och Kroatien var länge den vanligaste vägen vidare – men i och med brutalt gränsvåld, militariserade gränser och dyra smugglare har nu Rumänien blivit ett allt vanligare val. Serbiens gräns mot Rumänien är i stort sett öppen, till skillnad från de övriga gränserna och de senaste två åren har ankomsterna till Rumänien ökat. Rumänsk gränspolis påträffade 6,658 personer som ”irreguljärt” korsat gränsen 2020, medan samma siffra för 2019 var 2,048 personer, enligt en rapport från AIDA.

Många har de senaste åren också tagit sig via Serbien till Bosnien, för att korsa in i Kroatien från nordöstra Bosnien. Men också den vägen har blivit allt svårare att ta sig fram via: våldet har ökat och EU har pumpat in mycket pengar i både Bosnien och Kroatien för att stärka gränsen.

Därför samlas nu flyktingar i nordöstra Serbien, rapporterar InfoMigrants. Byn Majdan på gränsen mot Rumänien är en av de platser som har blivit en plats som många passerar och stannar i under en varierande period. Nyhetsbyrån AFP har varit på plats, och berättar om familjen Alhayani som ockuperar ett övergivet hus där de sover på parketten och ständigt oroar sig för att taket ska falla in.

– Det här är självklart inget drömhus, men vad ska vi göra? säger familjens 16-åriga dotter, och fortsätter:

– Vi måste stanna här för att nå drömmen om en bättre framtid.

AFP pratade också med en grupp syrier i nordöstra Serbien. Enligt dem är vägen via Rumänien de ”fattiga människornas rutt”, eftersom det inte kostar lika mycket den vägen och tar längre tid. Det är också enklare att korsa den gränsen och finns inte en lika stor risk för att bli misshandlad.

Radar · Migration

Dussintals saknas efter båtolycka i Jemen

Varje år försöker tusentals migranter från Afrikas horn ta sig via Jemen till oljerika gulfstater.

Minst 49 personer saknas efter att en båt med 75 migranter, de flesta från Afrikas horn, ombord kapsejsade utanför Jemens kust på söndagen.

Talespersoner för Jemens kustbevakning uppger att 26 personer överlevde olyckan. Sökandet pågick ännu på måndagen efter dem som fortfarande saknas.

Jemens statliga nyhetsbyrå Saba rapporterar, med hänvisning till en icke namngiven medarbetare vid kustbevakningen, att båten kapsejsade i hård vind och att alla ombord föll i vattnet.

Söndagens båtolycka är den senaste i en rad som drabbat de tusentals afrikanska migranter som försöker ta sig från Etiopien, Somalia och Djibouti till oljerika gulfstater i jakten på ett bättre liv.

Radar · Migration

Rapport: Åtta personer dör dagligen i Medelhavet

Migranter och flyktingar ombord på en fiskebåt som räddas av Läkare utan gränsers fartyg Geo Barents i april i år.

Under de nio första månaderna i år rapporterades 2 200 personer döda eller saknade på centrala Medelhavet. Det konstaterar Läkare utan gränser i den nya rapporten ”No one came to our rescue”, där de beskriver det våld många utsätts för längs sin resväg och anklagar EU för en politik som undviker räddningsinsatser och ansvar. 

I genomsnitt dog åtta personer varje dag längs den centrala Medelhavsrutten under årets nio första månader, vilket redan nu gör år 2023 till det dödligaste året sedan 2017. Samtidigt utsätts även de som överlever resan för en rad brott mot sina mänskliga rättigheter.

Läkare utan gränser, MSF, har i sin rapport ”No one came to our rescue” sammanställt data från räddningsinsatser, vittnesmål från räddade personer och medicinsk data. Den visar hur många som har utsatts för våld eller sexuellt våld, eller på andra sätt tagit fysisk eller psykisk skada av de många utmaningar och knappa levnadsförhållanden som de upplevt längs vägen. 

– Patienternas sår och berättelser speglar omfattningen av det våld som de utsatts för i sitt ursprungsland och under sin resa, inklusive i Libyen och Tunisien, säger Juan Matias Gil, sök- och räddningsrepresentant på Läkare utan gränser, i ett pressmeddelande. 

EU avtalar bort ansvaret

Rapporten lyfter också hur EU:s politik de senaste åren rört sig allt mer mot att undvika att ta ett ansvar för att rädda och ta hand om de människor som söker sig hit. Bland annat genom avtal med tredje länder som Libyen, Tunisien (i somras) och Albanien (nyligen). Under sina räddningsoperationer har MSF:s personal kontinuerligt kunnat vittna om hur libysk kustbevakning tvingar tillbaka båtar med migranter till Libyen, där det upprepade gånger rapporterats om fruktansvärda förhållanden, där migranter riskerar att mödas eller utsättas för tortyr, misshandel, godtyckligt frihetsberövande och våldtäkt.

– Återigen prioriteras avskräckning och instängning framför människors rättigheter och liv, säger Juan Matias Gil.

Läkare utan gränser har i rapporten också sammanfattat hur Italiens nya, hårdare regler för räddningsfartyg som infördes vid årsskiftet har påverkat deras verksamhet. De har räknat ut att de sex fartyg som tillfälligt beslagtagits av italienska myndigheter varit borta från operativ verksamhet i totalt 160 dagar – tid då fartygen hade kunnat rädda liv. 

Hålls borta från att hjälpa

Dessutom har den nya praxisen att hänvisa räddningsfartyg till mer avlägsna hamnar i norr istället för den närmsta hamnen lett till att fartygen behövt färdas 28 000 kilometer mer än vad som hade varit nödvändigt – totalt 70 dagars extra resväg. 

– Utöver att försena överlevandes tillgång till adekvat medicinsk hjälp, skydd och mottagningstjänster på land, var det dagar som vi medvetet hölls borta från att hjälpa människor i nöd till sjöss, säger Juan Matias Gil i pressmeddelandet.

Från ombord på sitt fartyg Geo Barents så har MFS också kunnat vittna om hur Italien och Malta misslyckats med att koordinera räddningsinsatser, vilket lett till försenade räddningar eller inga räddningar alls. Vid flera tillfällen har italienska myndigheter också instruerat frivilliga räddningsbåtar att inte ingripa och hjälpa båtar i nöd, utan att istället direkt bege sig mot tilldelad hamn (de nya reglerna innebär även att endast en räddning får genomföras innan man beger sig till hamnen). I juni i år kunde MSF dokumentera minst ett dödsfall som ett direkt resultat av Maltas systematiska policy för ”icke-bistånd” till sjöss.

– Hur många fler dödsfall i centrala Medelhavet kommer de europeiska staterna att invänta innan de stoppar sin fientliga och omänskliga strategi? säger Juan Matias Gil och fortsätter: 

– Vi uppmanar EU och dess medlemsländer, särskilt Italien och Malta, att omedelbart ändra kurs för att prioritera säkerheten för dem som söker fristad vid europeiska kuster.