I morgon lanserar FN årtiondet för restaurering av ekosystem. Att återförvilda arter pekas ut som avgörande för att naturen ska kunna återhämta sig. Syre listar fem arter som kan göra en comeback i Sverige, om viljan finns.
I Sverige har det levt både skogsvildren och fjällvildren. Men de vilda renarna utrotades på 1800-talet för att skydda den domesticerade ren som samerna sköter. Men i både Norge och Finland lever vilda renar, som tillåts existera utanför renskötselområdena. Under årens lopp har det kommit flera förslag om att återintroducera vildren i Sverige – så här långt utan framgång.
Visent
Visenter är stora flockdjur som främst äter gräs, halvgräs och örter. Den sista vilda visenten sköts i Kaukasus 1927. Men efter att ha utrotats i naturen har den planterats ut från djurparker, däribland polska Bialowiezaskogen. I Sverige tros den ha levt i stora delar av södra Sverige innan den dog ut för ungefär 10 000 år sedan. Även i Sverige har det diskuterats om att återinföra arten.
Kärrsköldpadda
Det kan vara svårt att föreställa sig men en gång i tiden kunde våra förfäder se solbadande sköldpaddor i sin närmiljö. Det var kärrsköldpaddan, svart till färgen med gula och gröngula fläckar – med en faiblesse för just solbad. Som namnet avslöjar trivs den i vattensamlingar, gärna stillastående. Än i dag finns den i större delen av Europa. Men alltså inte i Sverige, som den ska ha försvunnit ifrån redan år 2800 f Kr. Arten ska ha introducerats i Danmark men det är oklart i vilken grad den har fortplantat sig.
Gotlandsruss
Redan i dag finns det en flock med gotlandsruss på Gotland som härstammar från den halvvilda stam som en gång levde på ön. De strövar inom ett 600 hektar stort område på Lojsta hed. Dessa hästar ska ha funnits på ön så länge man minns. Tack vare en handfull människor som ingrep räddades de från utrotning i slutet av 1800-talet när markerna skulle skiftas och ägarna ville ha bort hästarna.
Svart stork
Det var inte bara vit stork som försvann vid 1900-talets mitt från Sverige, utan även svart stork (Ciconia nigra). Skogslevande och något mer tillbakadragen än sin nära släkting, den vita storken. I dag förekommer den i huvudsak i östra Europa samt österut mot Kina. Men kan även förekomma lokalt på den iberiska halvön, Frankrike och Belgien.
Läs mer: Forskaren som vill återförvilda: ”Vi måste släppa kontrollen”
