Syre intervjuar tre svenskar med ett brinnande engagemang och ställer frågan: Hur mår demokratin? Och hur kan vi stärka den? Idag: riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L)

När Barbro Westerholm från frågan har regeringen just fallit. Politiska kommentatorer talar i falsett om att historia skrivits och ingen vet vilka som ska styra Sverige fram till riksdagsvalet 2022. Men den liberala riksdagsledamoten tycker inte den uppkomna situationen ger anledning till panik.

– Vi står ju på en demokratisk grund. I det läge som vi nu hamnat i finns rutiner för hur man ska bete sig så att alla partier kommer till tals. Det är en styrka, säger hon.

Desto mer bekymrad är hon över den långsiktiga utvecklingen.

– I en demokrati behövs det vakthundar som hela tiden larmar när utvecklingen går åt fel håll.

Det är det hon gör nu. Larmar för den högerpopulism hon med fasa ser breda ut sig på flera håll i Europa. I Polen och Ungern med angrepp på fria medier och universitet, på hbtqi-personers rättigheter och rätten till abort. I Danmark, där det förvisso är den socialdemokratiska regeringen som vill ersätta asylrätten med avtal med afrikanska länder om att ta emot dem som söker skydd. Om vi förstår vad som sker på andra håll kan vi undvika att gå samma väg, enligt Barbro Westerholm. Hennes tro på kunskap och goda argument tycks orubblig.

– Asylrätten exempelvis, är väldigt förankrad hos en majoritet av svenskarna. Men hur länge varar det? Det gäller att visa på konsekvenserna av att ge högerpopulismen fritt spelrum.

Hjärtat klappar för statliga utredningar

Barbro Westerholm är för många den liberala ideologin förkroppsligad. Men det är inte bara principer och abstrakta idéer som upptar henne. Samtalet om demokratins mående halkar raskt in på de praktiska formerna för beslutsfattande. Hennes hjärta klappar för sådant som nog inte får det att pirra i magen på så många andra medborgare, som det svenska utredningsväsendet.

– Ska man förändra i lagstiftningen då ska det till en gedigen utredning som ska remissbehandlas och granskas av lagrådet. Det här ska vi värna om, vi ska inte som Trump ändra saker och ting genom att twittra, säger Barbro Westerholm.

Hon beklagar att statliga utredningar i dag är enmansutredningar i de allra flesta fall. Hon önskar sig fler parlamentariska utredningar där alla riksdagspartier är representerade. Då blir de politiska låsningarna färre och förutsättningarna bättre för att få uppslutning bakom viktiga förändringar, menar hon.

– Då måste varje representant gå tillbaka till sitt parti och vrida och vända på de förslag som kommer upp. Vi har rader av enmansutredningar som det inte hänt något med för att de inte förankrats ute i de politiska partierna.

Den stora parlamentariska utredning som trots allt genomförts under mandatperioden, den om migrationspolitiken, förhindrade knappast politisk konflikt i ett högt tonläge. Men det stärker snarare hennes uppfattning, enligt Barbro Westerholm.

– Hade den utredningen genomförts som en enmansutredning tror jag inte man hade fått en lagstiftning på plats innan den tillfälliga utlänningslagen löpt ut, säger hon.

Blödande partier

Hon ser de långa linjerna. Det är femtio år sedan hon klev in på Socialstyrelsen där hon sedan blev generaldirektör. För trettio år sedan avslutade hon sin första mandatperiod i riksdagen. Då var över 600 000 svenskar medlem i något av riksdagspartierna. I dag skrapar partierna ihop drygt en tredjedel så många. Också ungdomsförbunden har haft en liknande utveckling. Att allt färre har en fot i partipolitiken gynnar framväxten av populistiska partier, tror Barbro Westerholm.

– Många inser inte hur svårt det är att förändra. Vi hör partiledare prata om vårdköer som något man har en quick fix på om man bara kommer till makten och folk tror på det.

Demokratiska processer kräver tid och eftertanke, framhåller Barbro Westerholm. Och den tiden har blivit knapp. Hon noterar hur tempot i politiken drivits upp under de årtionden hon ägnat sig åt den, inte minst genom den digitala tekniken. Minst hundra mejl om dagen rasslar in i hennes mejlkorg. Många klickar hon bara bort, men den dag Syre talar med henne hon hon behövt ta omedelbar ställning till bland annat två förslag till debattartiklar.

– Sedan e-posten kommit förutsätter man att en politiker sitter vid datorn jämt och reagerar på studs.

Skrev på skrivmaskin

Också när frågor förhandlas med andra partier är det snabba ryck. Under tiden i januarisamarbetet med S, MP och C har de liberala tjänstemännen i regeringskansliet kunnat mejla utkast till politiska överenskommelser klockan 11 och velat ha respons senast klockan 15, berättar Barbro Westerholm. Den där eftertanken finns det inte mycket utrymme för.

– När jag kom in i riksdagen hade vi elektrisk skrivmaskin. Vi skrev ut på papper och la i varandras postfack. Då hann du sova på saker och ting, du kunde vakna på natten och inse att ”så här kan vi inte göra”.

Demokrati är mer än beslutsprocesser och politiska ställningstaganden. Att värna demokratin är att värna mänskliga rättigheter. Och då är de sju diskrimineringsgrunderna centrala, enligt Barbro Westerholm. Inte bara som juridiskt skydd för utsatta grupper, utan också som något att hela tiden ta hänsyn till när politiken utformas. Under den timme Syre talar med henne berör hon dem på ett eller annat sätt allihop: Kön. Könsidentitet eller könsuttryck. Etinisk tillhörighet. Religion eller annan trosuppfattning. Funktionsnedsättning. Sexuell läggning. Och så den senast tillkomna, doldisen bland diskrimineringsgrunderna som Barbro Westerholm gärna lyfter fram i ljuset: Ålder.

En käpphäst för henne är att ge äldre rätt att arbeta, att inte tvingas bort när man har åldern inne för pension.

– Det finns en fördomsfull syn på årsrika människors arbetsförmåga, att de skulle vara virriga, långsamma och stela i sin uppfattning. Tvärtom visar forskning att äldres erfarenhet är betydelsefull, säger hon.

Tycker Sabuni har lyssnat

Så kommer vi till det där som så många av vår tids politiska samtal landar i: Sverigedemokraterna. Oron över den högerpopulism hon anser att de står för har löpt som en röd tråd genom samtalet. Men den motion hon skrivit till Liberalernas landsmöte i höst om att sätta upp röda linjer gentemot SD är Barbro Westerholm inte sugen på att prata om.

Motionen går ut på att ett villkor för att ingå eller stödja en regering som samarbetar med SD ska vara att de mänskliga rättigheterna värnas. Partiledaren Nyamko Sabuni har gett idén kalla handen med motivet att man inte ska ha röda linjer mot ett enskilt parti. Men Barbro Westerholm menar att Sabuni har lyssnat och att andemeningen i motionen vunnit gehör hos partiledningen.

– Hon har gått ut med ett brev där hon är väldigt tydlig med värnandet om de mänskliga rättigheterna. Det är den tydligheten jag har efterlyst.

Slår vakt om genusforskningen

Så mycket hellre talar hon om kunskap. Den fria forskningen hör till det som hon menar man behöver vara extra varsam om i en tid när SD är på frammarsch. Exempelvis den genusforskning som en sverigedemokratisk riksdagsledamot motionerat om att strypa finansieringen till, men som Barbro Westerholm ser som ovärderlig.

– Vi behöver få fram var den fördomsfulla inställningen till människor startar och vad exempelvis förskolan och skolan kan göra för att attityderna inte fastnar hos människor tidigt i livet.

Så återkommer hon till de där vakthundarna som ska ge skall om demokratiska värden utmanas.

– Erfarenheterna från 30-talets Tyskland visar att sådant här kan smyga sig på. En del var framsynta och såg det tidigt, men många såg det inte förrän det redan fanns där.