Antibiotikaresistens fortsätter att vara ett av vår tids största hot. Samtidigt används det i dag fortfarande globalt sett mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Men att bara minska antibiotikaanvändningen inom djurindustrin räcker inte för att lösa problemet, enligt Susanna Sternberg Lewerin, professor i epizootologi och smittskydd.
Antibiotika är ett läkemedel som i dag är livsviktigt vid behandling av en del infektioner, orsakade av bakterier, både hos människor och djur. Men bakterier kan mutera och bli motståndskraftiga mot de antibiotika de utsätts för. De kan med andra ord utveckla resistens, vilket innebär att en viss sorts antibiotika inte längre har någon effekt på vissa infektioner. Ju mer antibiotika vi använder, desto större är risken för att bakterier utvecklar resistens – något som de också kan överföra till andra bakterier.
– Behandlar man med antibiotika så innebär det att bakterier som är resistenta överlever och andra slås ut. All antibiotikaanvändning gynnar resistenta bakterier, säger Susanna Sternberg Lewerin, professor i epizootologi och smittskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Konsekvenserna blir att en del infektioner som i dag är ”lättbehandlade”, som exempelvis lunginflammation, tuberkulos och blodförgiftning, i framtiden kan komma att bli dödliga. I dag uppskattas ungefär 700 000 människor årligen dö i infektioner orsakade av resistenta bakterier. Fortsätter antibiotikaresistensen att öka i den takt som den gör, kommer det enligt WH0 år 2050 att orsaka 10 miljoner dödsfall varje år.
I djurfoder och vatten
En stor del av överanvändningen av antibiotika sker globalt sett inom djurhållningen. I en del länder används antibiotika i djurfoder och vatten, som ges till friska lantbruksdjur, för att öka tillväxten eller förebygga sjukdomar. Det är inte ovanligt att det läcker ut i mark och vatten i närområden. Enligt en rapport från organisationen World animal protection, påträffades bakterier resistenta mot antibiotika som är livsviktig för att behandla en del infektioner hos människor nyligen i vattendrag nära djurindustrier i Kanada, USA, Spanien och Thailand.
Inom EU är det sedan 2006 förbjudet att använda antibiotika på djur i tillväxtstimulerande syfte och det finns krav på recept från veterinär för att kunna använda antibiotika. I Sverige infördes förbudet redan år 1986. Men en del länder använder fortfarande antibiotika i förebyggande syfte och skillnaderna mellan länderna i EU/EEA är stora. Sverige, Finland, Island och Norge har lägst försäljning av antibiotika för användning hos djur (per kg skattad levande vikt), enligt Europeiska läkemedelsmyndigheten, medan Cypern, Italien och Spanien toppar listan.
– Förekomsten av resistenta bakterier ökar överallt, både hos människobakterier och djurbakterier. Vi kommer inte att ha någon antibiotika kvar att använda på djur om inte alla skärper till sig och följer i Sveriges och Nordens fotspår. I Sverige är vi väldigt restriktiva i vår antibiotikaanvändning, men det är svårt att få det att ske i länder där man inte har reglerat användningen eller saknar ett fungerande system för det. Du kanske inte ens får träffa en läkare på en del platser, då kanske du går och handlar den medicinen som finns om barnen eller djuren är sjuka, säger Susanna Sternberg Lewerin.
Varför det är så stora variationer i hur mycket antibiotika som används i djurhållningen i de europeiska länderna beror enligt Sveriges veterinärmedicinska anstalt, SVA, på en rad olika faktorer. Bland annat djurpopulationernas sammansättning, vilka typer av antibiotika som används samt sjuklighet och hur sjukdom förebyggs. På vilket sätt antibiotikan används varierar också kraftigt. Enligt siffror från Europeiska läkemedelsmyndigheten användes uppemot 90 procent av all antibiotika som användes till djur år 2018 i EU/EES-området för medicinering av djurgrupper via foder eller vatten. I Sverige var motsvarande siffra 11 procent. Men år 2022 träder en ny EU-lag i kraft, som innebär att all antibiotika i förebyggande syfte förbjuds.
– Det innebär att man inte får använda antibiotika till friska djur, utan enbart i behandlande syfte till sjuka djur, säger Susanna Sternberg Lewerin.
Hon menar dock att det inte enbart är antibiotikaanvändningen i djurhållningen som utgör det stora hotet för framtidens infektioner. Användningen bland människor måste också minskas om vi ska lyckas bromsa den negativa utvecklingen.
– Fler människor exponeras för resistenta bakterier från människor, än från djur. Djurhållningen är den största boven vad gäller resistens hos djur. Även om vi skulle förbjuda användning av antibiotika på djur skulle vi fortfarande ha problem bland människor, om man inte skärper till det på humansidan också.
Är inte djurhållningen, globalt sett, en av de största orsakerna till den ökande antibiotikaresistensen i världen?
– Jag skulle inte våga säga det. Jag tycker att det är lika stor problematik i att man inte behandlar människor som man ska. Allt bidrar, men det hjälper inte att bara ta bort en del av problemet och tro att det löser sig. Man måste ta tag i alltihop, säger Susanna Sternberg Lewerin.
Hon är en av de 150 forskare som arbetar med den tvärvetenskapliga forskningsplattformen Future One Health vid SLU. Forskningen fokuserar på samspelet mellan djurhälsa, humanhälsa och ekosystemhälsa. Syftet är att ta fram ny kunskap för att begränsa sjukdomsspridning och antimikrobiell resistens och samtidigt säkerställa ett hållbart livsmedelssystem och nyttjande av naturresurserna.
– Jag vill inte förringa problematiken inom djurhållningen, det är verkligen ett jätteproblem och vill till att man gör något åt det globalt. Men man måste tänka på att bakterieresistens och smittspridning är ett komplext problem. Multiresistenta bakterier hittas i vattendrag nära djurfabriker och det är fruktansvärt, men man får inte glömma att de också finns nära läkemedelsfabriker. Det finns mer antibiotika i avloppsvatten i en del länder än det finns i en behandlingsdos. Det är ett problem som måste adresseras i miljön, djurhållningen och hos människor.
Det är ju vi människor som kontrollerar och formar på vilket sätt djurhållning bedrivs. Har exempelvis trängsel och djurskydd inte en betydande roll för risken för smittspridning?
– Har du väldigt många individer som lever tätt så kommer smittor att kunna ta fart, det är som för människor i storstäder. Det är klart att stora djuranläggningar med tätt mellan djuren är en smittorisk och vi har absolut ett ansvar för hur vi håller djuren. Det är viktigt att vi tar det ansvaret, säger Susanna Sternberg Lewerin.
"Kommer reserveras för människan"
Behovet av nya typer av antibiotika är stort och forskare världen över söker febrilt efter nya lösningar, på marken, i havet och i luften. Alternativa behandlingsmetoder till antibiotika är också något som just nu är hett inom forskningsvärlden och något som enligt Susanna Sternberg Lewerin framförallt kommer att vara viktigt för att kunna behandla djur i framtiden.
– Jag tror att man säkert kommer hitta några nya substanser, men så fort man hittar något som fungerar kommer de att reserveras för de absolut allvarligaste infektionerna hos människa. De kommer aldrig användas till djur. På djursidan måste vi därför se till att hitta andra sätt att hantera det, exempelvis om utökad kunskap i vilka infektioner som läker utan antibiotika, med hjälp av andra metoder, säger hon.
