Glöd · Under ytan

Mål 13: Att bekämpa klimatkatastrofen

I ett område nordväst om Sydney i Australien såg det ut så här den 24 mars.

Risken är stor för att jorden kommer att värmas upp mer än 2 grader fram till 2060. Eller mer än 5 grader till slutet av seklet. På veckans Under ytan skriver Christin Sandberg om mål 13 i de globala målen, som handlar om att bekämpa uppvärmningen.

Under de senaste åren har vi mötts av nyhetsbilder på enorma skogsbränder i Australien och Kalifornien, värmeböljor som lett till döden för äldre i Sydeuropa och häftiga skyfall som lett till översvämningar av hela byar i Asien och Centralamerika.

Det är ingen slump. De senaste tjugo åren har varit de varmaste någonsin, vilket har lett till att dessa extrema väderomslag blivit allt vanligare. Det globala målet 13 – bekämpa klimatförändringarna – handlar om hur vi ska kunna motverka klimatförändringarna och deras förödande konsekvenser.

Klimatet har alltid varierat, men de naturliga växlingarna är både mindre och långsammare än de som vi upplever nu. Ett varmare klimat är mer instabilt och kan ge olika konsekvenser i olika delar av världen.

Forskare varnar för att om utsläppen av växthusgaser fortsätter att stiga och inga omedelbara åtgärder vidtas riskerar den globala uppvärmningen att överstiga de förindustriella nivåerna med över 2 grader Celsius år 2060, eller till och med överstiga dem med 5 grader Celsius i slutet av seklet, enligt EU.

Förödande

En sådan ökning av den globala temperaturen skulle leda till förödande och oåterkalleliga konsekvenser för ekosystem och biologisk mångfald. Det skulle leda till havsförsurning, påverka mänsklig säkerhet, vattentillgång, hälsa och ökad risk för naturkatastrofer.

Det innebär också enorma kostnader för världens länder och kommer påverka möjligheterna till livsmedelsproduktion.

De pågående klimatförändringarna orsakas av människan och orsakas av att vi släpper ut för mycket växthusgaser. Det sker bland annat när vi förbränner fossila bränslen och avverkar skog. Bland de växthusgaser vi släpper ut finns koldioxid, metan och lustgas.

Det har rapporterats om hur utsläppen minskat i stora världsmetropoler under coronapandemin. Om hur smoggen lättat över stora städer som Delhi och Milano. Det innebär dock inte att uppvärmningen har stannat av, utan tvärtom har det uppmätts rekordhöga halter av koldioxid i atmosfären under 2020

Skillnaden mellan hur mycket olika länder i olika delar av världen bidrar till klimatförändringarna är enorm och beror på livsstil. Den rikaste tiondelen av världens befolkning orsakar hälften av växthusgasutsläppen. Det mesta kommer från det vi importerar, konsumerar och från våra flygresor – de så kallade konsumtionsbaserade utsläppen. Samtidigt ansvarar den fattigare hälften av jordens befolkning bara för en tiondel av utsläppen.

Utbildning och avtal

FN vill skydda planeten och menar att vi kan göra det genom utbildning, innovation och efterlevnad av globala klimatavtal. Det handlar om förändringar som FN menar skulle innebära en modernisering av infrastrukturen i världen, vilket inte bara skulle gynna klimatet utan även skapa nya arbetstillfällen och främja välståndet.

Till grund för klimatpolitiken finns Parisavtalet som utgör en gemensam bas för globala klimatåtgärder. Sedan Parisavtalet antogs den 12 december 2015 så har 189 av 197 länder gått vidare och ratificerat avtalet. Ratifikation innebär att en stat rättsligt binder sig till en internationell överenskommelse.

Nu kan ytterligare ett land läggas till listan efter att USA:s president Joe Biden undertecknade en presidentorder om att USA återansluter till Parisavtalet omedelbart, som en av de första saker han gjorde när han tillträdde som president. Det innebär att av de större utsläppsländerna är det nu bara Iran och Turkiet som ännu inte ratificerat avtalet.

EU har satt upp ett ambitiöst mål om att bli klimatneutralt, det vill säga ha ett nettonollutsläpp av växthusgaser, senast år 2050.

För att uppnå detta vill EU att alla delar av samhället och ekonomin ska vara med och bidra. Med alla avses bland annat energibolag, industrier, transporter, byggnader, jordbruk och skogsbruk.

EU vill ta ledningen i utvecklingen genom att bidra till investeringar i ”realistiska tekniska lösningar, mer inflytande åt allmänheten och samordning av insatser inom näringslivspolitik, finans och forskning samtidigt som man garanterar social rättvisa och rättvis omställning”.

Ett stort hinder i klimatarbetet är att långsiktig hållbar utveckling nästan alltid ställs mot kortsiktig ekonomisk vinning.

Naturens ekonomiska betydelse

I en pinfärsk klimatrapport, Dasguptarapporten, konstateras att världen utsätts för en ”extrem risk” i och med att ”ekonomin” inte tar hänsyn till den snabba utarmningen av naturen och dess resurser, och måste hitta nya mått på framgång för att undvika ett katastrofalt sammanbrott. Den 600-sidiga rapporten, som tagits fram av Storbritanniens finansministerium, är den första av ett nationellt finansministerium som gör en fullständig bedömning av naturens ekonomiska betydelse, och ses redan som en milstolpe.

Välståndet har kommit till en ”förödande kostnad” för de ekosystem som förser mänskligheten med mat, vatten och ren luft, sa professor Partha Dasgupta, ekonom vid Cambridge-universitetet, som ansvarat för rapporten, i samband med lanseringen.

”Radikala globala förändringar i produktion, konsumtion, ekonomi och utbildning behövs omedelbart” sa han. Och tillade: ”Verkligt hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling innebär ett erkännande av att vårt långsiktiga välstånd är beroende av att balansera vår efterfrågan på naturens resurser och tjänster med dess förmåga att leverera dem. Det innebär också att ta full hänsyn till effekterna av vår interaktion med naturen. Covid-19 har visat oss vad som kan hända om vi inte gör det här.”

Räkna in naturresurserna

I rapporten uppmanas världens regeringar att ta fram ett annat sätt att räkna på den inhemska ekonomin än BNP för att istället ta fram ett sätt som även inkluderar utarmningen av naturresurser. Detta skulle öka förståelsen för naturens betydelse för ekonomin och vår överlevnad.

I Dasguptarapporten föreslås också att det bildas en överstatlig institution som kan skydda globala kollektiva nyttigheter såsom regnskogar och världshav. Fattiga länder föreslås få betalt för att skydda ekosystem samtidigt som avgifter bör tas ut för användning av icke-territoriellt vatten i ett försök att förhindra överfiske.

———-

Fakta

De globala målen, även kallade hållbarhetsmålen, är en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling. 17 globala mål för hållbar utveckling antogs den 25 september 2015 av FN:s generalförsamling.

• Mål 13: Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser.*

*Med beaktande av att Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring är det främsta internationella, mellanstatliga forumet för förhandlingar om hur världen ska hantera klimatförändringarna.

Källor: Globalamalen.se, The Guardian, Naturskyddsföreningen, Ec.europa.eu.