Planeten hettas upp men Antarktis ruvar på en hemlighet. Hur mycket av kontinentens ismassor som riskerar att smälta är det ingen som vet. Men en expedition är på väg för att hitta svaret i den ökända ”domedagsglaciären”, där sprickor nyligen upptäckts från rymden. ”Det är nästan lite för spännande”, säger polarforskaren Anna Wåhlin, som nu är i Chile, i väntan på avresa.
Den 26 februari 2019 släpper dimman på den norra sidan av Thwaites glaciär, dit inget fartyg tagit sig förr. På bryggan står Anna Wåhlin och betraktar shelfisen, medan tystnaden breder ut sig bland hennes forskarkollegor.
– Den var annorlunda, mer oregelbunden, snö hängde över kanterna och det syntes att den var skör, säger hon.
Tystnaden över Amundshavet blev inte långvarig. En storm var i annalkande och de få timmarna som återstod av stillhet, behövde fyllas av febril aktivitet. Havsbotten skulle kartläggas, isgrottor undersökas och vattentemperaturer, istjocklek och varma havsströmmar mätas. Den data som sedan dess bearbetats och analyserats, pekade på något oroväckande: Glaciären var på väg att spricka.
– När vi räknat på dess energibudget så är det inte möjligt för den att hålla, säger Anna Wåhlin, som till vardags är professor i fysisk oceanografi vid Göteborgs universitet.
Nyligen fick Anna Wåhlin och hennes kollegor ytterligare en bekräftelse på att något stort håller på att ske. På bilder tagna från rymden den senaste månaden syns de sprickor forskarna förutspått skulle uppstå. Inom ett par år kan det leda till att hela den del av glaciären som ligger ute i havet (stor som Florida), plötsligt smulas sönder. Enorma isvidder som vilar på land, kan då tryckas ut mot havet och få nivån på världshavet att höjas.
Den andra januari är det dags för en ny expedition att stäva ut från Chiles sydspets, inom ramen för ett brittiskt-amerikanskt forskningsprojekt som Sverige deltar i. Med på isbrytaren som hör till världens största, finns den svenska undervattensrobotten Ran, laddad med artificiell teknik, för att kunna navigera i de bedrägliga vattnen.
– Att vi har alla de här resurserna på väg nu när allt det här händer är fantastiskt, vi kommer att lära oss mycket, säger Anna Wåhlin.
Att någon kan uttrycka en sådan glädje över att stäva ut mot en av världens mest ogästvänliga platser som dessutom fått öknamnet domedagsglaciären, kan tyckas besynnerligt. Men det har sina orsaker. Att en inbiten polarforskare får möjlighet att besöka en av de mest gåtfulla platserna på Antarktis, kan tänkas vara en. En annan att den forskning som forskningsprojektet hoppas bidra med, kan ge en avgörande pusselbit till klimatförändringarnas följder. Hur mycket havsnivån kommer att höjas på grund av den globala uppvärmningen.
I FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport finns beräkningar utifrån en rad scenarier kring hur mycket växthusgaser vi väljer att släppa ut i atmosfären. Exempelvis spår panelen en havsnivåhöjning på mellan 0,63 och 102 centimeter till 2100, vid fortsatt höga utsläpp. Men skriver samtidigt att ett absolut värsta scenario, som tas med trots brist på bevis på grund av de stora riskerna, kan sätta igång en issmältning som skulle höja havsnivån till 5 meter till 2150.
Men alla beräkningarna om den globala havshöjningen är egentligen behäftade med stora osäkerheter. Hur världshavets volym ökar när det expanderar på grund av uppvärmningen och bidraget från avsmältningen från Grönlands inlandsis är välstuderat. Men Antarktis är den svaga länken i modellerna, där avsmältningen dessutom orsakas av att kontinenten är på väg ut ur en istid.
– Vi behöver lära oss mer, konstaterar Anna Whålin.
Så vad kommer att hända om Thwaites smulas sönder, så som är väntat? I medierapporteringen har den kallats för domedagsglaciären då den väntas leda till att stora ismassor som idag ligger på land kommer att tryckas ut i havet. Men Anna Wåhlin tycker att det undergångsanstrukna öknamnet, är missvisande.
– Lokalt är det jättedramatiskt det som händer, en ny värld håller på att skapas i ett område som är så stort att det syns från rymden. Men det kommer inte leda till en dramatisk skillnad i vattenståndet i närtid även i det värsta scenariet, säger hon.
Avsmältning från glaciären står idag för runt 3-4 procent av den globala havsnivåhöjning på runt 3,5 millimeter som årligen sker. Om Thwaites glaciär spricker och stora ismassor trycks ut i havet, kan de 3-4 procenten öka till runt tio procent och den årliga havshöjningen på runt 3,5 millimetrarna tryckas upp med en knapp millimeter. Men det är inget som sker över en natt och det kommer dröja innan vi märker av den. Men nog så allvarligt – i sinom tid.
– På tio år är det en centimeter och på hundra år är det tio centimeter, om fem hundra år är det 50 centimeter och då börjar vi prata om något som människor kan vara rädda för. Men det är fem hundra år, säger Anna Wåhlin.
Samtidigt är Thwaites glaciär inte den enda glaciären som riskerar att smulas sönder i Antarktis och få ismassor att tryckas ut i havet. I ett värsta scenario skulle kontinentens sammanlagda bidrag till havsnivåhöjningen kunna gå från 10 procent till trettio procent. Men osäkerheten är stor åt båda hållen.
– Det är samma sak med andra tipping points i klimatsystemet, det har inte hänt tidigare så därför är modellerna osäkra, det finns inget sätt att jämföra med data från verkligheten. Men nu när detta händer och vi har alla ögon på den här glaciären, så kommer det innebära att vi i framtiden kommer att få bättre förutsägelser för Antarktis.
Expeditionen påbörjas den andra januari och ska pågå under 2,5 månaders tid.
