Mitt i en diskussion inser du att din motpart argumenterar mot saker som du inte har sagt och inte tycker. Som kanske är helt vansinniga. Det som har hänt kan vara att motparten har byggt en halmgubbe att kämpa ner istället – och veckans En syl i vädret handlar om vad en halmgubbe är och hur man kan komma runt den.
Halmgubben är en återkommande figur i samhällsdebatten. Han har nog alltid funnits, men i svenska medier är han belagd sedan 2006. Ibland är det en halmdocka eller en halmfigur också, enligt Språktidningen – halmfiguren har jag aldrig råkat på, men däremot kan man avbilda någon i halvfigur. Det är också ett skällsord för en tvivelaktig eller på något sätt otillräcklig person.
Den första som använde uttrycket halmgubbe var troligen Martin Luther, som tyckte att den romerskkatolska kyrkan argumenterade på ett ohederligt sätt emot honom i en diskussion om hur man bäst borde tjäna Kristus. ”De bygger upp en man av halm som de sedan kan attackera” skrev han.
Vad han menade var att de föreställde sig något som de trodde att han ansåg och sedan överdrev det och attackerade en åsikt som de faktiskt hade hittat på själva. Katolska kyrkan var knappast först med det knepet, och definitivt inte sist. Men varför just halm?
Martin Luther använde det som en symbol för något som är lätt att få ihop och lätt att rasera. Halmgubben kan inte försvara sig, det man argumenterar emot är troligen något som ingen tycker, och det kan se ut som om man ”vinner” diskussionen utan att egentligen ha bemött någon annans argument.
Halmgubbar på flygtur
A och B diskuterar flyg. Nej förresten, de får namn istället. Aisha och Bodil diskuterar flyg. Aisha anser att man bör undvika att flyga för att undvika utsläpp, men Bodil tycker det räcker att klimatkompensera.
– Du kan ju inte tro att klimatkompensation någonsin kan ersätta en atmosfär som håller klimatet stabilt. Du tycker alltså att mina barn inte ska ha en värld att växa upp i, bara för att du ska åka på badsemester till Thailand flera gånger om året. Bra, då vet jag! säger Aisha.
Det är en halmgubbe, för Bodil har inte sagt något av det där. Hon tror inte att hon kommer att förstöra livsmiljön för någon, för hon anser att klimatkompensationen faktiskt kan kompensera skadan på klimatet. Det måste den, för flygandet är viktigt för henne. Alla hennes resor har gett henne en vidare syn på världen, och den möjligheten vill hon ha kvar. För övrigt har hon aldrig varit på badsemester i Thailand i hela sitt liv.
Eller så säger Bodil:
– Hur tror du det blir om alla slutar resa? Slutar träffa människor i andra kulturer och lära sig förstå varandra? Vi får ett trångsynt, inskränkt samhälle som slutar att utvecklas – istället för att se till att elflyget blir en möjlighet för alla.
Men Aisha har inte sagt att alla ska sluta resa. Hon har sagt att man bara borde flyga i nödfall. Det finns ju andra sätt att resa, och det är väl inget som säger att man blir mer vidsynt av att resa tusen mil än hundra? Vad gäller samhällets utveckling är hon mer orolig för klimatkrisen.
Det spelar egentligen roll om halmgubben används medvetet eller omedvetet. Vad som lätt händer är att diskussionen spårar ur och man börjar bemöta kritik för saker man aldrig har sagt.
Peka ut eller ignorera
Men vad gör man då, om samtalet plötsligt handlar om rena orimligheter? Sajten Effectiviology – om psykologi och filosofi – listar några strategier. Till att börja med att förebygga situationen genom att formulera sig klart och tydligt och inte lämna utrynne för missförstånd. Men det kan ju vara lättare sagt än gjort, så när halmgubben dyker upp: säg det. Tala om vad som skiljer det som läggs i din mun från det du faktiskt har sagt. Lugnt och sakligt.
Du kan också ignorera det motparten påstår att du har sagt och bara bemöta det som hör till saken. Det är ganska effektivt, men risken finns att den du diskuterar med hakar upp sig på det hen har bestämt sig för att du tycker.
I värsta fall, skriver Effectiology, kan man välja eller bli tvungen att acceptera halmgubben och börja försvara den istället för det man verkligen sa. De varnar för det, för ju längre du håller på, desto svårare blir det att förklara att det här inte är vad du tycker. Det kanske finns lägen där det ändå är en bra idé, men jag kommer inte på några.
Oavsiktliga halmgubbar – och andra
Ibland kan man råka komma med halmgubbeargument för att man drar för snabba slutsatser. Om Aisha utgår från att Bodil inte tror att klimatkompensation fungerar kan hon tycka att hon resonerar själviskt. Men det kan vara en bättre idé att fråga vad hon egentligen tror om saken.
– Tror du verkligen att klimatkompensation fungerar?
Om Bodil säger att det nog inte gör så stor nytta, men hon vill flyga ändå, då kan Aisha vara rätt ute. Då kan hon fråga Bodil hur hon tänker om sina prioriteringar. Om Bodil svarar ja kan Aisha gå vidare och förklara varför hon inte håller med.
Kommer man på sig själv med en oavsiktlig halmgubbe ger Effectiviology rådet att tala om det för motparten.
– Ursäkta, du sa ju inte att vi skulle sluta resa. Men om resorna blir långsammare hinner vi inte resa lika mycket, och då tror jag …
De tar också upp möjligheten att man själv vill använda halmgubben avsiktligt – trots att det leder till ologisk argumentation med moraliska problem. En studie som de hänvisar till visar att halmgubbar fungerar bäst med en publik som inte bryr sig så mycket om vad som sägs. Lyssnar de kommer de ju att uppfatta vad som händer och rent av tappa förtroendet för den som bygger halmgubbar.
