I kväll ska det gå ett plan från Arlanda till Afghanistan igen. Pappor ska tvingas lämna sina familjer och sina småbarn. Folk tvingas lämna sina jobb och sina bostäder. Inte för att de har begått brott utan bara för att.
Det finns ingen annan anledning att kasta ut de här människorna än att man vill visa upp att Sverige är ett land som kastar ut folk. Ett land som minsann har en stram migrationspolitik. Som inte låter någon bo här bara för att de har sitt liv och sin familj här. Hur skulle det se ut?
Under dagen kommer bussarna till förvaret i Märsta, de kanske redan står där. Fylls med människor som har suttit inlåsta i veckor eller månader. Ibland får de säga hej då till sina närmaste, ibland får de inte ens det, innan de körs till Arlanda och sätts på planet till Kabul. En del av dem har varit i Afghanistan förut, andra inte. Ingen av dem vill dit.
Inte ett enda samhällsproblem löser vi på det här sättet. Det enda vi gör är att förstöra livet för folk. Det är så fruktansvärt sorgligt om det verkligen är ett sådant samhälle vi har att ge till nya generationer. Inte bara till barnen vars pappor inte kommer hem igen, men till dem också. Vad ska vi säga till dem?
