”Som en tyst liten bomb”, ”sprängstoff inför valet 2022”, ”en politisk bomb”…
Så har den nya Brå-rapporten om kriminalitet och invandring omtalats sedan den släpptes den 25 augusti. Själv står jag som ett levande frågetecken och undrar vad the fuss är om. För rapporten säger ju inget nytt?
Den förra rapporten på samma tema kom 2005, det är alltså 16 år sedan. Innan dess kom en rapport 1995. Att en ny rapport kom i år beror på ihärdigt opinionsarbete från en kritisk höger som vill hävda att invandringen är roten till brottsligheten och att om Brå bara granskar kriminaliteten i dag så kommer de bevisa den tesen. Trots att rapporten faktiskt visar totala motsatsen: trots en högre invandring än förr, där rekordåret 2015 inkluderas, har brottsligheten i samtliga undersökta grupper blivit lägre. Skulle nu alltså denna högljudda höger få vatten på sin kvarn?
Det är en slutsats som bara kan fås av att inte läsa rapporten från Brå, och absolut inte jämföra med tidigare utförda rapporter. Med tanke på hur media nu underblåser idén att rapporten på något sätt gett rasisterna rätt verkar sorgligt få reportrar ha läst den rapport de nu skriver om … Så vad visar egentligen rapporten? Stämmer det till exempel att det inte ges några svar till varför siffrorna ser ut som den gör?
För det första är det viktigt att understryka att rapporten inte tittat på domar, utan på misstänkta för brott. Så även personer som faktiskt inte begått brott räknas med i statistiken. Som tidigare nämnt visar rapporten att färre misstänks för brott inom samtliga grupper jämfört med rapporten från 2005. När det gäller överrepresentation i brottsmisstanke har gruppen ”personer födda i Sverige av två utrikesfödda föräldrar” bytt plats med gruppen ”Ej född i Sverige”. 2005 var det den senare gruppen som hade högst överrisk med 2,5 gånger jämfört ”personer födda i Sverige av föräldrar födda i Sverige”. I den nya rapporten har deras överrisk sjunkit något, medan barn till invandrare har störst överrisk med 2,5 gånger …
Det vill säga, totalt sett har överrisken för invandrare och deras barn inte rört sig. Detta är totala motsatsen till något bevis för att invandringen leder till brott. Hade det funnits sanning i det påståendet hade ju rapporten visat en ökad överrisk för invandrare och deras barn med tanke på hur många fler av oss det blivit de senaste 16 åren … Ändå är trenden tydlig i att allt färre misstänks för brott.
Slutligen svarar Brå på varför det ser ut så här. När man viktar för kön och ålder är nämligen överrisken så gott som borta. Ekonomisk förutsättningar tar bort det sista. Svaret på frågan ”vem begår brott i Sverige” är alltså inte ”invandrarna!!” utan: unga män. Där har vi problemet. Frågan är: Kommer de som skriker om hårdare tag, tuffare fängelser och mer utvisningar våga ta tag i den faktiska grunden för brott? För hittills har jag inte sett någon från den sidan prata om hur vi måste komma tillrätta med mäns kriminalitet..
Vi närmar oss den årstid då folk slutar tjata om att gå ut och ”njuta av solen”.
Allt hurtigt snack om att komma i form efter semesterns dekadens.
