Inför senaste valet lovade M, KD och L gång på gång att de inte kommer samarbeta med SD. Ulf Kristersson tittade till och med Hédi Fried, Auschwitz-överlevare, i ögonen och lovade att han aldrig aldrig, aldrig skulle gå med på något samröre med Sverigedemokraterna. Det är alltså de löftena som Kristersson och de andra två partierna har sina riksdagsmandat på i dag. Grunden för dessa löften var förstås att SD är ett rasistiskt parti bygd på fascistisk grund.
Nu väljer de tre partierna, trots de löftena, inte bara att utforma och driva politik tillsammans med SD – man gör det just på migrationsområdet. Man gör det för att göra en flyktingpolitik som är en av Europas hårdaste och mest omänskliga än hårdare och omänskligare. Man gör det för att förhindra barn att återförenas med sina föräldrar. Man gör det för att barn som vuxit upp i Sverige ska kunna slängas ut. Man gör det för att förhindra hbtq-personer att komma hit.
Detta samarbete handlar alltså inte om vad de ska gå till val på, det kommer åtminstone tre av de fyra partierna göra på än hårdare och omänskligare politik. Nej, detta är vad man föreslår och kommer rösta på tillsammans med SD nu. Det vill säga, under den mandatperiod som de gick till val på att inte på något sätt samarbeta med SD.
Vad tror ni då L, KD och M är beredda till nästa mandatperiod? När de har gått till val på att samarbeta med SD? Hur trovärdigt är ett löfte att inte regera med SD då? Att inte lägga en budget med SD? Hur trovärdiga är andra politiska löften?
Det stora hotet mot demokratin och ett mänskligt samhälle är inte SD i sig, utan de partier som nu kryper för dem, de som anpassar sin politik efter SD och steg för steg ger partiet större och större inflytande. De är de som skapar ett samhällsklimat där människor avhumaniseras. Ett samhälle där det på allvar diskuteras att bara vissa invånare ska få ta del av trygghetssystemen, där barnbidrag ska stoppas för utomeuropeiska barn som bor i Sverige. Det är de partierna som gör att vi steg för steg går mot ett fascistiskt samhälle.
Det finns all anledning att vilja bli av med Socialdemokraternas regeringsmakt. Det finns inget parti i Sverige som missbrukat den makten så grovt. Men att samarbeta med och ge ett fascistiskt parti makt och inflytande kan aldrig någonsin ursäktas. Inte ens för att bli av med ett alltför långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Det är bara vidrigt, riktigt riktigt vidrigt.
Annie Lööf, ledare för det enda av de gamla allianspartierna som stått för sitt löfte att inte öppna dörren för fascismen, att aldrig samarbeta med SD.
Annie Lööfs och Nooshi Dadgostars duell i miljöfrågan i Agendas partiledardebatt. Skämskudden räckte inte till.
