Zoom

Då kan upphettningen av planeten klinga av 

Nollutsläpp beräknas inom ett par decennier leda till att uppvärmningen upphör.

Med nya beslut om nollutsläpp kan upphettningen av planeten klinga av före 2100. Men det är vad vi gör innan dess som kommer avgöra hur mycket temperaturen kommer öka. ”Summan av alla koldioxidutsläpp till noll globala utsläpp är avgörande”, skriver Markku Rummukainen, Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC och professor i klimatologi, till Syre.

I takt med att mänskligheten har släppt ut växthusgaser har temperaturen obevekligen stigit. Runt 1,1 grader över de nivåer som var före industrialiseringen. Det kan tyckas lite men med ytterligare uppvärmning kan det få ödesdigra följder för livet på planeten. Men redan i dag skördar klimatförändringarna liv. Orkaner har blivit farligare och värmeböljor mer utdragna, samtidigt som korallrev och andra värmekänsliga ekosystem gradvis försvinner.

Att hindra temperaturen från att stiga ytterligare anses i det närmaste omöjligt. Men nästan alla länder har genom Parisavtalet förbundit sig till att hålla uppvärmningen en bra bit under 2 grader och att sträva mot 1,5 grader över förindustriella nivåer. För att vi ska lyckas med det har nu en strid ström av världsledare, regeringar och företag tagit beslut om när de ska uppnå nettonollutsläpp.

Det vill säga, ett årtal för när deras utsläpp inte längre ska påverka atmosfären (de utsläpp som inte går att eliminera helt kompenseras då med trädplanteringar eller teknik som suger upp koldioxid från atmosfären). Senast ut är bland annat de båda utsläppsgiganterna Kina och USA som i fjol aviserade att de ska nå nettonollutsläpp till 2060 respektive 2050.

Nollutsläpp gör att uppvärmningen upphör

Det gör att runt 63 procent av alla utsläpp nu omfattas av ett nettonollmål, enligt den ansedda tankesmedjan Climate action tracker. Resten av världen kan snart följa, om inte annat för att undvika de straffskatter på koldioxid som annars kan införas på importvaror till de länder som antagit mål om nettonollutsläpp. Besluten har tagits emot som en signal på att Parisavtalet lever – och att det finns en strimma hopp att hålla fast vid.

Snabbt efter att kranen dragits åt kan också planetens invånare andas ut. I alla fall vad gäller upphettningen, enligt Markku Rummukainen.

– Nollutsläpp beräknas snabbt (inom ett par decennier) leda till att uppvärmningen upphör. Därefter består uppvärmningen för att mycket långsamt klinga av i loppet av flera århundraden och till och med längre. Havsnivåhöjningen, viss avsmältning av landisar och dylika skulle samtidigt fortsätta, skriver han till Syre.

Men frågan är om ett årtal för när uppvärmningen ska upphöra är det viktigaste för livet på planeten. Vilken topptemperatur vi landar på avgörs nämligen av de ackumulerade utsläppen. Det vill säga vad som skett fram till i dag och hur öppen kranen är till det att den dragits åt helt och hållet.

– Därmed är summan av alla koldioxidutsläpp till noll globala utsläpp avgörande. Nivån av utsläppen av andra växthusgaser är också viktig, skriver Markku Rummukainen.

Stadigt krympande koldioxidbudget

Det är här ordet koldioxidbudget kommer in. Ett av de begrepp som klimataktivisten Greta Thunberg twittrat sig stel för att få oss att förstå. Det vill säga hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut för att kunna begränsa upphettningen. För tiden håller på att rinna ut. Varje år med utsläpp krymper budgeten och därmed utsikterna att klara av Parisavtalets mål. Oavsett om kranen stängs helt och hållet 2050 eller för den delen 2060.

När FN:s klimatpanel släppte sin 1,5 gradersrapport 2018, hade världen en 50-procentig chans att klara målet om högst 580 gigaton koldioxid släpptes ut. Efter rekordåret 2019 hade vi redan kapat 84,5 gigaton från vår budget. Men även med lika stora utsläpp som det av lockdowns präglade 2020, har vi snart förbrukat upp resten. Utsläppen (inklusive utsläpp från exempelvis avskogning) låg då på 40 gigaton, vilket gör att vi landar på drygt 12 år innan vi når botten – och 1,5-graders målet bommas.

Men i klimatpanelens uppskattningen att vi har 580 gigaton kvar att förbruka finns en rad osäkerheter och IPCC diskuterar också att budgeten kan visa sig vara betydligt lägre, bland annat beroende på hur andra växthusgaser utvecklas och om mer koldioxid släpps ut från tidigare frusen mark än vad man tidigare räknat med.

Tipping points kan få utsläppen att skjuta i höjden

För att komplicera det än mer, kan också så kallade ”tipping points” påverka. Det vill säga skeenden som är svåra att stoppa, när de väl satts igång. Ett sådant kan vara att Amazonas regnskog börjar förvandlas till savann och ökar andelen koldioxid i atmosfären snabbare. Ett annat att permafrosten släpper i stora delar av Arktis och frigör enorma mängder växthusgaser som tidigare varit bundet i jorden.

– Det skulle föranleda behov av ännu snabbare utsläppsminskningar, alternativt större risk för att temperaturmålet i Parisavtalet överskrids, skriver Markku Rummukainen.

Men osäkerheten kring tipping points är stor. Både hur mycket uppvärmning som krävs för att de ska utlösas. Men också deras följder.

– För en global temperaturhöjning på 1,5-2 grader är riskerna begränsade jämfört med större uppvärmningar, skriver Markku Rummukainen.

EU lägger sig lägre än 2 graders målet

Men för att vi ska ha en rimlig chans att klara av att begränsa uppvärmningen bör alltså utsläppen minska kraftigt de närmsta tio åren, enligt IPCC. Om världen länder tagit till sig klimatpanelens slutsats om behovet att snabbt kapa utsläppen, lär visa sig i år. Före klimattoppmötet i Glasgow i november ska länderna lämna in uppdaterade nationella klimatplaner till FN. EU som är en av de mest ambitiösa aktörerna kommer att lägga sig lägre än både 1,5 och 2 graders målet i Parisavtalet, enligt Climate action tracker. Något som väckt skarp kritik från klimataktivisten Greta Thunberg.

”Även om varje utsläppsminskning är välkommen, är förslaget från EU:kommissionen och Parlamentet väldigt långt från att vara tillräckligt. Ändå lyser debatten med sin frånvaro. Det måste förändras om vi ens ska ha en liten chans att undvika klimatkatastrof”.

De EU-politiker som röstat ner mer ambitiösa utsläppsminskningarna till 2030, har å sin hävdat att kostnaden för att kapa utsläppen än mer skulle bli för höga. Samtidigt som ny teknik eller naturbaserade klimatlösningar kan visa sig bli en räddare i nöden.

Men den uppskattade potentialen för naturbaserade klimatlösningar som nya trädplanteringar är begränsad, påpekar Markku Rummukainen. Även om de är viktiga, finns också risk för målkonflikter som skulle uppstå mellan exempelvis matproduktion och biologisk mångfald. Men också vad gäller om de tekniska lösningar som lanserats kan skalas upp i den omfattning som krävs.

”Det är i dagsläget oklart hur stora negativa utsläpp som kan åstadkommas”, skriver Markku Rummukainen.

Förhandlingarna om EU:s klimatmål är ännu inte i hamn. Men alla förslag som ligger på bordet är lägre än vad både 1,5 och 2 graders målet kräver, enligt Climate action tracker.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV