Zoom

Beslutet: Fartygens nya giftutsläpp kan regleras tidigast nästa år

– Det här en ny typ av utsläpp som vi ser har en signifikant belastning och en källa som går att få bort.

Genom att spraya avgaser med vatten kan fartyg fortsätta att använda marknadens smutsigaste bränslen, trots tuffare miljökrav. Men de föroreningar som istället släpps ut till den marina miljön dödar djurplankton, en grundbult i ekosystemet. Ett första steg har nu tagits för att reglera tekniken. Men ett beslut kan dra ut på tiden.

När reglerna för svavelutsläpp skärptes kraftigt 2020 hade sjöfartens smutsigaste bränslen – tunga eldningsoljor – kunnat bli ett minne blott. Men eftersom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) sedan tidigare tillåtit rederierna att använda sig av så kallade skrubbrar för att tvätta bort svavlet från avgaserna, fick bränslena förlängt liv. På bara några år har antalet fartyg utrustade med skrubbrar växt från ett hundratal till tusentals, då det är förenat med en lägre kostnad än att växla till bränslen med mindre svavel, som inte kräver tvättning.

Men forskare varnar för att rederiernas vurm för skrubbrar kan leda till en potentiell miljökatastrof. För även om striktare regler för svavelutsläpp till atmosfären innebär en miljövinst med minskad försurning och förbättrad luftkvalitet, blir det med skrubbrarna, en nitlott för livet i havet. Förutom att det tvättvatten som släpps ut både är surt och innehåller näringsämnen som bidrar till övergödning, har det också beskrivits som en ”häxbrygd” av kemikalier och metaller.

– Vi blev förvånade över hur pass giftigt det var, berättade Peter Thor, marinekolog verksam vid Norsk Polarinstitut till Syre i våras.

Varningsflaggor

Han var då aktuell med en studie tillsammans med forskare från IVL Miljöinstitutet som kommit fram till att hoppkräftor dog eller blev infertila om de utsattes av minimala mängder av det tvättvatten som skrubbrarna ger upphov till. Eftersom det lilla kräftdjuret utgör grunden i det marina ekosystemet, kan följderna bli allvarliga. Även Internationella havsforskningsrådet ICES, som samlar en bred grupp forskare, har höjt en varningens flagg. I samband med att frågan skulle diskuteras inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i år släppte de en rekommendation om att, baserat på vad vi vet nu, så bör eldningsoljor i första hand snabbt fasas ut som bränsle och under tiden bör utsläpp av tvättvatten förbjudas i särskilt känsliga områden.

Med bakgrund av varningarna har det byråkratiska maskineriet inom IMO börjat röra på sig – men långsamt. Ett första beslut om den kontroversiella tekniken ska regleras, skulle egentligen ha tagits i somras. Men IMO sköt på det till det miljökomittémöte som gick av stapeln i förra veckan. En av frågorna som var på bordet då var om ett ord som skulle öppna för att skrubbrarna bara ”eventuellt” ska regleras, skulle strykas. EU-länderna krävde gemensamt att ordet ”eventuellt” skulle bort och fick med sig övriga länder på sin linje, berättar Helen Johansson, internationell samordnare på Transportstyrelsen, som är den myndighet som förhandlar för Sverige inom IMO.

– Det gör det lite tydligare att vi måste göra något i frågan, säger hon.

Utsläppen fortsätter

Men något slut på utsläpp av tvättvatten från skrubbrar betyder det alltså inte. Vad en reglering ska omfatta är inte bestämt, utan behöver förhandlas av de 175 medlemsstaterna i IMO. Ett förslag som väntas diskuteras i vår är, så som ICES rekommenderar, att det ska förbjudas i vatten som klassas som särskilt känsliga områden, så som Östersjön eller Stora barriärrevet. Men förslagen måste först tröskas igenom och först 2022/2023 kan nya regler vara antagna, i det mest optimistiska sceneriet, berättar Helen Johansson.

Samtidigt fortsätter utsläppen av det giftiga skrubbervattnet. Men Sverige kan på egen hand, i väntan på en internationell reglering, förbjuda utsläppet av tvättvatten från skrubbrar på nationellt vatten. Liknande beslut har bland annat Tyskland och Turkiet redan tagit. Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten har också fått i uppdrag av regeringen att ta fram underlag och förslag kring hur en möjlig svensk reglering kan se ut och vad det skulle få för följder, där det skarpaste förslaget innebär ett nationellt förbud mot utsläpp av tvättvatten från skrubbrar på svenskt inre vatten. Senast juni 2022 ska uppdraget vara genomfört.

"Går att reglera"

Ida-Maja Hassellöv som forskar om skrubbrar miljöpåverkan på Chalmers, anser att ett förbud brådskar.

– Vi har under hösten jämfört belastningen från skrubbrar och andra sjöfartsrelaterade utsläpp och den statistik som kommer från atmosfärisk deposition (red. anm luftburna ämnen som hamnar i havet) och vad som rinner ut från floder. För flera ämnen står skrubbrarna för många procent av den totala belastningen. Så det är en stor belastningskälla, som dessutom går att reglera, säger hon.

Svensk sjöfart har i ett remissvar sagt att de hellre ser att man justerar accepterade gränsvärden än förbjuder tekniken, varför är inte det tillräckligt? 

– Det är tekniskt svårt att få till en storskalig rening. Det är också en stor apparat att få till den miljöövervakningen som skulle krävas för att kontrollera att reglerna efterlevs och att reningen fungerar. Men det är såklart förenat med en kostnad att istället använda renare lågsvavliga bränsle, då dessa är dyrare. Men vi har inte råd att äventyra havsmiljön.

Fakta: Teknik på frammarsch 

Skrubbing är en teknik för rening av fartygsavgaser, där avgaserna leds genom en fin spray av havsvatten och framför allt tvättar ur försurande svaveloxider.
Tekniken är på stark frammarsch då den erbjuder ett billigare alternativ att möta de nya skärpta svavelreglerna jämfört med att byta till dyrare lågsvavligt bränsle.
Den enklaste och vanligaste formen av skrubbrar, så kallade open loop scrubbers, släpper direkt tillbaka det försurade och förorenade vattnet till havet.
Det finns även andra varianter av skrubbrar, så kallade closed loop scrubbers, där använt tvättvatten kan tömmas iland. Trots att namnet ”closed” antyder ett ”stängt” system, har de flesta sådana system ändå ett substantiellt utsläpp av tvättvatten; lägre volymer än öppna system, men med avsevärt högre koncentrationer av föroreningar. 
Källa: Havet och människan