I början av 2000-talet fick ett antal amerikaner med psykiska funktionshinder 28 dollar i månaden att roa sig med. Det ingick i en studie som professor Larry Davidson utförde. De flesta mådde bättre, fick bättre självkänsla och högre livskvalitet – några av de viktigaste grunderna för ett bra liv.

I Sverige ledde docent Alain Topor ett liknande forskningsprojekt 2013, där Karlskronabor med långvarig psykisk ohälsa fick 500 kronor extra i månaden. De fick göra vad de ville med pengarna och de behövde inte redovisa vad de hade gjort.

Det visade sig att de 500 kronorna gjorde stor skillnad i deras liv. När deras livskvalitet mättes fann man att gruppen gjorde betydliga förbättringar i fråga om ångest och depressionssymtom. Andelen som behövde sluten vård minskade med 30 procent på ett halvår, vilket till och med gjorde utbetalningarna extremt lönsamma för samhället.

Det dessa studier också visade var att det ofta var fattigdomen och otryggheten som skapade den psykiska ohälsan och inte tvärtom. Resultat som styrks av otaliga reformer av villkorslösa kontantutbetalningar runt om världen. Namibia, Finland, Indien, Brasilien, Uganda, USA, Kenya, Kanada, Iran, Hongkong, Argentina, Singapore, Tunisien, Colombia, Ecuador, Portugal,  Marocko, Thailand, Spanien och så vidare.

Listan kan göras lång över länder som betalat ut pengar villkorslöst till en grupp invånare på senare tid. Och bidrag utan krav på motprestation har visat tydliga positiva resultat på människors fysiska och psykiska hälsa, utbildning, företagsamhet och försörjningsmöjligheter.

I Sverige har det ovillkorade barnbidraget länge setts som en av de mest framgångsrika och viktigaste reformerna. Men där är det stopp. I övrigt tror vi att det är piska och krav som gör att folk ska ta jobb som inte finns och bli lyckliga. Det är högre skatt för arbetslösa och sjuka. Det är meningslösa, dyra och allt igenom misslyckade sysselsättningsprogram. Det är socialsekreterare som kollar hur mycket mat man har hemma. Det är regler som hindrar dig att åka på semester eller engagera dig ideellt. Det är krav på att ta sms- och gigjobb som omöjliggör ett vettigt liv. Och så vidare. Allt som kan få dig att må så dåligt att du är beredd till vad som helst annat.

I veckan som gick gästade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark lördagsintervjun i P1 där de diskuterade långtidsarbetslösa. Och Nordmarks främsta lösning var … [trumvirvlar] hårdare krav på de arbetslösa. Redan nu tvingas arbetslösa söka och ta jobb på annan ort, men Nordmark är inte nöjd. Hon vill skruva åt den tumskruven ännu hårdare för att få dom att flytta till nya batterifabriker med mera i norra Sverige. Helt utan tanke på hur en arbetslös mår av att riva upp både sitt eget och en eventuell familjs sociala sammanhang.

Det var inte länge sedan folk tvingades flytta söderut till i dag överhettade storstadsregioner. Ska vi nu tvinga fram en flyttström åt andra hållet? Det är förstås bra om det blir mer balans över landet med jobb och framför allt möjlighet att försörja sig. Men istället för att låta Nordmarks piska gå över dem som är mest utsatta borde arbetsköpare i norr erbjuda tillräckligt bra villkor för att få att folk att flytta. Istället för att pressa människor bör Nordmark ge alla den ekonomiska grundtrygghet som får dom att må bra.

Trygga människor som mår bra har en helt annan energi och kan se något positivt i flytta och ta del av något nytt. Med trygga individer som får bra erbjudanden behövs inga piskor.

Politikens uppgift bör vara att lyfta invånare, inte trycka ner dom. Jobb ska erbjudas folk, inte tvingas på.

DEBATT. En grupp med kvinnor, mammor av olika åldrar, sitter i en cirkel på ett kalt torg i stan och sjunger. Sjungandet håller dem varma och bidrar samtidigt till att kanalisera deras känslor. Några kvinnor som passerar, stannar och tittar tårögd på kvinnorna som sitter. Det är lördag den 18 november och över hela världen har rebellmammorna samlat sig inför Barnkonventionens dag för att uppmärksamma alla barns framtid och vikten av en beboelig planet.

I en forskningsartikel från 2022, Climate anxiety, pro-environmental action and wellbeing: antecedents and outcomes of negative emotional responses to climate change, om en undersökning som har utförts bland ungdomar i åldern 18–23 i 28 länder, har det visat sig att 8 av 10 ungdomar hade någon form av klimatångest.

Sverige var inte med bland de undersökta länderna, men även här ledde studien till stora nyheter. På sjukvårdssidan 1177 i Skåne publicerades för några veckor sedan en beskrivning om klimatångest under rubriken psykisk ohälsa och ångest. Nu återstår bara att svara på frågan hur vi på bästa sätt kan stödja våra ungdomar. I den här debattartikeln vill jag utmana till en annan mentalitet inom samhället, ett annat förhållningssätt till världen, som gynnar våra barn och vår strävan efter det levande, istället för vårt nuvarande strävande efter döda värden.

Vi sorterar ångest inom begreppet psykisk ohälsa, om den stör oss i vardagen, om vi finner det svårt att tänka på annat och om ångesten är överdriven. Klimatkrisen är ett verkligt hot, i alla fall om vi ska tro på vetenskapen. Vetenskap är enastående i vår värld, då själva uppgiften är att leta efter sanning, inte efter pengar, mer röster, eller makt, utan bara sanningen. Så om vi ska tro på någonting, låt oss då tro på vetenskap.

Således är klimatångest, ångest över en högst sannolikt negativ utveckling, inte alls konstig för våra barn. Konstigt är dock när det hamnar under rubriken ”psykisk ohälsa”. Ångest mot ett befintligt hot, såsom ångest för vår egen död eller döden av våra nära och kära, är en existentiell ångest – inte en psykisk sjukdom. Det handlar om livets utmaningar. En osäker framtid för ungdomar är en existentiell kris.

Den amerikanska socialpsykologen Roy Baumeister har forskat utförligt kring existentiella kriser och har kunnat identifiera fyra aspekter av mening för att hantera en sådan kris i sin bok Meaning of life, publicerad 1992. De fyra aspekterna är: Ett behov av självkänsla, värderingar, syfte ochefficacy. Att ha en känsla av vem du är och ha självförtroende är mycket viktigt. Samt att vara medveten om de egna värderingarna i livet och att ha ett eller flera mål du vill nå.

Den sista aspekten, efficacy, är lite svårare att översätta och förklara. Det handlar mest om en känsla av kontroll, att känna möjlighet, samt utrymme att kunna ändra på saker i livet. Att kunna identifiera möjligheten till efficacy är oftast det mest komplicerade, det har jag fått uppleva i min dagliga verksamhet som existentiell rådgivare. Självkänsla handlar om både självkännedom och validering. När det gäller ungdomar med klimatångest är det viktigt att ta deras oro på allvar och visa att vi vuxna verkligen bryr oss. Ungdomarnas värderingar handlar oftast om en levande planet. Målet är en bra framtid för planeten och alla levande varelser på den. 

Det utmynnar i frågan: Hur kan man få en känsla av efficacy, en känsla av att kunna ändra på saken? Det finns saker vi människor kan ha kontroll över, men också saker som är svåra eller till och med omöjliga att ändra på. Det är en riktig utmaning att förstå gränsen mellan dessa. Det blir tydligt i texten Sinnesrobön: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” För varje ungdom är det ett uppdrag att förstå skillnaden och ta itu med de handlingsmöjligheter som finns.

Och det är bråttom! Många forskare värnar om det faktum att det inte längre är fem i tolv som klockan slår, utan snarare tio över tolv. Många djur- och växtarter kommer aldrig tillbaka. Även människor, barn, dör redan i dag på grund av ett förändrat klimat och miljöförorening. Vi behöver även skapa tid och utrymme för att sörja alla döda.

Våra barn ska inte behöva kämpa ensamma med sin klimatångest och existentiella frågor. Det är inte heller deras ansvar att motverka klimatkrisen. Det är samhällets ansvar att lämna en levande planet till kommande generationer och därför bjuda ungdomar på både möjlighet till handling och på plats för deras sorg.

Solcellsbranschen är enligt många en viktigt del i den ”gröna omställningen” och branschen går mot ännu ett rekordår – med över 100 000 installationer uppskattar Svensk solenergi. Under 2023, under 2022 installerades 55 000 solcellsanläggningar.

Även arbetsplatsolyckorna väntas slå rekord, skriver Byggnadsarbetaren, och hänvisar till statistik från Arbetsmiljöverket och Elsäkerhetsverket som visar att arbetsplatsolyckorna ökat från 5 till 2020 anmälda olyckor till 94 bara hittills i år 2023.

Billigare solceller – ökad risk för olyckor

Enligt branschorganisationen Svensk solenergi kan en offert som exkluderar skydd, som byggställningar och fallskydd, bli cirka 30 procent billigare.

– Vi har inga konkreta belägg, men vi har fått rapporter om att vissa oseriösa aktörer på marknaden arbetar systematisk på det här sättet. Det vi gör är att se till att våra medlemmar inte gör det, säger Ludvig Bydén, verksamhetsutvecklare på Svensk solenergi, till Byggnadsarbetaren.

Det mest akuta är fallriskerna för man brister i fallskydd på bygge efter bygge. I mångt och mycket handlar det om okunskap. Sedan har vi stora ergonomiska risker. I många fall hantlangar man upp stora moduler, utan minsta hjälpmedel.”

Uppdatering: Ett korrfel i ingressen har rättats till.