I månader har tusentals kor och kalvar varit fast på två fartyg på Medelhavet. Nu ska de avlivas, magra och uttorkade. Samtidigt ökar trycket på EU-politikerna att agera för att de mest plågsamma djurtransporterna ska upphöra.
Bilderna har skakat om. Även de som vant sig vid att se djur som egendom har haft svårt att värja sig mot de mer än 2 600 hopträngda kor och kalvar som vecka ut och vecka in varit fast på två fartyg i Medelhavet. Veterinärer har vittnat om djur i allt sämre skick: magra, smutsiga, uttorkade. En del av dem apatiska. Flera hundra har dött under tiden. De som överlevt ska nu slutligen avlivas, beslutade den spanska regeringen förra måndagen.
Emma Wiesner, Centerpartiets EU-parlamentariker, tror att händelsen gjort intryck djupt inne i Bryssels korridorer och gör EU-kommissionen mer lyhörda för krav på skärpning.
– Vi har sett en ovilja tidigare att ta i den här frågan, men jag tror att senaste månadernas katastrof kan hjälpa till med det. Det är otroligt sorgligt att det ska behövas, säger hon.
Korna, som nu blivit politiskt sprängstoff i EU-apparaten, lämnade Spanien den 18 december. Men efter misstankar om att virussjukdomen blåtunga drabbat djur ombord nekade hamnar i både Turkiet och Syrien tillträde och fartygen återvände till Spanien. Där tog en ny väntan vid. I början av mars dödades korna på det ena fartyget. Djuren på det andra, så sent som i veckan.
Systematiska regelbrott
Händelsen är extrem, men blottlägger ett mönster, enligt Emma Wiesner. Den nuvarande EU-lagstiftningen som reglerar djurtransporter har femton år på nacken, ändå sker systematiska regelbrott i flera länder och kontrollerna är bristfälliga. Det här säger sig en majoritet i EU-parlamentet nu vilja ändra på. I höstas inrättades ett utskott som före årets slut formulera förslag på både hur lagstiftningen kring djurtransporterna kan uppdateras och hur EU kan agera för att de ska följas.
Emma Wiesner, som är en av ledamöterna i utskottet, vill att det ska kosta för medlemsländer som struntar i kontroller och sanktioner mot de som inte följer reglerna.
– EU-kommissionen måste ställa de medlemsländer till svars som uppenbarligen ser mellan fingrarna, säger hon.
Kontroller och sanktioner är det som Emma Wiesner ser som det viktigaste att förbättra. Men hon vill också att lagen skärps på ett antal punkter när den revideras, vilket EU-kommissionen flaggat för ska ske 2023.
Åtta timmars maxgräns
Först och främst vill Emma Wiesner se en maxgräns på åtta timmar för transporter av levande djur. Det är den gräns som i normalfallet gäller i Sverige, även om det går att få undantag och utöka tiden med ytterligare några timmar. Inom EU finns i dag ingen maxgräns överhuvudtaget för transporternas längd.
I januari berättade Syre på transporter på upp till 29 timmar från Irland till övriga Europa – av två veckor gamla kalvar. Även här vill Emma Wiesner att lagen skruvas åt.
– Jag vill se en minimiålder för djurtransporter, säger hon.
På Djurens rätt önskar man sig såväl stramare regler för djurtransporter som åtgärder för att drastiskt få ner antalet transporter.
– Vi nås av nyheter gång på gång om djur som utsätts för lidande i samband med transporter. Delvis beror det på att regler inte följs, men det handlar också om de stora risker transporter i sig innebär. Det kan handla om att djur dör av värmeslag, om transporter som blir stående eller om trafikolyckor, säger Linda Björklund, etolog på Djurens rätt.
I grunden handlar det om vad vi äter, menar hon.
– Reglerna är jätteviktiga, men ett förbättrat djurskydd går hand i hand med minskad konsumtion av animalier. Att djur drabbas som de gör i industrin hänger ihop med att så många djur hanteras på så kort tid som möjligt, säger Linda Björklund.
En maxgräns på åtta timmar vore ett kliv framåt, men det räcker inte, anser Djurens rätt. Fåglar och kaniner borde inte behöva utstå transporter längre än fyra timmar, enligt organisationen. Det samma gäller så kallade uttjänta djur, som de suggor som i dag inte sällan passerar landsgränser på väg till slakt efter att ha diat sina sista kultingar.
– De är särskilt känsliga individer, konstaterar Linda Björklund.
Levande svenska djur till Pakistan
Sverige, landet där Astrid Lindgren fick en djurskyddslag i present när hon fyllde åttio, brukar av politiker och djurindustrins företrädare framställas som ett paradis när det handlar om djurskydd. Det hindrar inte svenska producenter att varje år skicka miljontals levande djur på segdragna exporter utomlands. Det där taket på åtta timmar gäller bara inom Sveriges gränser.
Alltså är det fritt fram att skicka hönor som inte längre värper nog för att vara lönsamma till länder som Tyskland, Nederländerna och Polen. Eller frakta dagsgamla kycklingar till Danmark, Tjeckien, Ungern och en rad andra länder för att födas upp.
Eller köra dräktiga kvigor till Pakistan. Ja du läste rätt, det har förekommit, även om det nu är närmare tio år sedan.
– Det finns ingen garanti att det inte sker igen så länge det är tillåtet, säger Linda Björklund.
Transportera kött, sperma och embryon
Emma Wiesner på EU-nivå driver att EU:s lagstiftning ska gälla vid transporter till länder utanför EU. Djurens Rätt vill å sin sida se ett förbud på både nationell nivå och i EU mot export av levande djur till länder utanför EU:s gränser.
– Vi vill helst se ett förbud mot export även till EU-länder, men det är svårare att få till på grund av handelsreglerna. Här önskar vi att branschen tar ett initiativ och säger att vi slutar exportera levande djur, säger Linda Björklund.
Djurens Rätt menar också att Sverige behöver ta fram en strategi för hur transport av levande djur kan ersättas av transport av kött, eller sperma och embryon när det gäller avel. Om djur ska slaktas borde det ske på eller nära den egna gården, enligt Linda Björklund.
– Det är viktigt med en medvetenhet hos konsumenterna, men man behöver vara med från politiken och styra mot en sådan utveckling.
