ANALYS. Nyamko Sabuni fick som hon ville – men linjen gentemot SD är omöjlig att genomföra. Fler strider är att vänta i det sargade Liberalerna.
Partiledaren Nyamko Sabuni vann sin stora interna strid. Liberalernas partiråd gav henne grönt ljus att ingå i en borgerlig regering stödd av Sverigedemokraterna. När hon sedan skulle till SVT:s Agenda och tala om vad beslutet innebar ställde hon in med kort varsel för att SVT också bjudit in interna kritiker. Att hon duckade trots segern säger allt om Liberalernas problem.
För det första att partiet antagit en omöjlig hållning som inte ens partiledaren själv tycks tillräckligt trygg i att förklara.
För det andra att splittringen är avgrundsdjup. Liberalerna är ett idéparti, där ideologiska principer hålls högt av många medlemmar. Även om söndagens beslut hade stöd av två tredjedelar av ombuden går det inte att förvänta sig att den förlorande tredjedelen bara ska svälja förtreten och gå vidare. Att ge makt till riksdagens mest antiliberala parti, det fascistiska Sverigedemokraterna, är för många liberaler oförenligt med själva syftet med partiet.
Döms ut av SD
Att Nyamko Sabuni skulle få sitt parti att välja M-ledaren Ulf Kristersson som sin statsministerkandidat är ingen överraskning. Men sättet hon gjort det på förbryllar och visar vidden av partiets problem.
För de liberaler som velat förespråka en M-ledd regering har argument funnits att hämta i krassa siffror. Av de väljare som flytt partiet sedan valet 2018 har de flesta gått till Moderaterna. Därmed är det inte orimligt att tro det är här som det finns en potential att vinna tillbaka väljare, om inte annat i form av stödröster för att kravla sig över riksdagsspärren. Men frågan är om Liberalerna med dagens beslut kastat bort den möjligheten tillsammans med de ideologiska principerna.
Den linje partiledningen nu säger att man antagit kommer nämligen aldrig bli verklighet. Företrädarna för Sabunilinjen säger att man inte ska ha ett organiserat budgetsamarbete med Sverigedemokraterna på det sätt som man nu har med Centerpartiet och regeringen. Istället ska SD få vara med på ett hörn i finansutskottet, där man ska kunna påverka på marginalen. Men en sådan ordning har redan dömts ut av SD själva. Naturligtvis. Inget parti som samlar nära nog en femtedel av väljarkåren skulle finna sig i att vara rundningsmärke.
Bäddat för omtolkning
Det här förstår naturligtvis Nyamko Sabuni, men kanske tror hon sig ha vunnit tid med dagens beslut. Den som läser det i sin helhet ser att det dignar av vaga och svårbegripliga formuleringar som bäddar för att dörren öppnas ytterligare för SD. Smaka bara på stycket: ”En utgångspunkt för Liberalerna är att budgetpropositionerna i första hand bereds mellan dessa borgerliga partier och att vi därmed inte vill se ett budgetsamarbete, på det sätt som idag sker mellan Januaripartierna, med något ytterkantsparti. I stället söker vi en ordning där en ny borgerlig regering med bibehållen integritet förhåller sig, formar och förankrar den ekonomiska politiken efter de majoriteter och möjligheter som parlamentariskt finns (mina kursiveringar)”.
Så talar ett kluvet parti. Men så talar också en partiledning som vill skaffa sig största möjliga handlingsutrymme. När de fromma förhoppningarna kraschlandat i verkligheten kan det bli strid igen, om de som förlorade söndagens omröstning inte lämnat partiet tills dess.
