Andelen unga som uppger att de har minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan har fördubblats sedan mitten på 1980-talet. En hypotes har tidigare varit att nedskärningarna under 1990-talskrisen orsakade ekonomisk stress hos unga.

Nu bekräftas den teorin i en ny vetenskaplig rapport som ska lämnas till forskningsrådet Forte, skriver forskarna på DN debatt.

Ekonomisk ojämlikhet i samhället förvärrar ohälsan

Under 1990-talet fick många unga sämre hälsa på grund av att de oroade sig för sina familjers ekonomi. Dessutom kunde de delta i färre eller inga fritidsaktiviteter eftersom familjen inte hade råd, vilket också försämrade den psykiska hälsan.

Det finns alltså ett tydligt samband mellan dålig ekonomi och ökad psykisk ohälsa, visar forskarna. Detta samband förstärks när de ekonomiska inkomstskillnaderna ökar i samhället, vilket de har gjort drastiskt under de senaste 30 åren, något som Syre har skrivit om tidigare.

Skolstress – en orsak under senare år

Det var främst under 1990-talet som den ökade psykiska ohälsan kan förklaras av ekonomisk stress, enligt forskarna. Ökningen under senare år beror framför allt på förändringar i skolan, visar rapporten.

”Nyckelord som kommunalisering, fritt skolval, friskolor, betyg och nationella prov sammanfattar förvandlingen. Från att ha varit ett av världens mest likvärdiga skolsystem utmärks den svenska skolan i dag av polarisering och segregering.”, skriver författarna i DN debatt.

I spåren av 2011 års läroplan ökade också skolstressen och de psykosomatiska besvären, enligt en av studierna som rapporten bygger på. Den läroplanen innebar mer betygsättning och prov i skolan, vilket påverkade främst flickor till det sämre.

”Risk för att coronapandemin försämrar”

Forskarna varnar för att coronapandemin riskerar försämra den psykiska ohälsan hos unga ännu mer. Detta eftersom det kan bli svårare att få jobb och föräldrarna riskerar bli arbetslösa vilket skapar än mer ekonomisk stress.

Forskarna menar också att betygssystemen behöver ändras och polariseringen och segregeringen inom skolan brytas. Annars finns risk att den psykiska ohälsan hos unga fortsätter finnas kvar.

Läs även: Så mycket har de rikas inkomster höjts sedan 1990-talet (Syre 29/9-2020)

DEBATT. En grupp med kvinnor, mammor av olika åldrar, sitter i en cirkel på ett kalt torg i stan och sjunger. Sjungandet håller dem varma och bidrar samtidigt till att kanalisera deras känslor. Några kvinnor som passerar, stannar och tittar tårögd på kvinnorna som sitter. Det är lördag den 18 november och över hela världen har rebellmammorna samlat sig inför Barnkonventionens dag för att uppmärksamma alla barns framtid och vikten av en beboelig planet.

I en forskningsartikel från 2022, Climate anxiety, pro-environmental action and wellbeing: antecedents and outcomes of negative emotional responses to climate change, om en undersökning som har utförts bland ungdomar i åldern 18–23 i 28 länder, har det visat sig att 8 av 10 ungdomar hade någon form av klimatångest.

Sverige var inte med bland de undersökta länderna, men även här ledde studien till stora nyheter. På sjukvårdssidan 1177 i Skåne publicerades för några veckor sedan en beskrivning om klimatångest under rubriken psykisk ohälsa och ångest. Nu återstår bara att svara på frågan hur vi på bästa sätt kan stödja våra ungdomar. I den här debattartikeln vill jag utmana till en annan mentalitet inom samhället, ett annat förhållningssätt till världen, som gynnar våra barn och vår strävan efter det levande, istället för vårt nuvarande strävande efter döda värden.

Vi sorterar ångest inom begreppet psykisk ohälsa, om den stör oss i vardagen, om vi finner det svårt att tänka på annat och om ångesten är överdriven. Klimatkrisen är ett verkligt hot, i alla fall om vi ska tro på vetenskapen. Vetenskap är enastående i vår värld, då själva uppgiften är att leta efter sanning, inte efter pengar, mer röster, eller makt, utan bara sanningen. Så om vi ska tro på någonting, låt oss då tro på vetenskap.

Således är klimatångest, ångest över en högst sannolikt negativ utveckling, inte alls konstig för våra barn. Konstigt är dock när det hamnar under rubriken ”psykisk ohälsa”. Ångest mot ett befintligt hot, såsom ångest för vår egen död eller döden av våra nära och kära, är en existentiell ångest – inte en psykisk sjukdom. Det handlar om livets utmaningar. En osäker framtid för ungdomar är en existentiell kris.

Den amerikanska socialpsykologen Roy Baumeister har forskat utförligt kring existentiella kriser och har kunnat identifiera fyra aspekter av mening för att hantera en sådan kris i sin bok Meaning of life, publicerad 1992. De fyra aspekterna är: Ett behov av självkänsla, värderingar, syfte ochefficacy. Att ha en känsla av vem du är och ha självförtroende är mycket viktigt. Samt att vara medveten om de egna värderingarna i livet och att ha ett eller flera mål du vill nå.

Den sista aspekten, efficacy, är lite svårare att översätta och förklara. Det handlar mest om en känsla av kontroll, att känna möjlighet, samt utrymme att kunna ändra på saker i livet. Att kunna identifiera möjligheten till efficacy är oftast det mest komplicerade, det har jag fått uppleva i min dagliga verksamhet som existentiell rådgivare. Självkänsla handlar om både självkännedom och validering. När det gäller ungdomar med klimatångest är det viktigt att ta deras oro på allvar och visa att vi vuxna verkligen bryr oss. Ungdomarnas värderingar handlar oftast om en levande planet. Målet är en bra framtid för planeten och alla levande varelser på den. 

Det utmynnar i frågan: Hur kan man få en känsla av efficacy, en känsla av att kunna ändra på saken? Det finns saker vi människor kan ha kontroll över, men också saker som är svåra eller till och med omöjliga att ändra på. Det är en riktig utmaning att förstå gränsen mellan dessa. Det blir tydligt i texten Sinnesrobön: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” För varje ungdom är det ett uppdrag att förstå skillnaden och ta itu med de handlingsmöjligheter som finns.

Och det är bråttom! Många forskare värnar om det faktum att det inte längre är fem i tolv som klockan slår, utan snarare tio över tolv. Många djur- och växtarter kommer aldrig tillbaka. Även människor, barn, dör redan i dag på grund av ett förändrat klimat och miljöförorening. Vi behöver även skapa tid och utrymme för att sörja alla döda.

Våra barn ska inte behöva kämpa ensamma med sin klimatångest och existentiella frågor. Det är inte heller deras ansvar att motverka klimatkrisen. Det är samhällets ansvar att lämna en levande planet till kommande generationer och därför bjuda ungdomar på både möjlighet till handling och på plats för deras sorg.

Kvinnan fördes till sjukhus men konstaterades sedan avliden, enligt polisen. Larmet kom in till SOS Alarm klockan 00.15 natten till måndagen, uppger NSD.

Enligt uppgift ska kvinnan ha varit på väg på rast när olyckan inträffade.

Ingen är delgiven misstanke om brott och polisen ska nu utreda hur olyckan gått till. NSD skriver att det inblandade fordonet ska undersökas närmare och förhör kommer att hållas.

Flest dödsfall i arbetet på 13 år

Hittills i år har 41 dödsfall rapporterats in till Arbetsmiljöverket. Om polisens undersökning visar att 20-åriga kvinnan dött i en arbetsplatsolycka är hon sannolikt den 42:a som dött i år på jobbet.

Läs även! 
• Flest dödsfall i arbetet på 13 år
• Få dödsolyckor på jobbet leder till påföljd

I augusti larmade Arbetsmiljöverket om att ”allt fler personer dör på jobbet i Sverige” – halvårsstatistiken visade på det högsta antalet dödsfall för perioden januari till och med juli sedan 2011.

– Vi har en arbetslivskriminalitet inom arbetslivet. Oseriösa företag som går in och lägger låga anbud, får jobben och sedan jobbar på ett sätt som är ibland rent livsfarligt, sa Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket till Ekot, i augusti.

Enligt Arbetsmiljöverket beror dödsfallen ofta på bristfälliga eller saknade riskbedömningar – att arbetsgivarna saknar kunskap om att de måste finnas.

Den rikaste procenten i Sverige släpper ut 42 ton koldioxid per person och år. Det är nästan 10 gånger mer än en person som tillhör de 50 procent med lägst inkomst, som i genomsnitt bara släpper ut 4 ton per år.

Det visar en ny rapport från Oxfam Sverige och som bygger på siffror från Stockholm Environment Institute, SEI. Deras verktyg Emissions inequality dashboard bygger på data över konsumtionsbaserade utsläpp i olika inkomstgrupper i 172 länder i världen.

Samtidigt har även en global rapport släppts av Oxfam, som ännu tydligare visar på ojämlikheten när det kommer till vem som släpper ut mest. Den visar att världens rikaste 1 procent står för lika mycket utsläpp som två tredjedelar av världens befolkning, det vill säga 5 miljarder människor. Utsläppen från denna enda procent är så stora att den tar bort nyttan med 1 miljon vindkraftverk, skriver Oxfam.

"Vanligt folk drabbas hårt"

– De rikaste eldar på klimatkrisen medan vanligt folk drabbas hårt. Det är tydligt att alla inte bär samma ansvar för klimatkrisen – och alla har inte heller samma kapacitet att ställa om. Ojämlikhet är en livsfarlig komponent i klimatomställningen som skapar grogrund för politiskt missnöje och minskat förtroende för demokratin. En lyckad klimatomställning måste ta hänsyn till detta”, säger Hanna Nelson, rapportförfattare och policychef för Oxfam Sverige, i ett uttalande.

Totalt står den rikaste procenten för 6 procent av Sveriges alla utsläpp. De rikaste 10 procenten står för 22 procent av de totala utsläppen, vilket är lika mycket som de fattigaste 38 procenten av befolkningen.

– De svenska utsläppen måste minska drastiskt. Men de stora skillnaderna i utsläpp innebär att det krävs en betydligt större minskning från höginkomsttagare om Sverige ska ha en chans att ligga i linje med Parisavtalets mål. De rikaste 1 procenten av svenskarnas utsläpp från konsumtion utgör nästan lika mycket utsläpp som alla lastbilar i Sverige. Den gruppen måste minska sina utsläpp med 93 procent inom 7 år, säger Astrid Nilsson Lewis, rapportförfattare och klimatresearcher på Oxfam Sverige, i uttalandet.

Samtidigt visar data i rapporten att det är den hälften av svenska befolkningen med lägst inkomster som har minskat sina utsläpp mest i Sverige. Samtidigt drabbas gruppen hårt av politiska åtgärder och många har svårt att ställa om utan att få ekonomiskt stöd för det.

Krävs politiska åtgärder

Oxfam menar att det krävs en rad politiska åtgärder för att komma tillrätta med problematiken. Bland annat föreslår de att man inför en permanent förmögenhetsskatt på de allra rikaste och en tillfällig skatt på extraordinära vinster för företag. Detta skulle både ”minska de rikastes utsläppsutrymme och generera finansiering som behövs för en jämlik och rättvis klimatomställning”, skriver organisationen.

De vill också se att Sveriges klimathandlingsplan, som snart ska presenteras, utgår ifrån vetenskap och jämlikhet och tar i beaktande de olika inkomstgruppernas utsläpp och ansvar.

Oxfam menar också att tillväxten inom klimatskadliga sektorer helt måste upphöra, och att BNP som ett mått på välfärd och framgång måste ses över. ”Vi behöver en ekonomisk modell som utgår från hela mänskligheten och planetens välmående”, skriver Oxfam.

Som land som helhet har Sverige ett stort ansvar för att agera och bidra till att lösa klimatkrisen, skriver Oxfam. Hela 70 procent av Sveriges befolkning ingår i gruppen som utgör de 10 procent rikaste i världen. Och den gruppen står för hälften av världens utsläpp.

”De allra rikaste länderna måste också leverera på sina löften och bidra med klimatfinansiering till länder med utbredd fattigdom och särskild utsatthet för klimatförändringarna”, skriver Oxfam.