Rapporten från Brå om hur ofta människor med härkomst i och utanför Sverige utsätts för brott dök upp i nyhetsflödet i veckan och diskuteras flitigt i medierna. Jerker Jansson undrar hur mycket kunskap den egentligen innehåller. Ganska lite, konstaterar han.
Vissa gnuggar händerna och njuter av att få ”bevis” för att invandrare begår brott i större utsträckning. Andra beklagar rapporten och försöker förklara bort den. Diskussionen om vad som var sant och inte gick snabbt igång. Rasistvibbarna dök snabbt upp. Nu vet vi, invandrare begår fler brott än svenskar. Tre gånger fler till och med.
Frågan är bara vad vi egentligen vet? De tre studierna man analyserar i rapporten har inte studerat vilka som har dömts för brott, utan vilka som har misstänkts för dem. Och det är en enorm skillnad. Alla rättssystem gör fel, oskyldiga döms och skyldiga släpps fria, men fram tills dess att en misstänkt har hamnat i domstol har hen inte fått någon rättvis möjlighet att försvara sig. Det har inte bara moralisk betydelse utan också vetenskaplig. Även om det självklart hänger ihop, så är en människa som bara misstänks för ett brott ett ganska litet underlag för kunskap. Bland dem som studeras finns onekligen en massa oskyldiga människor. Här begår rapportförfattarna sitt första misstag, de glider mellan resonemang om uppgifter om människor som dömts för brott och människor som bara misstänks.
Misstanke är nåt annat än en dom
Vi vet sedan tidigare att människor med visst ursprung misstänks för brott oftare än andra. Det har studerats flitigt också i Sverige.
Människor med ett visst utseende stoppas oftare för rutinkontroller av polisen. Alla kan räkna ut vilka. Om de då har narkotika på sig eller är berusade bakom ratten ökar dessa grupper i statistiken eftersom de inte valts ut slumpmässigt. Jag har ingen aning om vilka som åker omkring med knark i bilen mest, det är inte poängen. Poängen är att misstankar om brott är väldigt knepiga att koppla till någon säker kunskap. Det är självklart att vissa människor oftare får polisen på sig och att detta gör att deras siffror ökar i statistiken. Ingen analys av statistiskt material som hanterar brottsmisstankar i relation till grupper av olika slag är meningsfull utan en rejäl analys av detta. Tyvärr avfärdar rapporten snabbt detta ämne. Efter att nämnt frågan lite nonchalant avfärdar man det hela med att skriva:
”Slutsatsen är att det är möjligt att selektionsprocesser skulle kunna förklara en del av skillnaderna av andelen misstänkta i grupperna i denna studie, men knappast i någon avgörande grad när det gäller de övergripande mönstren och utvecklingen.”
Meningen är som ett intellektuellt såll. Det man säger är att det inte är någon idé att ta hänsyn till att invandrare oftare misstänks för brott på grund av att de är invandrare, trots att det verkligen är så, eftersom det är skillnad mellan grupperna. En illa skriven och ogenomtänkt mening får för det första ersätta en vettig analys. För det andra, om de antaganden man har gjort i grunden är skeva säger de mönster de antas bilda inte mycket.
Drygt 200 000 människor misstänks för brott varje år. Av dem åtalas 90 000. Det är 45 procent. Av alla de misstankar som rapporten analyserar höll alltså 55 procent inte för åtal.
I alla studerade grupper är de oskyldiga fler än de som är skyldiga till brott. Vilket genast gör alla kulturella förklaringar besvärliga att hålla i. Om det är individens etnicitet och kultur som bestämmer att den begår brott i vissa fall, varför gör den inte det i majoriteten av fallen? Om alla från Belgien som kom hit begick brott kan vi börja snacka, men när de allra flesta inte gör det måste det finnas andra orsaker än varifrån folk kommer som åtminstone är minst lika viktiga.
Visst, världen är full av såna saker som vi tar för säkra. Nästan alla som får lungcancer är rökare, men långt ifrån alla som röker får lungcancer. Vi betraktar rökning som ohälsosam trots att det inte är ett rakt hundraprocentigt samband. Men när vi talar om människor, om individer som påverkas av en massa faktorer i sin vardag, så är det svårt att plocka ut en enda orsak som den som bestämmer vad som händer med dem. Själva beslutet att studera brottslighet utifrån ursprung blir lätt en ideologisk utsaga och rapporten har redan använts för att förstärka en väldigt påtaglig ideologisk figur.
Varför ursprung?
Det mest intressanta med mottagandet av studien är att så få har reflekterat över relationen mellan misstanke och skuld, men det är också fascinerande att så få funderat över besattheten av ursprung i debatten i allmänhet och när det gäller kriminalitet i synnerhet. Andra faktorer, som kön, som har mycket starkare samband med kriminalitet än ursprung, skrattas bort eller behandlas som feministiskt rutingnäll. Men det är en i allra högsta grad relevant iakttagelse. Män begår en skrälldus mer och grövre brott än kvinnor. Sen är det bara att fylla på. Bostadsort. Varför är det en mindre viktig variabel än ursprung? Utbildningsgrad? Ålder?
De kallas ofta bakgrundsvariabler. Grejer som man vet påverkar, men som man hoppas är ungefär lika för alla så att de inte bestämmer skillnader mellan de grupper man valt att jämföra. Men det är bara en fråga om perspektiv, om hur man valt att definiera sambanden. Vi ser det vi tittar på. Det som ena stunden anses bestämma ett beteende anses nästa stund bara vara en bakgrundsvariabel. Alla statistiska analyser måste göra antaganden. Det är själva poängen med dem, att testa påståenden om verkligheten och det ger den som gör analysen ett enormt ansvar när det handlar om saker som är politisk dynamit.
I rapporten framgår det att skillnaderna mellan olika invandrargrupper och etniska grupper är mycket stora när det gäller misstankar om brott. Folk med rötter i vissa länder är mycket mer laglydiga än andra. Det gör upplägget för rapporten än mer meningslös. Invandrare är inte en homogen grupp och de krafter som verkar på människor från en kultur behöver inte verka på en annan eller leda till samma resultat. Den som utifrån rapporten tror sig ha fått bevis för att invandrare begår mer brott än svenskar, i något slags luddig mening, har fel. Helt fel. Vissa grupper av människor med likartat ursprung är betydligt mer laglydiga än alla andra. Vissa andra grupper misstänks oftare än andra för brott. Ett fåtal grupper mycket oftare.
Om ursprung i sig är ett gungfly vetenskapligt och filosofiskt är det där med invandrare som en grupp etter värre. Och det borde rapportförfattarna ha fattat på förhand. De diskuterar och vänder och vrider på problemet, men de ställer ändå gladeligen upp utrikesfödda mot inrikesfödda som om det vore meningsfulla kategorier. Men sanningen är att om jag ställer en människa bakom en skärm och säger att den är född i utlandet har du inte någon som helst möjlighet att veta om den är mer eller mindre benägen att begå brott.
Och varför är det okej att studera vissa etniska grupper och inte andra? Hur skulle en sån här studie tagits emot om den hade jämfört kristna och judar? Skulle det verkligen stå att judar är överrepresenterade i brottslighet på tidningarnas löp om det var så? Naturligtvis inte. Det vore omöjligt. Frågan är varför det är möjligt att lista människor från Kosovo, Afghanistan, Irak, Somalia och Iran. Frågan är varför det är okej, alldeles oavsett hur verkligheten ser ut.
Verklighetens mosaik förvrids lätt i rasism
Det är säkert så att människor som kommer från vissa delar av världen begår mer brott än andra. Andra begår säkert mindre brott. Dels vore det konstigt om allt i samhället vore exakt fördelat, dels finns det strukturella och institutionella skäl så det räcker för att förklara sådana skillnader och att göra något åt dem. Att en snubbe kommer från Skåne eller Polen är svårt att göra något åt. Om vi inte ska kasta ut alla invandrare är det här problemen uppstått och det är här de måste lösas. Det är säkert så att det finns grupper av olika slag som begår fler brott än andra, det kanske är intressant för många att få en siffra på det, men det är inte direkt en siffra vi kan lita på. Eller ha nån nytta av.
Om vi inte ska hamna där, i det där riktigt fula, biologiska, fascistoida måste vi hålla koll på sådana här tankefällor. Verkligheten är komplicerad och det är skönt att förenkla den i tanken ibland, men när förenklingarna leder till förljugenhet och falska påståenden om orsaken till olika problem går det för långt. Och det värsta med den luddiga föreställningen om att invandring leder till kriminalitet är att det inte blir något gjort åt andra orsaker, faktorer som spelar större roll och som vi faktiskt kan påverka. Som manligheten, sociala orättvisor och en massa annat.
Läs mer:
Ny rapport: Andelen brottsmisstänkta minskar bland personer med utlandsfödd förälder
