Krönikor

Myterna om etnicitetens betydelse kan urholka rättsmedvetandet

Som många av Syres läsare vet arbetade jag med ungdomar innan jag blev journalist, främst på ett ungdomshem, men också på skolor och dåvarande Invandrarverket. Jag har alltid tyckt att det bästa sättet att förändra ett samhälle är att jobba med unga människor. När vi väl blivit vuxna stelnar vi till och låser fast många värderingar, bra och dåliga.

Nu hojtas det bland främst högerdebattörer om att invandring till Sverige leder till ökad kriminalitet. Jag tror inte för en sekund på det. Brott uppstår där de uppstår och orsakas av faktorer i det egna samhället, inte av villkoren som människor har flytt ifrån.

I det jobbet träffade jag naturligtvis en hel del ungdomar med rötter i andra kulturer än den svenska. Men jag träffade också många svenska ungdomar. Och det som slog mig ofta var att varje ung persons historia är helt olika. En del halkade in i en tuff situation trots goda förhållanden hemma och trots att de egentligen var väl integrerade, klarade skolan hyggligt eller till och med bra och bodde nånstans där man inte förväntar sig brottslighet.

Och det är där knuten sitter, insåg jag. Också jag gick omkring och förväntade mig vissa saker. Att vissa bostadsområden skulle producera fler ungdomar som halkar dit. Att vissa kulturer och religiösa grupper avviker från majoriteten. Och så vidare. Men på plats, ute i områdena eller i ungdomsvården, blir sådana resonemang meningslösa. Det är individer man träffar och det är levnadsöden som bleknar snabbt när de görs om till statistik.

Det är som att försöka förstå en människas känsloliv genom att mäta hjärnans elektriska fält. Meningslöst, naturligtvis. Övergången från berättelser om människor till siffror tar ifrån oss de flesta viktiga insikterna när vi väl ska göra nåt åt ett problem. Statistik kan fungera som sätt att uppmärksamma ett problem, men är tämligen meningslös om du ska förstå en individ. Och det är vad det handlar om när vi ska hjälpa någon ur ett skadligt beteende.

Med det sagt har nu Brå i en ny rapport visat att personer med invandrarbakgrund oftare misstänks för brott än andra. Det har jag anat i decennier och det har visats förut i undersökningar, men nu bekräftas det igen.

Det är inga små siffror. Det är enligt Brå 2,5 gånger så vanligt för utrikesfödda personer att misstänkas för brott och för dem som är födda här av två invandrade föräldrar är det tre gånger så vanligt.

Stanna till här. Om det är tre gånger så vanligt att en människa som definieras som invandrare misstänks för brott är det enormt viktigt att studera hur många som sedan döms, om man vill förstå orsaker till brottslighet.

Att studera sociala och juridiska orättvisor är en sak. Att hålla upp slarvig statistik över dem som något sant är något annat. Eller. Dela alla siffror om hur många invandrare som döms för brott med tre till att börja med. Bilden blir en helt annan. Visst. Att fler misstänks kan bero på att fler begår brott. Men det verkar inte vara så. Inte bara i alla fall. Det finns massor av faktorer som spelar in och väldigt få av dem har med ursprungskultur att göra.

Och ärligt talat. Det mest idiotiska med försöken att förklara brottslighet med etnicitet är ju att det är enorma skillnader mellan olika etniska grupper. Det är helt omöjligt att påstå att en grupp i vårt samhälle, säg greker, skulle begå fler brott än andra bara för att deras föräldrar har invandrat. Det är teoretiskt möjligt att en enda invandrargrupp begår en massa brott och alla andra är extremt laglydiga. Om man ändå klumpar samman dem i en enda grupp så kommer den avvikande gruppen att skapa en illusion.

Det är väldigt lätt att bli upprörd över grov och brutal brottslighet. Det är väldigt mänskligt att vilja förstå, hitta en förklaring och att vilja göra något åt det. Det är en annan sak att jaga spöken. I värsta fall kan vi hamna i en ond spiral där myterna om brottslighetens orsak leder till att allt fler människor i olika minoriteter utsätts för allt mer intresse från polisen och oftare döms för brott som majoritetsbefolkningen kommer undan med. Det leder inte bara till rasism och utanförskap, det leder också till ökad kriminalitet.

Om stora delar av befolkningen slipper undan med saker som minoriteterna inte kommer undan med så blir resultatet också en urholkningen av rättsmedvetandet. Då blir etnicitet viktigare än din livssituation i övrigt och vi hamnar i någon slags lågintensiv apartheid. Och jag tror att vi ser resultaten av det sedan en tid. I debatten och ute i samhället.

Det regnar. Bra för svamparna i skogen.

Fråga Lund är för skränigt.