Det är inte svårt att göra sin egen lemonad. Enklast är att köpa pressad citronjuice och blanda med socker och vatten, men hemgjord smakar bäst tycker Jerker Jansson.
Som barn fattade jag aldrig vad knattarna i Kalle Anka sålde egentligen. Lemonad? Jag trodde det var någon slags läsk. De pratade ju om ”läskeblask” också. Sen hamnade jag i Aten hemma hos en kompis till en kompis och blev bjuden på riktig lemonad, pressad citron, vatten och socker. Och blev frälst.
Nuförtiden kallas en massa drycker lemonad, oavsett om de innehåller citron eller inte och jag är inte så noga. Så länge som det handlar om färsk fruktjuice, vatten och socker är det lemonad för mig. Om det inte är iste. Eller saft? Eller en smoothie? Gränserna är inte alltid tydliga.
Grunden för all min lemonad är sockerlag. För det mesta går jag på känn, löser upp ungefär två deciliter strösocker eller något annat sötningsmedel i tre deciliter kokande vatten, låter vätskan kallna och späder sen juice och vatten med den.
Många frukter och bär ger lätt från sig sin juice. Andra som äpplen och päron kan vara lite jobbigare, men blir lite enklare med mitt recept på äppeldricka. För att inte tala om morötter, deras råsaft är också god i lemonader, men kräver en råsaftcentrifug, som ju är ett fantastisk redskap till sånt här. Där går det att få ut smak ur saker som annars är i det närmaste omöjligt att pressa ut.
Riktig lemonad
I förra veckans Syre berättade jag hur man gör citrussmakande socker genom att blanda det yttersta från en citrusfrukt med strösocker för att dra ut aromämnena ur skalet. Det tar ofta ett par nätter, men är värt väntan. Det går att tillföra andra smaker under det här steget också, kanske några färska pepparmyntablad eller kanelbasilika?
Socker fungerar konserverande i stora mängder, men försök att ta bort så mycket som möjligt av det vita på insidan av skalet, det kan med tiden ge en lite trist smak. När skalet ser geleartat ut rakt igenom skiljer jag på skal och socker. Skalet är gott och vackert torkat och skuret i fina strimlor.
RECEPT
5-7 citroner
1,5 liter vatten
2-3 dl socker
1. Koka en sockerlag på sockret och några deciliter av vattnet.
2. Medan sockerlagen kallnar, pressa citronerna.
3. Blanda sockerlag, resten av vattnet och citronjuicen och kyl. Serveras iskallt.
Enkel äppeldricka
Den enklast möjliga saftliknande drycken jag gör är äppeldricka. Typ lemonad. Det går ut på att laka ur smakerna ur äpple eller päron i vatten. Beroende på hur noga äppeldrickan silas kommer det att flyta runt små bitar färskt äpple i dem. Denna dryck bör därför förvaras kallt, drickas snabbt eller konserveras på något sätt. Lite ingefära i ger en fin smak. Uppvärmd med lite socker och kanel blir det en mysig vinterdryck.
RECEPT
1. Skär bort kärnhuset och skaftet, men inte skalet.
2. Skär i tunna bitar och täck med vatten och några nypor askorbinsyra och ställ någonstans kallt i några dar med en tallrik eller ett lock över. Kolla några gånger att saker inte jäser eller mörknar snabbt.
3. Sila från äppelbitarna, som du kan använda i äppelmos eller någon maträtt.
4. Söta saften försiktigt.
Rosenlemonad och andra kryddade drycker
Jag har alltid några rosengeraniumplantor på gång hemma. Dels för att jag gillar dem som krukväxter, dels för att ha tillgång till rosensmak när jag behöver det. Grunden för lemonaden brukar växla, men både citron och äpple fungerar bra. Bekvämast är att använda ett paket äppeljuice eller citrondricka eller juice från affären och späda med dubbelt så mycket vatten och söta som vanligt. Men det blir självklart godast med hemgjord lemonad.
Enklast är att stuva ner bladen direkt i färdig lemonad och sen sila från bladen, men dels är den lösningen mindre hållbar Välj friska och fina blad. Torkade smakar också ros, men kan ge en massa fnas i lemonaden, små bruna flak som flyter omkring och som är svåra att sila bort utan att sila bort allt det goda. Lägg bladen i kallt vatten några timmar eller helst över natten i kylen. Sila ifrån bladen. Blanda vätskan med juice, vatten och socker till lagom sötma och smak.
Mynta av olika slag, ingefära, kanel och en massa andra kryddor går också att smaksätta lemonad med. Torkad ingefära ger en helt annan smak än färsk, testa dig fram till vad du gillar bäst. I förra veckans Kan själv berättade jag hur man torkar sin egen ingefära.
Fina färger och goda smaker
Vi dricker inte bara med munnen. Saker smakar olika beroende på hur de ser ut. Många smakämnen är också färgade och färgerna i sig tyder på att det kan finnas nåt nyttigt i bäret eller frukten. Hysterin kring antioxidanter för några år sedan handlade ju om det. I hundranittio.
Färgade bär som blåbär är lätta att bara mosa och sila från för att få färger, rönnbärsdricka kan ge lite bitterhet och en orange färg. Svarta vinbär och rödbetor funkar också. Stenfrukter som plommon, körsbär och persikor tappar en hel del av färgen om de skalas först, och en del av smak och syrlighet också. Kärnan kan ge en lätt smak av bittermandel, som passar ibland, men inte alltid.
Hibiskus är en favorit här hemma. Periodvis dricker min sambo en hel del malvate och det är hibiskus. I synnerhet när jag hittar en slatt i någon tekanna medan jag gör lemonad är det självklart att den åker med. Malva smakar lite lingonaktigt, men är mindre bittert.
Spenat är en höjdare också, det går att använda vätskan som bildas när fryst spenat tinar, det kan smaka lite kokt, men oftast funkar det. Annars går det att mixa färska spenatblad och sila ifrån vätskan.
Ta vara på det som blir över
Det blir alltid en massa saker kvar efter att lemonaden är färdig. En del är oätbart skräp som går rätt ner i komposten, men annat går att använda till mat och bröd. Om du rensat frukten och bären noga innan du mosar eller kör i råsaftscentrifug kommer det som blir kvar att vara användbart, om än med lite mindre smak.
Bara för att en del smak- och färgämnen försvunnit saknas där inte nyttigheter i det som kommer ut ut råsaftcentrifugens skräptratt eller blir kvar i saftfiltret. Fibrer, ämnen som inte löser sig lätt i vatten och nyttigheter i skal är ofta kvar. Bär- och fruktmos går att använda i bröd för att få en liten syrlighet och intressanta smaker, det går också att blanda med annat fruktmos för att få roliga smakbrytningar. Eller gräv ner under en växt. De gillar sånt.
