Bus eller godis – språkhistoriskt smågodis

Den är blank, svart, söt och lite salt, med en smak som liknar anis. Lakrits. Varför heter det så? undrar min sambo, lite så där i förbigående. Det är finsk lakrits, den som en gång hade en logga med ett stiliserat svart ansikte med jättestora ögon och en gapande mun i form av en röd lakritspinne. Innan tillverkaren fick klart för sig att det var en rasistisk stereotyp och bytte ut den.

Lakrits, licorice och likör

Men det vi funderar över är själva ordet lakrits. Är det inte något med söt vätska? undrar jag och kollar upp saken. Jo. Det visar sig att man har ätit lakrits i Sverige sedan 1500-talet. Lakrís sa man då, men det kunde också heta lacrisa, likridza, lucrisa med mera. Det kom från medeltidslatinets liquiritia, liksom engelska licorice och franska reglisse.

Reglisse, hur kan det komma från liquiritia? ”Med konsonantomkastning” säger ordboken lakoniskt. Kanske var det en gång en köpman som kom hem till Frankrike med en ny sorts svart godis som hette … vad var det nu igen? Raklits? Och så fick det bli reglisse.

Ordet är släkt med likör och latinska och engelska liquor, som från början bara betydde vätska. Det är en ombildning av grekiska glykýrriza och är sammansatt av glykýs, som betyder söt och riza som betyder rot. Att orden rot och riza är lika är ingen slump, de är också släkt.

Likvidera hökarn?

Likvid är lika med liquid, flytande, och likvida medel är sådana som är klara att använda, som inte är fasta. Likviditet är alltså att ha pengar som man kan använda, och att likvidera något man äger är att sälja det och omvandla det till likvida medel. Det kan också vara att betala – ”Femtio riksdaler skall jag liqvidera Hökar Liljegren” skrev en författare 1848.

Liqvidera hökarn? Det låter som om han skulle bli röjd ur vägen, men han skulle bara få betalt. Att likviderad kan ha den betydelsen har att göra med att likvidera kan betyda sälja. Det finns också en specialbetydelse: När man likviderar ett företag säljer man allt företaget äger, betalar dess skulder, avvecklar verksamheten och delar upp det som blir över. Företaget går alltså i likvidation.

Så småningom började likvidera användas bildligt också, för att upplösa, upphäva, avskaffa och göra slut på. ”Ny anv.” står det i SAOB-artikeln från 1940, men så ny var den inte. Redan 1926 skrev Rutger Essén i sin bok Europa och världen att ”den vita sibiriska regeringen likviderades redan vid årsskiftet 1919–1920”. Upplösa, upphäva, avskaffa, göra slut på – eller undanröja.

Uppiggande kolanötter

Men tillbaka till godisskålen – kola är ett annat lite mystiskt godisord. Cola i Coca-cola kommer ju från att den ursprungliga colan, som var en medicin och inte en läskedryck, innehöll extrakt av både kokablad och kolanötter. Men en vanlig kola som man kokar till jul, har den med kolanötter att göra? Eller är det en slump att de heter så?

Kolaträdet växer i den västafrikanska regnskogen, och det har baljfrukter som innehåller röda frön som kallas kolanötter. De innehåller bland annat koffein och theobromin och är uppiggande. Socialt har de haft stor betydelse i Västafrika, de har använts i artighetsriter och som betalningsmedel. Med kolonialismen kom de till Europa och extrakt av kolanötter blev populärt, bland annat i godis och bakverk, som kolakarameller, kolachoklad och kolakäx (stavat så i SAOB).

När vi kallar godiset kola för kola är det egentligen en metonymi. Det betyder att man låter en del av något, eller något som associeras med det, symbolisera alltihop. Som när Berlinmurens fall får symbolisera mycket mer än att man rev muren. Eller som när en läkare kallar en patient med blindtarmsinflammation för blindtarmen i sal fyra.

Kolakaramellerna började alltså kallas för bara kola, men slutade innehålla kolanötsextrakt. Så kan det gå.

Snurriga polkagrisar

Bredvid kolorna ligger polkagrisar, från när vi hade vägarna förbi Gränna häromveckan. De är röda och vita, söta och mintiga. När polkagrisar började tillverkas i Gränna 1859 var det vanligt att kalla godis för grisar, och polkan i polkagrisarna kommer från dansen, där man snurrar runt lika mycket som polkagrismakaren snurrade de långa trådarna av halvsmält socker.

Polka började man dansa i Böhmen på 1830-talet. Dansen blev populär och spred sig bland annat genom Tyskland och upp till bland annat Sverige. Både på tyska och svenska fick en massa saker som ansågs fina och moderna heta något med polka. Polkadosor, polkasjalar och polkasnus, till exempel. Och alltså polkagrisar.

Innan vi avslutar kanske jag ska påpeka att godis inte är nyttigt. Nu påpekar jag det: Godis är inte nyttigt. Men det kan vara allmänbildande.