Nanny Palmkvist hade en ko som kompis

Om du bodde i Helsingborgstrakten i slutet av förra sekelskiftet kunde du äta vegetarisk mat på Nanny Palmkvists pensionat Tysta Marie. Här fanns även en läsesalong där mindre bemedlade kunna låna böcker för en billig peng, samt en hushållsskola där eleverna lärde sig laga vegetarisk mat. Att pionjären och visionären Nanny Palmkvist valde att kalla sin inrättning för Tysta Marie kan verka underligt –det fanns inget tyst kring hennes personlighet.

Trots att många av hennes tankar är högst aktuella i dag har hon fallit i glömska. För Camilla Bergvall var det här något hon ville ändra på med boken Att arbeta för en idé är att leva: en biografi över Nanny Palmkvist (Lava förlag).

– Det korta svaret på varför jag skrev boken om henne är att ingen annan hade gjort det, vilket är förvånande i sig med tanke på hur mycket hon uträttade och tänkte. Jag har bott, precis som hon, i Helsingborg, och jag känner igen mig mycket i henne, säger Camilla Bergvall, som sedan 2019 är ordförande i Djurens rätt.

Trodde inte på läxor

Nanny Palmkvist utbildade sig till förskolelärarinna och började undervisa bara 17 år gammal. Men hennes idéer kring pedagogik och undervisning skiljde sig skarpt från tidens rådande ideal. Glädje och fritt tänkande skulle prägla undervisningen, skrev hon i skriften Framtidens folkskola 1908. Samhällsklass, kön eller bakgrund skulle inte ha betydelse för individen i skolan. Hon tyckte också att skolan i framtiden skulle vara sekulariserad och att kyrkans inflytande över undervisningen skulle försvinna. Idéer som för sin tid var radikala.

– Hon trodde inte på läxor utan barnen skulle få lära sig utifrån sina egna förutsättningar och anlag. Hon tyckte att barnen tröttades ut av korvstoppning och betyg och förordade lust och nyfikenhet i stället.

– Alla som är intresserade av skolfrågor i dag bör läsa Nanny Palmkvist, inte bara för hennes gärning utan också för att titta närmare på vad hon faktiskt skrev, säger Camilla Bergvall.

Under åren 1909–1911 reste hon runt i USA på en föreläsningsturné. Syftet med föreläsningarna vara att samla in pengar till hem för pensionerade kvinnliga lärare i Helsingborg. Men hon passade samtidigt på att snappa upp idéer och kunskap från det amerikanska skolväsendet som hon senare föreläste om i Sverige.

Cykelpionjär

Nanny Palmkvist var också en pionjär som en av landets första ivriga kvinnliga cyklister. 1891 cyklade hon från Helsingborg till Oslo och Trondheim, och sedan till Östersund och Stockholm och vidare åter till Helsingborg. Upplevelserna blev till en reseberättelse i tidningen Idun.
Men det är främst tankarna kring djurskydd som lockade Camilla Bergvall .

– Jag tycker det är häftigt att hon redan på 1920-talet sa att människor är och förblir växtätare och förbrytelser mot naturen straffar sig. Det är så talande med tanke på den pandemi som vi lever i nu, som tros ha hoppat från djur till människa.

– Hon hade ett helhetstänk när hon talade om rättvisa, där hon kopplade ihop djurrätt, utbildning, vegetarisk kost och kvinnofrågor. Det tycker jag är ovanligt i jämförelse med andra som kanske var fokuserade på en fråga, som exempelvis kvinnlig rösträtt. Det där helhetstänket har vi börjat att förstå idag att allt hör samman, klimat, djurrätt och jämställdhet, säger Camilla Bergvall.

Stack ut hakan

Hon berättar att Nanny Palmkvist redan på sin tid varnade för den ökande produktionstakten och tyckte inte att man skulle blanda in maskiner i mjölkproduktionen eller att man skulle ta kalvarna från deras mammor.

– Det är samma saker som vi säger i dag inom djurrättsrörelsen. Hon fick rätt i det hon sa och om fler hade lyssnat på henne så kanske vi inte haft det som vi har det i dag inom den industriella djurhushållningen, säger Camilla Bergvall.

Men att sticka ut hakan som kvinna på det sättet som Nanny Palmkvist gjorde gick inte ostraffat förbi. Hon hamnade ofta på kant med människor och var flera gånger indragen i olika tvister. Efter pensioneringen köpte hon en gård i norra Skåne i syfte att erbjuda andra vegetarianer boende. Hon ville också driva en gård utifrån sina egna idéer om lantbruk och djurhållning.

– Hon stack ut och bönderna runt omkring i trakten gillade inte hennes nydanande visioner. Bland annat hade hon en ko på gården som inte mjölkades eller var till för kött, utan bara fick strosa omkring. Det ansågs som galenskap.

Camilla Bergvall berättar att en granne, som var en uppburen läkare, fick henne inskriven på mentalsjukhus. Det gjorde att ekonomin rasade och hennes dröm gick i kras. Gården såldes 1933 på exekutiv auktion och hon själv kastades ut. Sin vana trogen skrev hon en berättelse om sina erfarenheter, och fick sig också friskförklarad av andra läkare. Men det hela knäckte henne. Hennes sparpengar var borta. 1940 dog hon efter att ha drabbats av magsäckscancer.

– Som djurrättare kan jag känna igen mig i hennes frustration. Hon var långt före sin tid, kanske före oss i dag, och ville få folk att ändra sin uppfattning om hur man tänker kring djur, säger Camilla Bergvall.