Att slå vakt om djurens rättigheter är en del av en demokratisk tradition, ingenting för antidemokratiska krafter att lägga beslag på. I dag, när vi ser hur zoonoser blir pandemier, blir det särskilt viktigt att hålla fast vid detta, skriver Lisa Gålmark på veckans Under ytan.
Miljarder djur världen över på allt hastigare löpande band mot slakt. Miljontals djur i kliniska burar i laboratorier i väntan på experiment. Färre och färre djur i det fria. Situationen för människans planetära medvarelser avslöjar världsläget: miljökris, klimatkris, viruskris. Naturen och djuren har fått en ofrivillig huvudroll.
Kidnappning av begrepp
Hur ska de demokratiska samhällena hantera allas våra medvarelser djuren? Vilka åsikter, filosofier och ideologier kan representera den ofantliga kategorin? Är det möjligt att tala om djur klumpvis utan att det blir till ett övergrepp i sig? Vilka är de koloniala och paternalistiska fällor som lurar när människor försvarar djur?
Med vår tids hot mot de demokratiska grundvärderingarna – se bekant läge i USA, Belarus, Ungern – blir frågorna konkreta: Hur stoppa högerpopulister och högerextrema från att kapa rörelsers begrepp och politiska språk? Hur hindra antidemokratiska grupper från att omfamna, och därmed misstänkliggöra, i detta fall, frågor om djurs belägenhet?
Kidnappning av begrepp, ämnen och rörelser är inget nytt. På 1930- och 1940-talet framställde nazisterna sig som djurvänner. Väl i maktställning lät de slakterinäringar, plågsamma djurförsök och annat djurplågeri fortsätta som vanligt. Man talade vackert om djurvänlighet men ägnade sig vällustigt åt jakt, vapen och egenhändig styckning; befordrade hälsomat men drev ägare till vegetariska restauranger och engagerade i djurskydds- och vegetariska föreningar, som förbjöds, på flykt till England och USA. Man önskade imponera på folket och omvärlden med världens första omfattande djurskyddslag – som skulle avskaffa djurförsöken. I verkligheten var lagen på tredje plats efter USA:s och Storbritanniens dito, och emblematisk för den nazistiska politiken: en portal av löften och sedan, längre ner bland paragraferna, en skrivning som låter saken avgöras av försöksledarens godtycke.
Det vill säga, den fascistoida ideologin summa summarum. Svaghets- och underlägesförakt, skrupelfria politiska metoder, lögner och bedrägerier, fasader och stulet språkbruk är och var centrala delar av den fascistoida och nazistiska praktiken. Något som inte minst Trumps förehavanden som president nyligen påmint oss alla om.
Rakt i fällan
Ändå gick många, för att inte säga de flesta, av efterkrigsvärldens forskare och skribenter rakt i fällan. I analyserna transformerades djur och natur från verkliga offer, till bekväma syndabockar. Avsaknaden av maktkritiskt perspektiv visavi djuren bidrog till att diskussioner om mänsklighetens relation till djur och natur sköts på framtiden. Angelägna frågor om sambanden mellan djurförtryck, miljö, klimat, jämlikhet och mänskliga rättigheter fördröjdes. En sinkning av debatten vi kan se effekterna av i dag.
Bristen på kritisk granskning av nazisternas propaganda – myterna traderade – bidrog inte bara till utebliven forskning och debatt, utan även, bisarrt nog, till att högerpopulister och högerextrema i nutiden kan vilja försvara djur. Och detta fastän kategorins intressen i händerna på fascister och nazister är en självmotsägelse. För djurrättens vidkommande en contradiction in terms:
Termen djurrätt lanserades i början av 1990-talet med syftet att beteckna en ickevåldsrörelse logiskt härledd ur avståndstagande från sexism, heterosexism, rasism, antisemitism, ableism, klassism, ålderism och som per definition utvidgar omsorgscirkeln med avståndstagande från artism/speciesism (illabehandling av djur). Den huvudsakliga argumentationen kan härledas till vänsterliberala akademiker och grupper i USA och Storbritannien; tänkare och aktivister som inte sällan var överlevare eller släktingar till flyktingar undan den nazistiska terrorn och Förintelsen.
Influenser återfinns även i antiken, vid tiden för franska revolutionen, bland kvinnorörelsens socialliberalt aktiva vid sekelskiftet 1900 och bland svarta medborgarrättsaktivister och feminister i 1960- och 1970-talets USA.
Utbilda i jämställdhet
Så hur ska djur-/djurrättsrörelsen som del av de demokratiskt strävande folkrörelserna bedriva kamp i dagens politiska klimat? Hur ska sociala rörelser i allmänhet säkra sina respektive sakfrågor? Hur kan de undvika att spela irrationella och människoföraktande grupper i händerna?
Ett sätt är att räkna med att de som vill förvrida, överta och tillägna sig makt för antidemokratiska syften vet vad de gör. Sakfrågor som lyfter formellt underordnade grupper kan för dem framstå attraktiva eftersom subjekten inte kan invända mot sina förmenta försvarare. Att förstå att djurfrågor inte är ett opolitiskt reservat, utan en lika demokratiskt viktig fråga som andra frågor, är därför ett viktigt steg.
Ett annat är att i tid, och kontinuerligt, utbilda i jämställdhet och frihet från diskriminering. När Förbundet Djurens rätt, för ett par år sedan, blev varse SD-politikers ambition att besätta förtroendeposter, ställdes saken på sin spets. Lyckligtvis röstade föreningens riksstämma på att hindra det demokratiska hotet: det är människor som bär fram djurens intressen, alla aktiva ska kunna känna sig trygga: förbundet bestämde även att avstå från lobbyingverksamhet gentemot SD i riksdagen.
Djurhälsa och zoonoser
Under lång tid ansågs djur-/djurrättsfrågor sakna större politisk betydelse. I dag vet vi att hur mänskligheten beräknar och reglerar produktion och forskning som påverkar planetens övriga varelser är direkt avgörande för möjligheterna att avvärja pandemier och klimatförändringar. En insikt senast uttryckt av Världshälsoorganisationens Tedros Adhanom Ghebreyesus (27 december 2020) när han talade om ”mänsklig hälsa, djurhälsa, planetär hälsa och miljöfaktorer”.
WHO-chefen syftade på virusinfektionernas (zoonoserna) akuta sammanhang. Att sjuttiofem procent, inräknat covid-19, sprids via handeln med djur. Att djurindustrier och jakt på djur, i luften, i haven, i sjöarna och på land, en decimering med ofattbara två tredjedelar sedan 1970, är själva grundorsaken till virussjukdomarna. FN:s miljöprogram har i över tio år visat konkret förutseende: omställning bort från fossilanvändning och animalisk proteinproduktion hör till klimatpolitikens mest angelägna områden.
Hur förändringar sker till det bättre är lika väsentligt som att de sker. För alla som önskar utvidgad demokratisk utveckling är det innerligt glädjande att många nu får upp ögonen för djurrelationens nyckelroll. Men även ansvarsfyllt och förpliktigande. Vår tid ger var och en särskild anledning att slå vakt om demokratiska processer, främja intellektuell hederlighet och fördjupa det demokratiska innehållet.
