Människor dödas, torteras, förföljs och förnedras av polismakten – men ingen ställs till svars. Protesterna fortsätter, men diktatorn sitter kvar. Omvärlden måste göra något för att folket i Belarus ska få hjälp, larmar människorättsorganisationen Amnesty International.
Grupper av människor, på knä och med händerna mot väggen framför, blir slagna av poliser med tillhyggen. Andra tvingas sjunga regimens föredragna nationalsång medan de blir misshandlade. Förhållandena i ett skräckfängelse i Minsk vidimeras av filmklipp som spelats in utanför – människors skrik hörs tydligt ut på gatan.
Flera personer har blivit dödade i samband med demonstrationerna, där de få vittnen som finns berättar att de blivit misshandlade till döds eller oprovocerat ihjälskjutna.
Systemets våld under proteströrelsens framfart har skett oförblommerat på belarusiska gator, där mängder av människor blir ivägsläpade. Det som sedan sker bakom lyckta dörrar beskrivs i en växande hög av vittnesmål.
Står på led för att slå
Hundratusentals belarusier har deltagit i protesterna mot presidentvalet den 9 augusti, som omvärlden betraktar som klart riggat i diktatorn Aleksandr Lukasjenkos favör. I Amnesty Internationals senaste rapport av läget träder vittnen fram anonymt och berättar om regimens motreaktion.
En man berättar för Amnesty att han blev stoppad och gripen av poliser när han väntade på bussen i sin hemort Orsja, där han stått och betraktat en pågående demonstration. Han och en stor grupp demonstranter fördes till ett fängelse. Där beskriver han hur ett 50-tal poliser stod uppradade längs en korridor och slog de förbipasserande fångarna med batonger, en praxis som det vittnats om på flera håll.
En annan man berättar hur han blev plockad på gatan och förd till ett fängelse där många människor fick dela på små celler med få sängar, utan mat och med endast missfärgat vatten att dricka. Poliser uppges där ha använt elpistoler och de som skrek, grät eller bad om nåd ”blev slagna ännu hårdare”.
Vittnen: Sköts i huvudet
Vid det mest uppmärksammade dödsfallet hittills blev Minskbon Roman Bondarenko misshandlad av maskerade män på sin innergård och bortförd. Några timmar senare fördes han till sjukhus med skallskador som var såpass allvarliga att han avled.
Tusentals människor deltog vid Bondarenkos begravning, men fler dödsfall har skett, under mer eller mindre oklara omständigheter.
Redan dagen efter valet, den 10 augusti, dog Aleksandr Tarajkovskij vid en demonstration – enligt myndigheternas utsago för att något exploderat i hans händer. Filmklipp av händelseförloppet visade dock att Tarajkovskij i själva verket var tomhänt och blev skjuten i överkroppen av säkerhetsstyrkor.
Dagen därpå dödades Gennadij Sjutov i samband med en demonstration i staden Brest. Vittnen berättar för Amnesty hur han och hans vän stoppades av en grupp civilklädda poliser som frågade vem de röstat på, varpå Sjutov tvingades ned på knä och sköts med ett skott i bakhuvudet.
Polisens officiella bild är att en person skadats i samband med att en grupp demonstranter attackerat poliser. Det viktigaste vittnet – Sjutovs vän – flydde från platsen men greps några dagar senare. Han sitter fängslad och anklagas för att ha försökt mörda en polis.
Inga utredningar
Tusentals övertramp från myndigheternas sida har anmälts, men det finns inga uppgifter om att en enda anmälan har tagits vidare. Däremot sitter hundratals personer som demonstrerat fortfarande fängslade.
I en ljudinspelning som dök upp i mitten av januari hörs en person som pekas ut som en chef vid inrikesdepartementet ge direktiv om att använda olagliga våldsmetoder mot demonstranter. Denne säger bland annat att det inte kommer att beivras om poliser råkar döda någon.
Det råder total straffrihet för människorättsbrott som begås av myndighetens företrädare, enligt Amnesty, som kräver att det internationella samfundet använder allt möjligt inflytande för att få stopp på det som sker.
Fakta: Lukasjenkos Belarus
Belarus styrs sedan 1994 av president Aleksandr Lukasjenko och hans auktoritära regering.
Parlamentet har ytterst begränsade befogenheter. I praktiken kontrollerar Lukasjenko och hans regering direkt eller indirekt hela maktapparaten. Presidenten har rätt att utfärda dekret, det vill säga ett slags lagar som inte måste godkännas av parlamentet.
På olika formella grunder underkänns regimkritiker som vill kandidera i president- eller parlamentsval. Endast kandidater som har godkänts av valmyndigheten får hålla valmöten.
Motståndet mot Lukasjenko har under långa tider varit svagt och splittrat och oppositionspartiernas möjlighet att verka är starkt beskuren. Många politiker har trakasserats av polisen, gripits, drivits i landsflykt eller helt enkelt försvunnit.
I samband med presidentvalet 2020 lyckades dock regimkritiker samla större och mer öppet stöd än på länge, även om oppositionen fortsatt verkar under mycket svåra förhållanden.
Efter presidentvalet den 9 augusti 2020 – då Lukasjenko utropade sig till segrare och hävdade att han vunnit 80 procent av rösterna – utbröt protester av en omfattning som inte skådats sedan Sovjetunionens upplösning.
Alla presidentval sedan 1994 har dömts ut som odemokratiska.
Källa: Landguiden/Utrikespolitiska institutet
