De som vill diskriminera människor från olika befolkningsgrupper använder olika slags argument. Men oavsett om de skyller på gener eller kultur handlar det om samma sak, skriver Vladan Lausevic. För att lättare känna igen den kulturbaserade rasismen anser han att vi bör lära oss begreppet kulturism.
Nyligen gjordes en undersökning av undersökningsföretaget Novus som visade att runt hälften av tillfrågade väljare i studien ansåg att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Undersökningen visade att förutom SD-väljare är det framför allt väljare som röstar på Moderaterna och Kristdemokraterna som anser att SD inte är ett rasistiskt parti.
Högerpopulistiska och nationalistiska partier som SD kan anses vara rasistiska i objektiv mening. Det beror bland annat på rasismen i form av idéer som finns i partiets program, liksom när det kommer till partimedlemmarnas agerande i debatten och samhället. Flera undersökningar har visat att rasism liksom rasistiska beteenden förekommer i SD i högre utsträckning än hos alla andra partier i riksdagen tillsammans.
Med rasism menas myter och falska föreställningar om att människor, alltså Homo sapiens, är indelade i olika raser och att vissa raser är starkare och bättre än andra. Denna typ av rasism, baserad på biologiska föreställningar, finns kvar i världen. Samtidigt har just den typen av rasism blivit mycket reducerad sedan det andra världskriget med tanke på vetenskapliga framsteg liksom krigets fasor som Förintelsen och massmördandet av judar, romer och andra.
Sedan 1980-talet har forskningen om rasism handlat om insikten att begreppet kultur har ersatt begreppet ras i den europeiska politiska kontexten. Det förklarar att partier som SD talar just om kultur i diskussioner om invandring, islam och identitet. De anser på kulturrasistiskt sätt att vissa människor är mindre värda och sämre eftersom de kommer från ett visst land där det finns inlärda beteenden, sociala normer och värderingar som abstrakt formuleras som kultur.
Det gör i sin tur kulturrasismen svårare att upptäcka och förstå jämfört med den äldre biologiska rasismen. För kultur är ett av dom mest svårdefinierade begreppen, som omfattar all vårt mänskliga handlande, och kultur handlar också om politiska värderingar rörande vad som är rätt och fel. Kultur är inte heller något som är avgränsat till staters administrativa gränser. Därför är det också viktigt att fler i Sverige förstår begreppet kulturism, som förekommer i samband med diskussioner om migration och identifikation.
Historikern Yuval Noah Harari menar i sin bok 21 Lessons for 21st Century att kulturfrågor handlar om hur människor ska förhålla sig till våra skillnader både lokalt som globalt. Till exempel, dom flesta kan acceptera mångfald, pluralism och olikheter när det kommer till mat och filmer, men långt färre skulle acceptera hedersmord och slaveri, som också anses vara kultur, uttryckt i idéer och beteenden. Dessutom, som Harari menar, är dagens kommunikation om kultur också paradoxal. Bland annat eftersom kulturistiska aktörer kan presentera sig som mer toleranta än rasistiska aktörer, som baserar sin kommunikation på den äldre biologiskt baserade rasismen.
På det sättet handlar begreppet kulturism också om att åsikter om kultur ofta gränsar till rasism eller är direkt rasistiska i sig, samtidigt som kulturistiska åsikter kan vara vara vetenskapligt underbyggda och stödda. Ta till exempel att det sekulära Tyskland upplevs som ett samhälle med högre grad av acceptans och öppenhet för invandring även för muslimer än exempelvis Saudiarabien, där muslimer är i majoritet. Man kan fråga sig om det verkligen vore moraliskt fel eller rasistiskt att anse att kulturen i komplex mening i Tyskland är bättre jämfört med Saudiarabiens när det kommer till migration?
Ett annat exempel är påståendet att ”muslimsk kultur är intolerant”. Då kan man fråga sig – vilken muslimsk kultur? Den i Indonesien eller i Indien? Eller den i Berlin eller i New York? Kulturen gentemot barn och äldre eller gentemot politiska och religiösa aktörer? Sådana påståenden betyder ingenting om den lokala och sociala kontexten inte presenteras.
Kulturism handlar också om fördomar gentemot individer. World value survey menar att trots mer generella skillnader mellan länder och världsregioner är värderingar i dag mer globaliserade och delas av fler människor världen runt. Vi som människor präglas av en eller flera kollektiva kulturer, men vi har också unik genetik och personliga historier som individer. Därför finns det individer i till exempel Libanon som kan vara lika individualistiska och acceptera jämställdhet mellan könen lika mycket som merparten av människor gör i Sverige.
Roligt nog är fallet att SD:s medlemmar, liksom många av deras väljare, har generella värderingar som påminner mer om auktoritära och nationalistiska samhällen som Ryssland. Bland annat därför är SD:s retorik om kultur och identitet liksom deras politiska förslag omänskliga och odemokratiska, eftersom partiet styrs av just rasistiska beteenden liksom av odemokratiska värderingar. Men för att bekämpa rasismen liksom felaktiga föreställningar om kultur är det viktigt att fler bekantar sig med begreppet kulturism, eftersom dess tillämpning i politiken redan är etablerad.
