I veckan bestämde polisen att publiken i Sirius herrallsvenska match mot Norrköping inte skulle få ha större flaggor och banderoller på plan. Det för att förhindra att supportrar skulle bryta mot maskeringsförbudet. Det är nog få personer som föreställde sig att man skulle vända sig mot just flaggor och banderoller, och även om det inte är överraskande att man ger sig på Sirius supportrar är det rätt hårresande. Sirius är inte speciellt kända för sina våldsamma huliganer. Sanningen är att det finns väldigt lite våld i allmänhet på och kring läktarna, men när det gäller Sirius finns det nästan inte alls, någonstans.

Ändå har polisen inlett en konflikt med klubbens supportrar, med diverse märkliga övergrepp där de till exempel anmält ett barn för socialtjänsten med följande motivering ”Oron avser att er son påträffats i samband med en stökig fotbollsmiljö vid Studenternas IP 21-07-24, som polisen bedömer som en riskmiljö, samt att er son ifrågasatt polisen i samband med identitetskontroll.”

Att man nu förbjudit större flaggor är en del av den så kallade villkorstrappan där polisen sätter upp allt större restriktioner för arrangemangen om man inte kommer tillrätta med problemet med pyroteknik på arenorna. Vi har skrivit om det förut, till exempel här. Polisen menar att det inte rör sig om kollektiv bestraffning, utan vill vända på det. Om arrangören inte klarar av att ha ett, i polisens mening säkert (alltså pyroteknikfritt) arrangemang, behöver man minska antalet personer som får komma in till nästa match.

Det hade kunnat låta rimligt, om det var så att de eldade bengalerna ofta orsakade problem för människors hälsa (det har hänt att människor bränt sig, men med tanke på hur mycket bengaler som eldas är det väldigt sällan det händer något). Men att det aldrig handlade om begränsningar på ordningsmässiga grunder, utan ren bestraffning, stod om inte tidigare så väldigt klart när AIK fick sin ståplats begränsad till 800 på läktare, som om det inte vore för covidrestriktionerna (tillät 1 200), har kapacitet för över 5 000.

Polisens hårda tag-attityd mot supportrarna är ett stort problem, ett som riskerar att leda till att vi får tillbaka våldet på arenorna. Om man alltid, även för mindre brott, tar i med hårdhandskarna, då kommer man till slut stissa upp stämningen nog för att få riktig konflikt och det är dit polisen är på väg att föra oss. Efter Djurgårdens match mot Hammarby beskrev polisen hur Djurgårdens evenemangsansvarige borde ha agerat: ”Det kan vara ’att med hjälp av ordningsvakters befogenhet ingripa mot enskilda individer som är ordningsstörande’, att tömma den aktuella läktarsektionen eller delar av den, eller pausa matchen tills störningarna upphör”.

Nu gick man ett steg längre och förbjöd banderoller på Sirius senaste match, och det blir ändå värt att ställa sig frågan hur ett sådant förbud står sig mot våra grundläggande fri- och rättigheter. Hur långt kan man gå i att förbjuda människor från att uttrycka sig, med hänvisning till ordningslagen?

Polisen valde efter matchen att backa, efter att hela fotbollssverige vänt sig mot förbudet. Men polisens godtycke, där enskilda evenemangsansvariga ska ta de begränsningar polisen hittar på, där de ska agera hårdhänt även om det förvärrar situationen. Det är en fara för demokratin. När ungdomarna i Sirius kommer hem till sina föräldrar efter matchen har de ännu mindre förtroende för polisen. När AIK-fansen undrar om de kommer kunna gå på derbyt efter att restriktionerna lättar, är det förtroendet för polisen som trycks ner ännu mer. När Djurgårdsfansen till slut möts av hårdhänta ordningsvakter, inte för att säkerhetsansvarige vill det, utan för att polisen kräver det, då minskar tilltron till hela samhället.

Det här är en fråga som är allvarlig. Inte bara för att fotbollen och kulturlivet också behöver sin läktarkultur, med sång, tifon och intensitet. Utan för samhället i stort. Det är dags att demokrati- och idrottsminister Amanda Lind tar ett snack med resten av regeringen. Det här måste få ett slut, innan något allvarligt händer.