Glöd · Ledare

Blåögd tekniktro i Agendas klimatdebatt

Två dagar efter Fridays for futures stora klimatmanifestationen och en vecka innan Cop26 ska starta i Glasgow så samlar SVT:s Agenda riksdagspartiernas klimattalespersoner och forskare för ett två timmars långt samtal om klimatfrågan.

Det hedrar SVT att de äntligen ger klimatfrågan ordentligt utrymme i den politiska diskussionen och dessutom ser till att det inte bara blir en fråga om kärnkraft (även om de blåbruna förstås gjorde vad de kunde för att diskutera det istället för klimatet). Det hedrar dom också både att de tog in forskare och att de fick partierna att tala om vad de ville göra istället för att tala om vad de andra gjorde fel. Men det hade kunnat bli än bättre om forskarna hade fått prata med politiker och värdera deras konkreta förslag var för sig och inte bara som kollektiv.

Nu lyckades politikerna återigen nonchalera vetenskapen och forskarna. Trots att de stod i samma studio så vart det som två helt skilda diskussioner. Forskarna var tydliga med att ny teknik, nya bränslen, nya material etcetera inte räcker, vi måste också göra mindre. Flyga mindre, åka bil mindre, konsumera mindre, äta mindre kött etcetera, om vi ska ha en chans att klara de uppsatta målen. Ny teknik är bra, men det är bara en dellösning. 

Men det var inget som politikerna var intresserade av att lyssna på förutom med vissa undantag för MP och V. Istället var tilltron till att teknikutvecklingen ska kunna lösa allt på en skrämmande hög och naiv nivå. Biobränslen, och så småningom en del el, ska göra så att vi kan fortsätta åka allt mer bil, öka flygandet och transportera allt mer på havet. Därför ska vi fortsätta subventionerna flyget trots att det är det mest klimatskadliga som man som vanlig person kan göra.

Att det är en omöjlighet, att det inte går att få fram så mycket biobränslen och att biobränslenas utsläpp också är stora var inget som politikerna verkade höra att forskarna sa. Och istället för att konsumera mindre, vilket var tydligt från forskarna att det krävs, ska vi konsumera mer men, i sann nationalistisk anda, svenskt. Vi ska dessutom se till att producera och exportera än mer svenska varor eftersom de är så mycket bättre än kinesiska.

Det var inte konstigt att forskarnas samlade omdöme på politikerna i slutet av varje diskussion bara vart gult och rött. Nio kort hölls upp, inte ett enda var grönt. På ett ämne var det till och med bara röda kort – maten. Forskarna var tydliga med att vi måste minska köttätandet och att äta svenskt kött bara förbättrar på marginalen och får ner utsläppen med några få procent. Bara Lorentz Tovatt från MP tyckte att vi behöver minska köttätandet, men kom inte med några konkreta förslag hur. Troligen hade även Jens Holm från Vänsterpartiet och med bakgrund i Djurens rätt också hållit upp handen på minskat köttätande om han hade fått chansen. 

Men övriga tyckte inte ens att det skulle vara ett mål. Eftersom politiker inte ska lägga sig i vad vi äter, som SD:s representant sa. En åsikt jag kan förstå och hålla med om. Däremot bör politiken lägga sig i vad man får göra mot andra individer, och inte tillåta att oskyldiga både spärras in och dödas. Men om vi bortser från det, om politiker inte ska lägga sig i vad vi äter, varför då denna ständiga diskussion om att äta och gynna svenskt? Och varför dessa enorma subventioner till animalproduktionen? Varför ska just köttet inte betala sina verkliga kostnader, inte ens de direkta, och än mindre de indirekta, som klimatutsläppen orsakar?

På detta sätt var debatten väldigt talande. Politikerna lyssnar inte på forskarna och vetenskapen. Ingen vågar prata om att vi ska göra mindre. Och köttet är, möjligen med konkurrens av flyget, den stora elefanten i rummet. Ingen vågar utmana animalieindustrin. Ingen vågar utmana väljarnas ohållbara livsstil utan politikerna låtsas att de inte lägger sig i den. Som att dagens politik och subventioner inte gynnar såväl köttätandet som flygandet. Det och den allmänna tillväxtromantiken, att vi kan fortsätta gasa, är myter som vi behöver slå hål på om vi någonsin ska få en seriös diskussion om hur vi når ett hållbart samhälle.

Demokraternas presidentkandidat i Sydkorea blir Lee Jae-myung som förespråkar basinkomst.

Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären nådde nya rekordnivåer under 2020.