När president Joe Biden tog över i Vita huset i januari ökade hoppet för fattiga söder om USA att de strikta amerikanska migrationslagarna, signerade föregångaren Donald Trump, skulle lättas.

Men än så länge har inget radikalt skett.

Nyligen diskuterade Mexiko, USA och Kanada migration på ett toppmöte i Washington. Ut kom positiva och optimistiska uttalanden, inte så mycket verkstad. Utan att ange detaljer om antal och tidsplaner, enades länderna om att öka möjligheterna till laglig migration, till exempel genom att utfärda fler visum för tillfällig arbetskraft.

– Det var ingenting substantiellt. Jag betraktar det som stillastående, utan framsteg, säger Alejandro Macías, chef för en icke-statlig organisation för asylsökande, till nyhetsbyrån AP.

Tusentals på väg

Detta hindrar inte migranterna från att strömma till från främst länder i Centralamerika samt Haiti.

I november har två större karavaner med migranter sakta tagit sig norrut genom det stora landet Mexiko.

Den första avgick den 23 oktober med nästan 5 000 migranter från delstaten Chiapas. Den har nått delstaten Veracruz vid Mexikanska golfen. Så långt norröver har ingen karavan kommit sedan 2019, då säkerhetsstyrkor i Mexiko och grannlandet i söder Guatemala allt mer aggressivt började stoppa och upplösa karavanerna i tidiga skeden.

Den andra karavanen formades den 18 november, också i Chiapas. Runt 4 000 migranter ingick från början, enligt nyhetsbyrån EFE.

Långsam process

Karavanerna drivs till stor del av otålighet. Migranter som mexikanska myndigheter har samlat in i den sydliga staden Tapachula tröttnar på den långsamma hanteringen av deras asylansökningar och ger sig i väg.

Alex Leyva från Honduras är en av dem som inte kunde vänta längre.

– Mitt land är i den värsta situationen vad gäller ekonomi, brottslighet och hunger. Det finns ingen möjlighet att studera, ingen utbildning för barn. Därför har jag och min fru beslutat oss för att försöka nå vårt mål om ett bättre liv, säger han till AP.

Migranterna önskar dokument som tillåter dem att vistas i hela landet. Men de mexikanska myndigheterna vill hålla dem i den sydligaste landsändan för att dämpa pressen vid gränsen till USA uppe i norr. Fast de sydliga delstaterna är de fattigaste och arbetstillfällena svårare att finna.

Söker säkerhet

Karavanerna är inget nytt fenomen. De har synts i åratal. Genom att förflytta sig tillsammans kan migranter som inte har pengar att betala människosmugglare öka sin säkerhet.

Fast svåra umbäranden kommer de inte undan. I sakta mak rör sig människotågen och tampas med kyla och regn, utmattning och press från myndigheterna. Barn, sjuka och gravida kämpar på, medan säkerhets- och vårdpersonal övervakar dem.

Karavanen i Veracruz är nu decimerad till cirka 600 personer. Även karavanen i Chiapas är i stort sett upplöst. Detta sedan en majoritet kommit överens med migrationsmyndigheten INM om att förflyttas till tio delstater för att där fortsätta asylprocessen med möjlighet till legalt arbete i sikte.

Men i Tapachula fortsätter nyanlända migranter att samlas. Och ”veteraner” som hunnit vandra norrut har skickats tillbaka dit av migrationspolisen. Nu har en grupp deklarerat att under fredagen ska en ny karavan avgå från den sydliga gränsstaden, rapporterar EFE.

Carbon capture (CCS) har blivit en teknik som fått stor uppmärksamhet under COP28 i Dubai. Genom att fångs in koldioxid vid skorstenarna för att sedan begrava den under mark, ska väthugasen göras ofarlig. Tekniken spelar också en roll i IPCC.s klimatscenarier för hur vi ska klara klimatomställningen – och i Sverige planeras för flera stora anläggningar. Men frågan är hur stor roll den ska och kan spela. 

Enligt non profit organisationen Center for international environmental law (CIEL) deltar ett växande antal lobbyister som representerar tekniken, i klimattoppmötena. I år är det frågan om 475 enligt siffror som organisationen tagit fram för tidningen The guardian. 

Tekniken är oprövad i stor skala och förhoppningen om att det ska gå att applicera i stor omfattning, riskerar att fördröja klimatomställningen, samtidigt som teknikens löften – kan visa sig omöjliga att infria, enligt kritiker.

– Den kraft med vilken fossilbränsleindustrin och deras allierade kommer till Dubai för att sälja idén att vi kan ”fånga upp” eller ”hantera” deras koldioxidföroreningar är ett tecken på deras desperation. CCS är fossilbränsleindustrins livlina och det är också deras senaste ursäkt och förhalningstaktik, säger Lili Fuhr vid CIEL.

Enligt tidningen har inflytandet från olje- och gasindustrin på COP28 aldrig varit större. Totalt rör det sig om 2456 lobbyister, där en av de största grupperna arbetar för att CCS ska implementeras i större skala. Frågan om vilken roll CCS ska spela är också en av de stora stridsfrågorna i diskussion kring den översyn som sker under COP28 av klimatarbetet, inför att klimatplanerna ska uppdateras 2025. Stora olje- och gasproducerande länder som Norge, USA, EU och Saudiarabien anklagas för att blockera en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, för att istället hänvisa till ”abated” fossilbränslen, det vill säga fossilbränslen där koldioxiden inte fångats in. 

Efter en överenskommelse på COP28 mellan flera länder, däribland Japan, Danmark, EU, Canada och Egypten, har länderna som mål att lagra 1,2 ton koldioxid till 2030. Något som The guardian skriver enbart står för 3 procent av utsläppen 2022. 

Det år som väntas bli det varmaste som hittills har uppmätts går mot sitt slut. Det gör också det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015, där förhandlingarna går in i ett avgörande skede de sista fem dagarna.

Ministrar har anlänt till COP28 i Dubai, ökenstaden byggd på oljepengar, för att försöka hitta en väg framåt som lindrar den globala uppvärmningens mest förödande effekter. Annars väntar fler och värre extremväder, som i Libyen där hela familjer spolades bort efter skyfall tidigare i år.

En brännande fråga är framtiden för olja, kol och naturgas. Världens länder har aldrig kunnat enas om att göra slut med dessa fossila bränslen, trots att de är den största boven bakom klimatförändringen.

– Jag kommer att driva på hårt för att konstatera att vi behöver fasa ut fossila bränslen. Men Sverige fick inte totalt gehör för den frågan i EU ens, så det är en uppförsbacke, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT:s utsända i Dubai.

– Det är ett fantastiskt tillfälle, när man är i ett land som Förenade arabemiraten, att faktiskt prata om oljan, gasen och kolet.

Svårt läge

Men det ser tufft ut.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie konstaterar att man inte alls har rört sig framåt i de svåraste frågorna under första veckan.

– Det som är märkbart är hur konsekvent motståndet har varit. Det har varit väldigt tydligt att man inte vill göra framsteg, säger han.

– Motståndet är nästan av en sådan art att det inte ens har gått att gå in i substantiella förhandlingar.

Förutom att mötet hålls i ett oljeland och leds av en oljechef deltar rekordmånga fossillobbyister. Inne i förhandlingsrummen står bland annat oljeländer för motståndet.

– Saudiarabien är ett av de länder som tydligast är emot utfasning (av fossila bränslen) och är kanske det land som hörs mest, säger Frumerie.

Ord ska gå till handling

FN publicerade under fredagen ett nytt utkast till klimatavtal. När det gäller framtiden för fossila bränslen finns fem förslag på formuleringar, varav fyra kräver någon form av snabb utfasning.

Men ännu återstår många timmar i de luftkonditionerade mötesrummen.

Bortom fossila bränslen riktas ljuset mot den inventering som för första gången genomförs för att se hur världens länder lever upp till Parisavtalets mål. Det gör årets klimatmöte extra viktigt, enligt Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Alla vet att det görs för lite och för långsamt, men tanken är att den så kallade globala översynen ska leda till höjda ambitioner i klimatarbetet till 2025.

– Det är oerhört viktigt, det är nu Parisavtalet ska leverera och bli trovärdigt när ord ska gå till handling. Det märks att mycket står på spel. Många positionerar sig och framför kritik kring processen, säger Linnér.

Indexet utgår från förnybar energi, energianvändning, koldioxidutsläpp och annan klimatpolitik. 

– Det som spelar roll i slutänden är ju utsläppen, men de andra indikatorerna är viktiga eftersom de visar i vilken riktning utsläppen kan utveckla sig, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, till Svt.

De första tre platserna i indexet är tomma – inget land klarar målen, enligt klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network som står bakom indexet. 

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller, säger Naghmeh Nasiritousi. 

Men enligt John Hassler som utrett hur Sverige ska anpassa klimatpolitiken till EU:s klimatlagstiftning, menar att det finns brister i hur indexet utformats. 

– Energianvändning, energieffektivitet och annan klimatpolitik kan vara viktiga för ekonomisk konkurrenskraft och social acceptans, men har inget med Parisavtalet att göra.