Äntligen är det dags att baxa ut möblemanget i trädgården för att njuta av fikastunder och grillkvällar. Men så har det inte alltid varit.
– Förr jobbade man i trädgården. Ville man sitta ned en stund ställde man ut en vanlig pinnstol, säger byggnadsantikvarie Stephan Fickler.
Vi svenskar älskar verkligen att umgås ute – trots vårt lynniga klimat. I dag finns rena vardagsrumsmöbler för utebruk, stora kök och gigantiska grillar.
Det är ett relativt nytt fenomen. Tittar vi tillbaka i historien var det bara de riktigt förmögna från överklassen som använde trädgården till umgänge, säger Stephan Fickler.
Han är byggnadsantikvarie och verksamhetsansvarig på Svenska byggnadsvårdsföreningen. Fickler berättar att det visserligen har funnits trädgårdsmöbler i mer påkostade trädgårdar ända sedan antiken. Men här i Sverige blev de inte vanliga förrän i slutet av 1800-talet.
Innan dess var trädgårdsmöbler sällsynta utanför herrgårdsparker och högreståndsresidens. Inte ens de mest privilegierade herrskapen satt ned runt ett bord, eftersom man först och främst promenerade tillsammans i trädgården. Utemiljön var till för rekreation, natursvärmeri och vackra intryck.
En plats för odling
De möbler som stod ute var enkla sittbänkar av sten eller senare gjutjärn. Ibland förekom grenmöbler som sammanfogades till soffor, bord och stolar av knotig ek.
– För vanligt folk var trädgården en plats för odling och arbete. Ville man sitta ned en stund ställde man bara ut en stol i gräset, säger Stephan Fickler.
Eller så lade man ut en filt på marken. Vid större kalas kunde man göra provisoriska bänkar genom att lägga plank på låga bockar som man ställde runt slagbordet som burits ut från köket.
När trädgårdsmöblerna fick spridning i vidare kretsar under 1800-talet, var det tack vare borgarklassens ändrade levnadsvanor. De skaffade sig vid den tiden sommarnöjen och villaträdgårdar som inbjöd till sommarmiddagar i det gröna. Människor fick för första gången fritid och behovet av trädgårdsmöbler växte som en följd av det.
Men till torp och stugor dröjde det till långt in på 1900-talet innan man började möblera i trädgården.
De enkla och stilrena spjälmöblerna av ribbad furu kom tidigt. De smala brädorna gjorde att regnet lättare rann av och snabbt torkade. De snedställda benen förhindrade att de sjönk ned i gräset. Ibland försågs de med en påspikad bräda som skydd mot fukt och röta.
Till en början tillverkade husägarna möblerna själva eller så gjorde den lokala snickaren det. Efterhand tog massproduktionen på snickerifabriker över och de lokala särdrag som fanns försvann.
Linoljefärg skyddar bättre
– Trämöblerna täckmålades med linoljefärg. Fördelen är främst att den impregnerar virket och är lätt att underhålla. Även om vissa moderna färger nog kan hålla längre som färgskikt betraktat, sker det på bekostnad av att virket under färgen blir sämre, säger Stephan.
Den vita färgen på trädgårdsmöblerna var nästan helt dominerande i början av 1900-talet, men grönt, brunt och rött förekom också.
Kolonilottsrörelsen på 1920-talet, lagstadgad semester på 1930- och 1940-talen och sommarstugeboomen på 1950-talet gjorde att intresset för trädgårdsmöbler ökade. Möblerna fick en statushöjning vilket märktes på att kända arkitekter och formgivare – ofta i samarbete med järnbruk och snickerier – tog fram moderna, funktionella och stiliga modeller. Några av dem är fortfarande klassiker, som Grythyttans stol A2, som ritades av Artur Lindqvist till Stockholmsutställningen 1930.
Men de nätta pinnmöblerna går heller aldrig ur tiden. I Lotta Isakssons trädgård i Nacka öster om Stockholm, lyser en vit grupp mot den skira vårgrönskan.
– De har några år på nacken och är nytillverkade, köpta på det stora varuhuset. Men jag gillar dem. De känns både klassiska och lite romantiska, säger hon.
Lottas möbler går att fälla ihop, vilket underlättar vinterförvaringen.
Under 2000-talet har utemöblerna genomgått ännu en förvandling. Nu har vi flyttat upp från bersåer och gräsmattor till tryckimpregnerade altaner och uteplatser. Möblerna påminner mer om vardagsrummets hörnsoffor och fåtöljer än köks- och matsalsdito.
Loungemöbler i vädertåliga material – ofta plastbaserade – fylls med kuddar och filtar. Mattor och lyktor förstärker myset och känslan av ett uterum.
Den enkla grillen har fått sällskap av stora utekök – gärna komplett med pizzaugn. Trenden har inte gått Stephan Fickler förbi:
– Visst kan jag uppskatta att umgås ute i en sådan miljö. Det är jättemysigt. Men för egen del är jag väl mer för att ställa ut en pinnstol i solen.
Lisa Wallström/TT
