DEBATT För 60 miljoner år sedan slog en asteroid ut dinosaurierna. Det var det femte massutdöendet i jordens historia. Just nu upplever vi det sjätte, och den här gången är det vi människor som är asteroiden. Vi förstör arternas livsmiljöer. Vi förföljer och jagar dem och släpper ut främmande arter. Vi förändrar klimatet. Upp till en miljon arter kan vara hotade i världen. Något många svenskar förskräcks och förfasas över. Vad många inte reflekterar över i sammanhanget är att det just nu pågår licensjakten på varg i Sverige.
Trots att vargen är en starkt utrotningshotad art i Sverige jagas den nu i en jakt initierad och uppstyrd av våra beslutsfattande myndigheter. Detta är något som knappt lyfts i media eller bland gemene man. Den inhemska jakten på varg är således en starkt bidragande orsak till den sjätte massutrotningen. Förstår eller vill våra myndigheter inte se de faktiska sambanden?
Anledningen till att vargen klassas som starkt utrotningshotad definieras i Rödlistan 2020 (SLU Art- databanken) så här; ”Det svåraste hotet utgörs av bristande acceptans hos delar av befolkningen. Vargen har tidigare varit förföljd främst på grund av vargens angrepp på ren och andra tamdjur. Andra mera diffusa hot finns, t.ex. rädsla. Det enskilt största konfliktområdet är att jakthundar dödas av varg, vilket hänger samman med en omfattande användning av löshund vid jakt. Den illegala jakten efter varg utgör ett allvarligt hot i hela dess utbredningsområde. Snöskotern – om den missbrukas – är självfallet ett redskap som gör hotet mot alla stora rovdjur än mer akut. Ett annat allvarligt hot är den stora inavelsgraden i vargstammen”.
I samband med att den femte vargen sköts under torsdagen på licensjakten i reviret Stora Bör i Värmlands län meddelade så jägarna att de sett spår efter ytterligare två vargar. Tilldelningen gäller jakt på ytterligare en varg och stämmer uppgifterna om fler vargar så överväger Jägareförbundet att ansöka hos länsstyrelsen i Värmland om extra tilldelning.
Maria Falkevik, rovdjurshandläggare hos länsstyrelsen Värmland säger till SVT att ”länsstyrelsen sagt redan från början, innan jakten drog igång att det står i beslutet att om finns det fler eller färre än de sex vargar i jaktområdet så ska man kontakta oss så gör vi en bedömning av vad det rör sig om”. Hennes utsaga ger utrymme för tolkningen att länsstyrelsen är öppen för att öka tilldelningen. Men i jaktbeslutet står ordagrant: ”Om det framkommer att jaktområdet som utpekats av Länsstyrelsen innehåller fler eller färre vargar än som får fällas enligt detta beslut ska jaktledarna inom jaktområdet kontakta länsstyrelsen.” Inget om att det då skulle finns en dörr öppen för att skjuta fler vargar. Jaktbeslutet säger dock att länsstyrelsens strategi är att utplåna hela familjegrupper, istället för många individer i spridda revir. Men de är också tydliga med att Stora Bör-reviret gränsar till fem andra revir och att det är av största vikt att ”rätt” vargar skjuts.
På Naturvårdsverkets hemsida förklaras licensjakt på varg så här: ”Länsstyrelsernas beslut om licensjakt utgår från den inriktning som den regionala förvaltningen har beslutat ska gälla i länet”. Vilket tydligt beskriver att licensjakt på varg inte är en jaktform som andra aktörer ska ansöka eller begära tilldelning om, utan det är och ska vara myndighetsbeslut grundat på gynnsam bevarandestatus.
Revolution Rov anser därför å det bestämdaste att som statlig myndighet bör länsstyrelsen ta kommandot över sina beslut och därmed trovärdigheten över sin kompetens i frågor kring antalet vargar som ska skjutas, inte låta sig påverkas av en enkelriktad intressegrupp som jägareförbundet. Vars ordförande, Torbjörn Larsson offentligt till och med gått ut och sagt: ”Utan att överdriva vill jag påstå att utan Svenska Jägareförbundet hade vi aldrig haft möjlighet att skjuta de vargar som attackerar våra hundar. Vi hade definitivt inte haft någon licensjakt på varg. Det är skandal att myndigheterna inte redan tagit fram en plan för hur man ska nå det målet som riksdagen beslutade om för länge sen. Men situationen hade varit ännu värre om inte Jägareförbundet i stort sett dagligen hade jobbat från saltsten till Bryssel med vargfrågan. Vårt mål är väl känt. Maximalt 150 vargar, en lokal förankring där jägarna faktiskt är med och beslutar. Vi kräver en bättre vargförvaltning som håller så få vargar som möjligt”. Så deras ståndpunkt i vargfrågan är definitivt inte gynnsam för bevarandestatus, viltvård eller biologisk mångfald.
Frågan är var länsstyrelsen i Värmland står i frågan?
