Kvinnor som är vänsterextrema skiljer sig åt från högerextremister och jihadister på flera sätt. En stor skillnad är att vänsterextremisterna är väldigt jämställda, jämfört med de andra grupperna. ”Det är inte särskilt förvånande”, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi och medförfattare till en ny rapport om kvinnor i extremiströrelser.
Överlag brukar extremistmiljöer vara väldigt ojämställda. Men här skiljer sig extremvänstern åt. Inom vänsterextremismen är kvinnorna fler och de har mer framträdande positioner, enligt en ny rapport.
– Det är inte konstigt på något sätt. Hela undersökningen visar att resultaten stämmer överens med våra föreställningar om hur vänsterextrema rörelser ser ut, säger Jerzy Sarnecki, som är en av författarna.
Han syftar på att historiskt sett har kvinnorna i exempelvis Röda brigaderna och Baader-Meinhof haft framträdande positioner. Dessutom är jämlikhet och jämställdhet en del av vänsterns och därmed extremvänsterns ideologi.
Samtidigt klassar Säkerhetspolisen de vänsterextrema som allt mindre farligare än under exempelvis 1970-talet. Orsaken är att de vänsterextrema anses vara ett mindre hot mot staten i dag när färre våldsbrott begås av den gruppen internationellt och när de inte längre blir påhejade av kommunistregimer, menar Jerzy Sarnecki.
Var femte vänsterextrem är en kvinna
Forskarna har forskarna fått tillgång till uppgifter om personer som Säpo klassat som ett möjligt hot mot rikets säkerhet. När det gäller de vänsterextrema rör det sig om 193 personer varav 35 är kvinnor. Det betyder att nästan var femte vänsterextrem som Säpo intresserat sig för är en kvinna. Jämfört med de andra extremist rörelserna är det en hög siffra. Bland de högerextrema är bara var tionde en kvinna av de totalt 382 undersökta personerna. Nästan samma andel gäller bland de extrema islamisterna som är 785 personer totalt.
Viktigare positioner i nätverket – och begick mer brott
Förutom att det finns större andel vänsterextrema kvinnor har de också mer centrala positioner. I en nätverksanalys som forskargruppen tagit fram går det att se att de vänsterextrema kvinnorna har mer kriminella kontakter med andra i nätverket. Hela 62 procent av dem har nära kontakt med den del av nätverket som är mest aktiv. Det skiljer sig åt mot de högerextrema och jihadistkvinnorna där ingen av kvinnorna har kontakter i de centrala delarna av nätverket. I dessa två grupper är det också mycket fler kvinnor som är nästan helt isolerade från andra delarna i nätverket.
De vänsterextrema kvinnorna begår också mer brott jämfört med kvinnorna i de andra två extremistmiljöerna. Hela 60 procent av kvinnorna i de vänsterextrema rörelserna hade varit misstänkta för brott. Och när det gäller att vara misstänkt för fem brott, eller fler, handlar det om 26 procent av kvinnorna. Största andelen av brotten bland de vänsterextrema kvinnorna rör sig om våldsbrott. Samtidigt är det många fler män i de vänsterextrema rörelserna som registreras för brott, så skillnaden är fortfarande stor mellan män och kvinnor, och faktiskt en större skillnad mellan könen jämfört med i de andra extremistmiljöerna.
Många är högutbildade och har jobb
De vänsterextrema kvinnorna skiljer sig också åt på så sätt att de har hög utbildning. Det gäller även för de vänsterextrema männen. Till och med högre utbildning än genomsnittet i Sverige. Inte heller det tycker Jerzy Sarnceki är särskilt konstigt.
– Vi vet att vänsterextremister rekryterar på universiteten, och den typen av ideologi som de vänsterextrema har kräver ofta mer softistikerade analyser, säger han.
Hela 90 procent av de vänsterextrema kvinnorna har läst mer än grundskolan, och 37 procent har påbörjat eller slutfört utbildningar på högskola. Det är att jämföra med de högerextrema kvinnorna där 17 procent bara har gått ut grundskolan, 53 procent har påbörjat eller slutfört gymnasiet och endast 10 procent har läst på universitet eller högskola. Men trots den låga utbildningen är de i varje fall mer utbildade än de högerextrema männen. Den grupp som har allra lägst utbildning är de islamistiska kvinnorna.
De vänsterextrema arbetar också i mycket högre utsträckning än de andra grupperna, enligt de register som forskarna har använt. 89 procent har ett jobb som de kan försörja sig på, och bara 11 procent hade någon gång behövt söka ekonomiskt stöd under de senaste fem åren. Det skiljer sig åt från både de högerextrema kvinnorna där 63 procent har ett jobb, och från islamistkvinnorna där endast 36 procent är anställda, och där 67 procent hade varit arbetslösa i långa perioder de senaste fem åren.
Ingen har blivit omhändertagen av socialtjänsten
De vänsterextrema skiljer sig också åt från de andra extremistkvinnorna med att de aldrig har varit med om att socialtjänsten har omhändertagit dem. Att socialtjänsten omhändertar barn kan ske om familjeförhållanden anses vara skadliga för barnet, eller om barnet självt har ett destruktivt beteende. Det är en indikator på att barnet lever under svåra sociala förhållanden. Över sju procent av kvinnorna i de högerextrema rörelserna och jihadisterna har varit med om att de har blivit omhändertagna av socialen.
Bland jihadistkvinnorna har dessutom 4,5 procent varit med om att deras systrar, som också är med i studien, har blivit omhändertagen av socialtjänsten, vilket varken de högerextrema eller vänsterextrema kvinnorna hade upplevt.
– Men med tanke på att det är så små tal skulle jag inte göra en så stor affär av det. Det kan det lika gärna handla om slumpen, säger Jerzy Sarnecki.
Stora likheter mellan jihadisterna och de högerextrema
Generellt sett är alltså jihadistkvinnorna och de högerextremas bakgrund mer lika än de vänsterextrema kvinnornas bakgrund. De två grupperna kommer från mer utsatta förhållanden, har lägre utbildning och är mer arbetslösa.
Den enda likheten mellan de högerextrema och vänsterextrema kvinnorna är att deras föräldrar är svenskar och att de oftast är småsystrar, jämfört med jihadistkvinnorna som oftast är storasystrar. Gruppen jihadistkvinnor skiljer sig också åt på det sättet att det finns fler äldre och yngre kvinnor i den extremistgruppen jämfört med de höger- och vänsterextrema. Överlag är den typiska kvinnan i alla extremiströrelserna 28 år gammal.
Psykisk ohälsa vanlig bland de vänsterextrema
En annan sak där de vänsterextrema sticker ut är att många har problem med psykisk ohälsa, enligt de register forskningen bygger på. 57 procent har en psykiatrisk diagnos eller har haft kontakt med öppenvårdspsykiatrin. Dessutom har tre procent varit inlagda i den psykiatriska heldygnsvården, vilket är en högre andel än i befolkningen överlag, där 0,3 procent har vårdats i slutenvården. Samtidigt – eftersom det är så få personer som är med i studien handlar det om en person av de 35 kvinnorna som har varit inlagd i psykiatrin.
Jerzy Sarnecki är dock tveksam till om man kan dra så stora slutsatser av statistiken om psykisk ohälsa.
– De vänsterextrema har bättre utbildning, är bättre samhällsorienterade och kan känna igen symtom. Förmodligen är de vänsterextrema mer benägna att söka vård eftersom de är medvetna om möjligheten och vet om de har problem, säger han.
Men sjukvård är ju extremt sekretessbelagt. Hur har ni fått information om detta?
– Ja, men det allra hemligaste är vilka Säpo och Polismyndigheten har registrerat. Uppgifter om hälsa är trots allt lättare att ta fram för forskningsändamål, säger Jerzy Sarnecki.
Men all information har varit anonymiserad. Ansökan görs först till etikprövningsmyndigheten, som granskar forskningsansökan utifrån de etiska principer och lagar som finns. Beviljas forskarnas ansökan vänder de sig till Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Brottsförebyggande rådet och andra myndigheter för att få tillgång till data. Om sådana tillstånd beviljas görs en samkörning av alla regsiteruppgifter samtidigt som man tar bort namn och personnummer med mera, så att forskarna arbetar med avidentifierad data.
– De data vi arbetar med är sekretessbelagda så även om vi inte känner till de undersöktas identitet har dessa uppgifter lämnats till oss med sekretessförbehåll och vi har vidtagit omfattande åtgärder för att skydda uppgifter vi arbetar med, säger Jerzy Sarnecki.
Hur Säkerhetspolisen gör för att välja ut vilka som anses som ett hot mot statens säkerhet, är också hemligt, och inget som forskargruppen kan svara på.
