Glöd · Ledare

Mjölk är en produkt av våldtäkt, tortyr och död

På tisdag nästa vecka är World milk day, en dag inrättad av FN för 20 år sedan för att som det heter hylla mjölkens betydelse för folkhälsa och välstånd. I Sverige är det åtminstone årets andra Mjölkens dag, den första inträffade den 17 mars. Då var det riksdagen som propagerade för komjölksdrickande.

Några som kan tänka sig att fira Mjölkens dag hur många gånger som helst är LRF. På tisdag gör de det med ett seminarium som ska ge svar på frågor som: Vilken betydelse har skolmjölk för barns hälsa i Sverige? Vad skulle hända med barnens näringsintag om skolmjölken försvann? Är skolmjölken en fråga om jämlikhet? Inbjudna till panelen är förstås bara deltagare som kommer ge de svar LRF vill ha: utan komjölk kommer barnen berövas såväl näring och hälsa som jämlikhet.

Det finns något sjukt och väldigt märkligt med vårt förhållande till komjölk i allmänhet och skolmjölk i synnerhet. Skolmjölken är som en oantastlig statlig institution, lite som fluorsköljningen var i en gång i tiden.  Om någon någon gång föreslår att den ska tas bort så ses det som ett angrepp på hela välfärdsstaten. Ett fattigdomsbevis som visar hur långt utför det gått med Sverige.

Komjölken är förstås, som all annan djurindustri inom livsmedelsbranschen, hårt subventionerad. Men det räcker inte med de vanliga jordbruksstöden från EU och Sverige. Nej, just skolmjölken är extra subventionerad. För varje liter komjölk, växtmjölk räknas förstås inte, som serveras i skolor och förskolor kan skolan få 2,40 kr från EU. Det kommer dock en rad villkor med det. Till exempel måste skolan sätta upp affischer med reklam för mjölk och EU. I en miljö som de flesta anser ska vara reklamfri betalar alltså EU för att skolor ska göra reklam för en viss vara. Det är faktiskt smått absurt. Du ska också “utbilda” barnen till exempel genom att besöka en utvald gård.

Nu är ju inte heller komjölk vilken vara som helst utan en vara som kommer till ett betydligt högre pris än EU:s bidrag, ett pris i form av lidande som korna får betala. En ko i Sverige  insemineras, ett grovt övergrepp när det inte sker frivilligt, för att bli dräktig första gången när den är 15 månader. När hon sedan föder tas kalven ifrån henne och sätts ensam i en trång box på cirka 1 kvadratmeter. Efter att ha maskinmjölkats några månader görs hon dräktig igen för att hålla igång mjölkproduktionen. Så fortgår det i ungefär fem år, sedan skickas de flesta till slakt. Där skärs halsen upp efter att kon fått ett skott från en bultpistol i huvudet.

Normalt blir en ko 20–25 år, men efter fem år ses den inte som tillräckligt produktiv längre. Inte sällan har den då juverinflammation eftersom kor avlas fram för att producera mer och mer mjölk. Under bara de senaste 50 åren har kornas produktion fördubblats. 

De kvigkalvar som kon föder under de fem åren går samma öde till mötes som hon själv medan tjurkalvar ses som restprodukt och går till slakt när de är 1–2 år. På det sättet hänger mjölkindustrin helt ihop med köttindustrin. Hela mjölkindustrin bygger alltså inte bara på ett grymt liv för korna, ett liv där över 90 procent av tiden kan tillbringas inomhus, inte sällan uppbunden, utan också en massa för tidig död inom köttproduktionen. Av de över 400 000 nötdjur som slaktas varje år kommer 60 procent från mjölkindustrin. De som avstår kött av djuretiska skäl bör alltså även avstå komjölksprodukter om de inte vill bidra till och stödja köttindustrin.Det är denna industri som EU betalar skolor för att propagera för. Det är den industrin som FN vill att vi ska fira på tisdag. Det är denna industri som vi alla dagligen betalar för över skatten. Vad fan får vi för pengarna? Våldtäkt, tortyr och död.

På tisdag lättar restriktionerna äntligen något tack vare bland annat alla som vaccinerat sig.

Även efter tisdag får det vara fler i köpladorna än på en demonstration utomhus.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV