Jag har inte mött en enda antivaxxare som inte också är på något sätt religiös. Alltså, de finns ju säkert, men de som korsat min väg har samtliga varit newageare, antroposofer, asatroende eller något annat på den vägen. Hur kommer det sig då att vidskeplighet och antivaxx, som det tycks, hänger samman, att just dessa människor är mer hemfallna åt konspirationsteorier? Långt ifrån alla troende dras naturligtvis åt sådana här tankemodeller, men inom flocken microchip-paranoida verkar en oproportionerligt stor grupp också vara troende, på ett eller annat sätt.
Vi kanske kunde börja vår undersökning med att bena ut vad en konspirationsteori är. Förutom det uppenbara, en teori om att någon eller några andra människor konspirerar, så ger många av de här idébyggena prov på en vilja att förklara allt. Ingenting beror på slumpen, allt hänger samman. Och redan här uppvisar alltså konspirationsteori och övertro ett inte så litet gemensamt drag. Religionerna ställer som bekant ganska få frågor om världen, de har svaren. De erbjuder en schablon, ett raster för tankeverksamheten, en modell som styr in alla tankar i cirkulära banor, så att de alltid återvänder till källan, till Gud, till Den stora förklaringen.
Om man för några år sedan dryftade den här sortens tankar fick man inte så sällan höra att man överreagerade, att man var en rabiat nyateist. Efter Qanon-schamanens inträde på arenan är somliga av dessa tidigare meningsmotståndare inte längre lika hårda i sin retorik. Stormningen av Kapitolium, tusenmannamarschen och andra liknande fenomen har rätteligen börjat vrida fokus mot de latenta faror som vidskepligheten är bärare av.
Kan man köpa att det finns ett skägg i himlen som skapat allting och som känner varenda tanke du tänker, så kan man också köpa att Hillary Clinton våldtar barn i källaren till en pizzeria, eller att Illuminati avsiktligt spridit coronaviruset för att sedan via vaccineringen kunna plantera ett chip i var och en av jordens alla medborgare.
De etablerade religionerna är naturligtvis inga antivaxx-organisationer, men de är irrationalitetens öppna förespråkare. De kan inte, och kommer antagligen heller aldrig att kunna ifrågasätta det grundläggande problemet: att människor håller sig till trossatser som saknar förankring i verkligheten.
En del konspirationsteoretiker tror att våra världsledare i själva verket är ufon i förklädnad, andra har fått för sig att massvaccinationer är i sköterskedräkt förklädda genexperiment. Ingenting tyder på att Jesus gick på vattnet, återuppväckte döda människor, var Guds son eller att något sådant som en gud ens skulle finnas. Vad gör egentligen det ena mer stolligt än det andra?
Även om försäljningsvolymerna av aluminiumfolie antagligen stigit en del de senaste åren så har dessa tankeströmningar funnits bland oss mycket, mycket länge. Tendensen att söka ett svar på alla frågor är troligtvis lika gammal som civilisationen. Det är det som gör den senaste 250-årsperiodens sekulariseringsprocess så unik.
Jag är ingen ensidig vän av upplysningens alla tankefigurer, men för dess resultat, att människor i ökande grad lärt sig att tänka både fritt och rätt, är jag den evigt tacksam.
Regnet.
Bromsarna.
