Att analysera uppgörelsen om skog och strandskydd – där såväl Centern som Miljöpartiet uppger sig vara vinnare – är inte helt lätt. Annie Lööf såg glad ut och hävdade att ”regeringen levererar” det Centern vill. Och Märta Stenevi hävdade att Miljöpartiet är väldigt nöjda och hon själv väldigt stolt, väldigt glad över att besluten landat i ”väldigt bra produkter” som gör situationen bättre än i dag.

En analys av uppgörelsen måste bygga på två delar: dels den parlamentariska situationen, dels vad uppgörelsen i sak betyder.

Det parlamentariska läget är sådant att Miljöpartiets utgångspunkter är i klar minoritet. Centerpartiet har alltid haft markägarnas perspektiv snarare än naturens. Till skillnad från Liberalerna, som tidigare höll en hög profil när det gäller naturvård. Så är det inte längre, vilket medför att högerblocket inte har något parti som talar till skogens eller den biologiska mångfaldens fördel. 

För Socialdemokraterna är förmodligen skog och strandskydd en fråga som saknar ideologisk bäring. Kort sagt: Socialdemokraterna kan hamna lite var som helst. Förhandlingsläget för MP var således begränsat. 

Strandskyddet: Att det generella förbudet mot att bygga nära vatten försvinner är en klar försämring. För den biologiska mångfalden och arters möjlighet att leva är strandområden mycket viktigare än de flesta nog tror. Cirka 40 meter till stranden ska gälla för byggande. Det innebär i praktiken att färre kommer att utnyttja allemansrätten eftersom det kommer att kännas besvärande. 

Skogen: Markägarens frihet ökar – och friheten består i att kunna avverka mer på sina egna villkor, som de vill. Enligt Stenevi innebär ändå överenskommelsen ett ”kraftigt ökad skydd” för skogen. Den uppfattningen delar jag inte alls. Så den ”produkt som levererats” om skogen innebär bakslag för vad MP rimligen velat. 

Hela uppgörelsen vilar dessutom, om man får tro retoriken, på att mer pengar kommer att tillsättas under många år för att köpa loss skog. Men det bygger på att inte bara en sittande regering vill det – utan också kommande riksdagsmajoriteter. Vilket är långt ifrån säkert. Det är därför en skarp lagstiftning behövs.

Slutsats: MP har säkert gjort så gott de kunnat, förhandlingsläget har varit hårt, det parti som står utanför regeringen har kunnat bedriva utpressning och riksdagsmajoriteten ser ut som den gör. Det hade varit tacknämligt om Vänstern varit mer offensivt stöttande.

En rimlig bedömning är att MP istället för att ge sken av att allt blivit bättre, att allt är väldigt bra och att de är väldigt nöjda, borde sagt att ”vi gjorde så gott vi kunde, vi kom inte längre än hit, vi har försökt rädda det som räddas kan, vi bedömer dock att ingenting hade blivit bättre i sak om vi lämnat regeringen”. 

Så hade i vart fall jag sagt om jag varit språkrör. Skulle tro att miljöorganisationerna hade haft förståelse för det och att det skulle känts mer trovärdigt och ärligt i väljares öron.

För en månad sedan gick Miljöpartiets valberedning ut med att den föreslår riksdagsledamoten Daniel Helldén som nytt manligt språkrör inför den kommande kongressen 17–18 november.

Han beskrevs som en person som ”har en förmåga att fördjupa perspektiven i ideologiskt viktiga frågor för partiet”, sade valberedningens ordförande Louise Arndt, till TT.

Hon hoppades vidare att han med sin erfarenhet från politikens olika nivåer var en duktig förhandlare och skulle kunna bidra med goda ”samarbeten” för Miljöpartiet.

Inför valet har de fyra största distrikten, Stockholm, Skåne, Västra Götaland och Uppsala, beslutat sig för att inte ha någon intern linje, utan ombuden kommer att rösta fritt. Det bäddar för att valet kan komma att bli en nagelbitare.

Oenigt parti

Goda samarbeten är något som måste till för partiet att vända opinionssiffrorna. Men Daniel Helldén är inte lika omhuldad av alla delar av partiet eller av de många organisationer, föreningar och aktivister som antingen stödjer Miljöpartiet eller verkar inom de områden som partiet är profilerat mot.

I ett upprop har 105 gräsrötter gått ut med att de stödjer Magnus P Wåhlin i en debattartikel i Aftonbladet.

”Bland nuvarande kandidater till manligt språkrör står Magnus P Wåhlin, gruppledare för MP Växjö samt partistyrelseledamot, närmast Sveriges miljörörelse”.

Debattörerna skriver att de hoppas att Magnus P Wåhlin fortsätter i den riktning som språkröret Märta Stenevi förespråkar, det vill säga, en breddning av partiets fokus, till att inkludera även sociala frågor och rättvisefrågor. Det apropå den debatt som har förts kring vad som ska vara partiets riktning framledes, om det ska fokusera på kärnområdet klimat och miljö, eller även driva andra frågor lika hårt.

Debattörerna understryker att de föreningar de är aktiva inom är politiskt oberoende och inte tar ställning i språkrörsvalet, men som enskilda miljökämpar kan göra det.

”Miljöpartiet kallar sig själva ’miljörörelsens parlamentariska gren’. Vi 105 som skriver detta tillhör alla miljörörelsen. Vi är medlemmar, förtroendevalda eller anställda i så gott som samtliga Sveriges större miljöorganisationer”.

Enkät

När Syre skickar ut en kort enkät till en handfull organisationer om deras förhoppningar på språkrörsvalet och på partiet inför framtiden, är det få som svarar.

En av dem är dock Matilda Antti, politiskt sakkunnig hos Djurens rätt.

Vilka frågor tycker ni att Miljöpartiet ska driva hårdare, vilka frågor ska partiet släppa eller inte prioritera?

– Som enda parti som aktivt tagit ställning för en djurskyddsmyndighet ser vi gärna att Miljöpartiet axlar ett större ansvar för att väcka liv i debatten igen.

– Sedan den tidigare djurskyddsmyndigheten lades ner 2007 har det varit tyst i frågan, men behovet är detsamma som tidigare. Av de omkring 340 myndigheter som finns i Sverige är det ingen som sätter djuren i första rummet. En djurskyddsmyndighet med tillhörande djurskyddsminister i regeringen skulle föra upp djurfrågorna på dagordningen som ett i sig självt viktigt ämne, och inte som en parentes till jordbruksfrågor med starka ekonomiska intressen vilket är fallet idag, säger Matilda Antti och tillägger:

– En annan fråga som kan motiveras på liknande sätt – att Miljöpartiet är rätt ensamma i debatten, är den om minskad köttkonsumtion. Den debatten måste tas tills det är allmänt vedertaget att vi som samhälle måste äta mindre animaliska produkter för djurens, klimatets och folkhälsans skull. Här kan partiet spela en fortsatt viktig roll och även sätta frågan på agendan i högre utsträckning framöver.

Vilket språkrör ser ni helst bli valt på kongressen?

– Utan att sätta Daniel Helldén i relation till andra kandidater har vi uppskattat det vi sett av hans engagemang för djurfrågor i egenskap av riksdagsledamot. Han tog sig tiden att i somras besöka vår mobila kycklingfabrik för att uppleva ett kycklingliv i 4D, och har nyligen deltagit i debatten om lidandet i kycklingindustrin efter Uppdrag gransknings avslöjande om systematiskt djurplågeri i kycklingfabrikerna. Tillsammans med deras djurpolitiska talesperson Rebecka Le Moine uppmanade han till bojkott av turbokycklingar.

Hur bra tycker ni att Miljöpartiet har drivit just era frågor?

– Mycket väl. Miljöpartiet tog hem guldet i Djurens rätts partigranskning inför riksdagsvalet 2022 och är det enda av riksdagspartierna som har ett djurpolitiskt program. Trots det senare är djurfrågorna inte isolerade utan vävs naturligt in i flera av deras områden.

– Men det gäller även att få rätt inom en majoritet. Vår önskan är att frågorna prioriteras högre i förhandling med andra partier. Då hade vi kanske sett ett förbud mot pälsdjursfarmning under förra mandatperioden.

När det kommer till relationen mellan Miljöpartiet och dess mer aktivistiska, utomparlamentariska systerrörelser, har relationen på vissa håll varit mer ansträngd.

”Pratar om folkets makt”

Bland annat har avgående språkröret Per Bolund i en intervju med Aftonbladet beklagat sig över att det har varit svårt att få med sig alla inom den gröna rörelsen.

– Fridays for future och Greta Thunberg säger att politik inte kommer att lösa problemen, att vi måste gå ut på gatan och de pratar om folkets makt och sånt där. Det bygger på en misstro. Jag är ändå stolt över att vi visat att det går att komma med lösningarna, säger han till Aftonbladet.

Det tvivel som Per Bolund ger uttryck för verkar dock vara ömsesidigt. Syre har skickat ut frågor även till organisationer som Fridays for future och Extinction rebellion.

När Återställ våtmarker svarar på Syres enkät är det med en rejäl känga åt politikerna.

Med all respekt, vi har inga förväntningar alls. Vi ser inte att MP eller något annat parti kan rädda oss från en samhällskollaps. Det politiska spelet tar fokus från vad som verkligen måste göras. Språkrörsdebatten är ännu ett tecken på det politiska haveri vi befinner oss i. Det enda den parlamentariska politiken gör just nu är att skapa ett falskt hopp om att det på något sätt kommer lösa sig. Det försätter folk i en dödlig passivitet.

Så tyvärr. Er tid har varit. Vårt enda råd till er är att avgå och gå med i motståndsrörelsen. Med kärlek, Återställ Våtmarker

Fakta: Enkätfrågorna till organisationerna

Vilka frågor tycker ni att Miljöpartiet ska driva hårdare, vilka frågor ska partiet släppa eller inte prioritera?

Vilket språkrör ser ni helst bli valt på kongressen?

Hur bra tycker ni att Miljöpartiet har drivit just era frågor?

Varför lockar Miljöpartiet inte den yngre generationen att engagera sig i och rösta på det?

Vad kan MP som inomparlamentarisk kraft göra för att stärka sin ställning bland olika typer av aktivistgrupper, samt utomparlamentariska aktivister? Finns gemensamma mål?

Här kan ni läsa mer vad de olika språkrörskandidaterna har för politik:

Magnus Wåhlin vill att Sverige ska ha en human migrationspolitik

Daniel Helldén vill införa en djurombudsman

Carl Ståhle tycker att Miljöpartiet har kompromissat för mycket

William Ulrici vill locka de yngre till Miljöpartiet

Daniel Helldén är uppväxt på Lidingö i Stockholm och har en bakgrund som doktor i statsvetenskap, där han skrev sin uppsats om Almstriden. Han har varit borgarråd för Miljöpartiet i Stockholm sedan 2011, för både rödgrönrosa styret 2014-2018, och för blågröna styret 2018-2022. Han är sedan senaste valet riksdagsledamot och Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson.

Tidigare har han varit verksam som kommunpolitiker i Gnesta i Södermanland och har även haft uppdrag inom SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Daniel Helldén har en vision om ett samhälle med helt fossilfria resor och transporter. Ett samhälle där det är lätt att ta sig fram till fots, på ­cykel och med kollektivtrafik, skriver han på MP:s hemsida

Vad är din syn på basinkomst?

– Rebecka Le Moine och jag har nyligen motionerat i riksdagen om att tillsätta en statlig utredning om basinkomst. Utgångspunkten är den AI-revolution som vi bara är i början av. Vi vet att arbetsmarknaden kommer att omstöpas radikalt. Helt nya typer av arbetsområden kommer drastiskt rationaliseras och skapa en arbetslöshet och risk för av utslagning. Vi vet också att de vinster som AI kommer generera kommer behöva omfördelas om samhället ska kunna hålla ihop socialt.

– Basinkomst som idé är inte nytt och har i olika skepnader prövats, inte minst under corona i många länder. Men nu är det viktigare än på mycket länge att titta närmre på denna typ av system för svenska förhållanden.

Hur ska vi klara framtidens energibehov i Sverige och är kärnkraft en del av lösningen?

– Det pågår en fantastisk utveckling inom energiområdet där vind och sol går ner i pris och upp i effektivitet på ett sätt som gör att andra energislag (vattenkraft borträknat) blir irrelevanta. Solkraften kommer till slut att slå ut alla andra i effektivitet och ekonomi liksom robusthet. Med de nya smarta balanslösningar som växer fram får vi ett förnybart elsystem som klarar de behov vi kommer att ha.

– Kärnkraft är inte ett alternativ. Men det är det för Tidöpartierna, faktum är att det är det enda de har på klimatområdet trots att vi vet att det inte är lösningen. Jag bedömer att det aldrig kommer öppnas ny kärnkraft i Sverige. Man kommer kanske börja bygga men aldrig starta några reaktorer. Det är en förlegad farlig teknik som vi inte ska fortsätta med.

Vad anser du om Nato och Sveriges roll i organisationen?

–Jag anser att vi inte borde gå med i Nato. Vi kommer sannolikt ändå att göra det då riksdagen röstat igenom medlemskapet. Om vi kommer med ska vi vara en fredssträvande kraft. Nu är det mest krig som det pratas om. Vi står inför en klimatkatastrof, om inte alla gör vad som krävs. Och om katastrofen kommer, kommer Nato behöva få fler uppgifter. Där kan Sverige ha en roll. Vi bör samtidigt verka för en global avveckling av kärnvapnen och att inga kärnvapen får placeras på svenskt territorium.

Apropå spets eller bredd-diskussionen internt inom MP: Om partiet ska fokusera mer på klimat och miljö och mindre på andra frågor – vilka frågor ska Miljöpartiet arbeta mindre med och vilka politiska krav ska Miljöpartiet inte längre ställa?

– Vi ska arbeta med alla politiska frågor. Inte minst i kommuner och regioner men även i riksdagen. Vi har ett extra ansvar när det kommer till klimat- och miljö och där ska vi vara bäst, kunnigast och stå högst upp på barrikaderna. Och när vi gör det ska vi arbeta för en hållbar och rättvis omställning där de som har minst får det bättre, där vården fungerar och skolan tar hand om våra barn. Social rättvisa är en del av klimaträttvisa och en central del av klimatkampen. Detta är viktigt. Som Miljöparti tar vi ansvar för helheten.

Vad har Miljöpartiet gjort fel när det inte har lyckats att locka till sig Greta Thunberg-generationen?

– Jag tror att det finns flera orsaker. En är att Miljöpartiet under Greta-generationens framväxt satt i regering och drev igenom omfattande klimat- och miljöpolitik, den som nu Tidöpartierna river upp. Men vi glömde att på vägen berätta vad vi gjorde och varför. Vi gick mer in i regeringsdugligheten, vilket gjorde att vi inte uppfattades som den klimatspjutspets som vi faktiskt är. Om man står utanför etablissemanget och trycker på, blir bilden lätt att ett regeringsparti blir en motpart istället för medpart. Jag tror också att ett tungt värderingsdrivet parti som Miljöpartiet förlorade delar av den unga generationen när vi gick med på att stänga gränserna 2015.

Just nu genomförs flera lagreformer som kommer inskränka den personliga integriteten i kampen mot gängkriminaliteten, är det rätt väg att gå, eller hur anser du att den organiserade brottsligheten bäst bekämpas?

– Att den tunga gängkriminaliteten måste bekämpas är tydligt. Men att kraftigt inskränka den personliga integriteten eller att tänja på rättssäkerheten är inte dit vi ska som samhälle. Vi måste våga se att det fortfarande handlar om att arbeta med förebyggande arbete. Stärka skolan, socialtjänsten och polisen. Det är också viktigt att dessa kan samarbeta på ett bra sätt, som till exempel Carin Götblad säger, vi skulle ha börjat med punktinsatser redan för tio år sedan. Men för att samhället missade det då betyder inte att vi inte ska göra det nu. Polisen behöver och har fått mer resurser. Det börjar nu ge effekt. Det är bra. Men ett mer repressivt samhälle riskerar att skapa mer kriminalitet än att minska den.

Vad är dina tankar kring en avkriminalisering av cannabis?

– Det tillsattes en utredning för några år sedan som skulle se över drogpolitiken. Vi har sedan 1970-talet haft en hård politik på området som inte direkt hjälper de som har fastnat i drogmissbruk. Det är därför bra att man ser över området. Att utredningen inte fick titta på frågan om legalisering av cannabis kan i sammanhanget ifrågasättas. En öppen översyn där även den åtgärden bedömes utifrån ny forskning verkar rimlig.

Hur ska vi kunna stärka djurskyddet, samt även innefatta stora rovdjur och vilt?

– Vi behöver stärka djurens rätt genom en djurombudsman och öka möjligheterna för djurskyddsorganisationerna att föra talan i djurskyddsmål och en rättighet i grundlagen. Och vi behöver se till att vilda djur innefattas av djurskyddslagen. I Sverige saknar de ett eget skydd medan de i Norge, Finland och Danmark skyddas av lagen. Vi behöver också införa en djurskyddsmyndighet som hanterar alla djurskyddsfrågor (både vilda och domesticerade).

– Sedan ser vi att även där vi har bra lagstiftning på plats, så följs inte denna. Till exempel syns det i Uppdrag granskning som har visat hur de så kallade turbokycklingarna lever sina liv under en konstant smärta och stort lidande. Därför måste kontrollerna öka och påföljderna för att bryta mot djurskyddslagen måste bli kännbara.

Är ekonomisk tillväxt ett hinder för en hållbar omställning eller nödvändig för att finansiera den? Utveckla gärna svaret!

– Vi behöver hitta ny teknik och nya lösningar som en del i arbetet för en hållbar omställning. Många delar i detta är effektiviseringar i bemärkelsen att vi kan göra samma sak som förut men snabbare och med mindre resursåtgång. Om det är ekonomiskt tillväxt skulle det vara delvis oproblematiskt. Men begreppet är mer komplext än så. Ekonomisk tillväxt innebär i de flesta modeller ett utökat utnyttjande av naturen och naturresurserna på ett sätt som långsiktigt förstör våra livsförutsättningar. Det går inte. Vi måste hitta ett cirkulärt system som släpper idén om att ta nya resurser i anspråk. Ekonomisk tillväxt missar också helt frågan om välbefinnande. Ett gott jämställt liv i harmoni med djur, natur och kommande generationer kräver ett annat sätt att förhålla sig till idén om ekonomisk utveckling.

2015 års ”andningspaus” blev ingen paus utan början på ett mer stängt Sverige, är det dags att öppna upp Sverige igen och i så fall hur mycket?

– Sverige slöt gränserna och nu fortsätter Tidöpartierna att skruva åt flyktingpolitiken än mer. Frågan är om det finns ett slut. Jag är djupt orolig för att asylrätten kommer att stryka på foten. Idéer om volymmål riskerar att genomföras och då har vi övergett allt. Detta får inte ske. Vi måste stå upp för mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl.

Läs vad andra språkrörskandidater har svarat på vår enkät:

Magnus Wåhlin vill att Sverige ska ha en human migrationspolitik

Carl Ståhle tycker att Miljöpartiet har kompromissat för mycket

William Ulrici vill locka de yngre till Miljöpartiet

Martin Marmgren vill satsa förebyggande mot brottslighet

Torbjörn Nilsson vill vara offensiv i miljöfrågor och sociala frågor

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.