Sveriges Radios reporter Anna-Karin Sivberg har för Ekots räkning gjort en granskning kring det styrdokument som Försäkringskassan använt som underlag för handläggning av sjukpenningärenden under 2014 till 2019. Dokumentet, även kallat Domsnytt 2014, är baserat på åtta stycken domar i Kammarrätten, och är anledningen till att Försäkringskassan sedan dess har krävt så kallade objektiva fynd för att godkänna sjukersättning.
Ett objektivt fynd är, lite kortfattat, något som kan bevisa anledningen till att en person har nedsatt arbetsförmåga. Om man bryter benet så finns det exempelvis en röntgenbild som bevisar att benet är brutet, men om man har en depression exempelvis så finns det de facto inga sådana fysiska bevis för nedsatt arbetsförmåga.
I sådana fall krävs det att läkaren kunnat beskriva någon annan slags fynd, eller observation som FK hellre vill kalla det, vid sin undersökning av patienten. Exempelvis att patienten gråter, eller har dålig hygien.
Nu ska det för god ordnings skull sägas att det givetvis kan tyckas rimligt att det inte enbart ska vara patientens egen utsaga om sitt mående som ska ligga till grund för sjukpenning. Det kan man tycka. Frågan är dock varför man tycker det. För om en läkare bedömer, utifrån sin erfarenhet av människor med olika sorters besvär, att en person behöver sjukskrivas – varför litar inte FK på den expertisen? Läkarkåren borde rasa.
Ännu värre är förstås att dessa så kallade objektiva fynd eller undersökningsobservationer sätter press på patienter att de ska uppföra sig som ”sjuka på riktigt”. Som om det enbart fanns ett visst antal sätt att agera på utifrån psykisk ohälsa. Har du svårt att gråta inför folk trots att du helst vill dö? Planera ditt besök hos läkaren genom att ha samma kläder på dig i fem dagar utan att duscha istället!
Hur som helst. I SR:s granskning framkommer att det där styrdokumentet var baserat på åtta kammarrättsdomar som allihop slog fast att det krävdes objektiva fynd. Problemet är bara att det vid den tidpunkten också fanns domar som slog fast att det inte behövdes det vid exempelvis psykisk ohälsa. Men dessa domar har Försäkringskassan helt sonika bortsett ifrån när de satte ihop underlaget.
Lektor Sebastian Wejedal, som forskar i processrätt vid Göteborgs universitet, säger till SR att han anser att Försäkringskassan agerade partiskt – ungefär som en advokat som bara framför argument som stödjer den egna linjen. ”Men att en myndighet gör så. Det skär sig, för de ska inte vara partiska på det sättet. Jag tycker absolut man kan säga att de gör fel.”
Försäkringskassans rättschef Mikael Westberg vill inte intervjuas av SR men skickar mejlsvar där han dels försvarar styrdokumentet och menar att det varken tagits fram felaktigt, och dels att FK inte har något ansvar att på eget initiativ gå tillbaka och se över de avslag som gjorts under perioden för att kunna rätta till felaktiga beslut.
”Men vi måste också vara ödmjuka och erkänna att vår förvaltning av sjukförsäkringen behöver ses över. Därför pågår en omfattande genomlysning just nu.”
Det är svårt att förstå vad det är för slags prestige som ligger i vägen här, men det duger faktiskt inte att säga att man ska vara ödmjuk om man inte samtidigt tar ansvar för vad som hänt. Det minsta alla som blivit nekade sjukpenning på grund av kravet på objektiva fynd borde kunna förvänta sig är en uppriktig ursäkt. Det, och ekonomisk upprättelse givetvis.
Reporter Anna-Karin Sivberg, vilken stjärna.
”Ödmjukhet”, ”avbön” och alla andra buzzwords som inte betyder någonting utan ansvarstagande.
