Efter en diskussion om förändringarna som MP tvingade igenom i höstas, med en humanitär skyddsgrund för till exempel människor som hade anknytning till Sverige, var det plötsligt inte självklart att ungdomarna skulle kunna bli utvisade dagen de fyllde 18.
Det är den kampen som Nyamko Sabuni har valt att göra till kabinettsfråga. Hon gör det med hänvisning till det långsökta argumentet att en sådan paragraf skulle innebära att fler får komma och det skulle teoretiskt kunna innebära merkostnader för staten, alltså är det en budgetfråga. Då spelar det ingen roll att hon inte har någon aning om huruvida det rör sig om 50 000 eller en miljard. Det är principen.
Ekot rapporterar att Nyamko Sabuni driver den här kampen på eget bevåg, inte ens högsta partiledningen var medveten om att hon skulle hota med att fälla regeringen över det, och flera framträdande liberaler har valt att kritisera henne både internt och öppet. Därför fanns det en viss förhoppning om att det skulle bli strid om frågan när de i fredags samlades i vad som på förhand kallades ett krismöte, men enligt rapporterna blev det inte riktigt det, och frågan sköts på framtiden.
Att hota att fälla regeringen om den inte utvisar fler ungdomar, med argumentet att det skulle kunna kosta pengar att låta dem stanna, oavsett hur lite, framstår kanske inte som det mest liberala vi har sett.
I flera år har vi sett hur positiva och humanitära liberaler lämnat framträdande uppdrag och i vissa fall lämnat partiet som helhet. Det är också ett parti som över tid minskar allt mer i opinionen. Jag tror att de flesta medlemmar i partiet minns tiden då Folkpartiet var ett av de största andrahandsvalen. Ett parti många tyckte om.
Den tiden är förbi, och med en partiledning som denna lär den aldrig komma åter.
