Diskussionen om EU:s utsläppshandel kan te sig mördande svårgenomtränglig. Uttryck som ”den linjära reduktionsfaktorn” inbjuder knappast till eldig debatt om mänsklighetens framtid. Men utsläppshandeln är grundbulten i unionens klimatpolitik, vad man än tycker om det. Alltså har den som bryr sig om klimatet goda skäl att försöka förstå. Syre listar i dag fyra frågor där det väntar strid när systemet nu ska revideras. Men först: Vad gäller saken?

Sedan 2005 får elproducenter och tunga industrier betala för att få släppa ut koldioxid. De senaste åren har priset fördubblats och i dag kostar varje ton koldioxid 30 Euro. De stigande priserna anses ha bidragit till att allt fler kolkraftverk stängt för gott i Europa de senaste åren.

Ändå är de flesta överens om om att utsläppsrätterna fortfarande är för billiga. Därför föreslår EU-kommissionen skärpningar av systemet för att möta målet om minst 55 procent utsläppsminskningar till 2030. Det förslaget sätter såväl EU-parlamentet som medlemsländernas regeringar tänderna i under hösten. Förhoppningen är att reglerna ska klubbas nästa år och träda i kraft 2023.

Stridsfråga 1: Priset

Varje år minskar antalet utsläppsrätter som finns ute till försäljning. Och enligt EU-kommissionens förslag ska takten öka. Eller som det heter på EU-svenska: Den linjära reduktionsfaktorn ska fördubblas. Årligen ska 4,2 procent av utsläppsrätterna försvinna.

Det är inte bra nog, anser Miljöpartiets EU-parlamentariker Jakop Dalunde som är en av den gröna gruppens förhandlare i frågan. Förslaget om utsläppshandeln är en del i EU-kommissionens klimatpaket ”Fit for 55” som ska anpassa lagstiftningen till målet om minst 55 procents utsläppsminskningar till 2030. Men EU måste sikta högre än så, menar Jakop Dalunde. I ryggen har han de klimatforskare som dömer ut 55-procentmålet som otillräckligt.

Samtidigt som utsläppsrätter ska skrotas i snabbare takt vill kommissionen fortsätta den så kallade fria tilldelningen, vilket innebär att vissa industrier får släppa ut koldioxid gratis. Det motiveras med att de inte ska klämmas åt allt för hårt i konkurrensen med övriga världen. Orimligt, anser Jakop Dalunde.

– Några av de värsta bovarna får gratis utsläppsrätter, säger han.

Också Jytte Guteland (S), som är huvudförhandlare för den socialdemokratiska gruppen, vill öka tempot i skrotandet av utsläppsrätter och avskaffa den fria tilldelningen. Argumenten om konkurrens från den övriga världen bör synas, anser hon och tar cementindustrin som exempel.

– De hävdar att de har global konkurrens, men det är trots allt en hyfsat lokal industri. Cement är tungt och lämpar sig inte att transportera långa sträckor, säger Jytte Guteland.

Stridsfråga 2: Sjöfarten

Utöver att utsläppsrätterna ska bli färre – och därmed dyrare – ska utsläppshandeln också omfatta fler områden. Sjöfarten ska in i det nuvarande systemet samtidigt som separata handelssystem ska inrättas för vägtrafiken och byggsektorn.

Både Jakop Dalunde och Jytte Guteland applåderar att sjöfarten kommer med. Men båda är de också kritiska till att priset på utsläpp från sjötrafik till länder utanför EU blir hälften jämfört med trafik inom EU, enligt förslaget.

– I den socialdemokratiska gruppen har vi reagerat på den rabatten, vi tycker inte det är rättvist, säger Jytte Guteland.

Stridsfråga 3: Flyget

Inte heller när det gäller flyget är kommissionens förslag bra nog i Jakop Dalundes ögon. Koldioxid som släpps ut på hög höjd påverkar klimatet mer än utsläpp på marken. På en flygresa mellan Skandinavien och Sydeuropa kan det handla om fyra-fem gånger så stor klimateffekt. Men det tar inte handelssystemet hänsyn till och därmed kommer flyget alltför billigt undan, enligt Jakop Dalunde.

Men liksom på övriga områden lär de som vill gå tuffare fram möta motstånd. En invändning som hörs är att flyget regleras på global nivå, genom FN-organet ICAO. Men där krävs konsensus, påpekar Jakop Dalunde.

– Att hänskjuta frågan dit är i praktiken att ge Saudiarabien veto på klimatpolitik, säger han.

Stridsfråga 4: Social rättvisa

Rent ekonomiskt har klimatomställningen både vinnare och förlorare. Jobb tillkommer i västerbottniska batterifabriker, men andra försvinner i polska kolgruvor. Att särskilt utsatta regioner ska få hjälp på traven genom EU:s klimatfond är bra, men otillräckligt enligt Jytte Guteland.

Om inte EU tar större hänsyn till den sociala dimensionen kommer människor slå bakut, befarar hon. Då är det problematiskt att exempelvis utsläppshandeln för vägtrafiken inte väger in olika länders ekonomiska förutsättningar. Priset på utsläppen är det samma överallt.

– En bilägare på landsbygden i Bulgarien kommer känna av det på ett helt annat sätt än den som kör runt i SUV i Berlin. Det riskerar att föra med sig sociala protester som leder till en u-sväng, säger Jytte Guteland.

Klimattullar ska skydda EU-industrier

EU-kommissionen vill undvika att utsläppshandeln gör att industrier kommer i kläm i den globala konkurrensen – eller flyttar till delar av världen där det är billigare att släppa ut. Därför vill de införa en slags klimattullar – fast det ordet rimmar illa med världshandelsorganisationen WTO:s regler. Istället säger man gränsjusteringsmekanism på EU-språk. Vad det handlar om är en avgift på vissa importerade produkter med stor klimatpåverkan, som stål och aluminium.

Liberalernas Karin Karlsbro är en av dem som ska förhandla gränsjusteringsmekansimen för den liberala gruppen. Helst hade hon sett en global koldioxidskatt. En sådan är dock långt borta – och då är det här rätt väg att gå, anser hon. Men som vän av frihandel betonar hon vikten av att systemet används just för att minska utsläppen – inte för att skydda unionens företag från konkurrens.

– Den stora utmaningen är att utforma ett förslag som inte innebär grön protektionism. Då får det aldrig användas för att diskriminera några länder eller företag, det måste ha ett enda syfte och det är få ner koldioxidutsläppen, säger Karin Karlsbro.

Läs mer:

EU:s klimatpaket: 2035 ska alla nya bilar vara utsläppsfria

Kritiken mot IMO: Jytte Guteland vill öka pressen med regional utsläppshandel

Miljörörelsen kritisk till EU:s klimatlag: ”Inte tillräckligt”