Energi

Marimekko fyller 70 år

Primavera av Maija Isola från 1974.

Djärva mönster i starka kulörer. I 70 år har Marimekko lyst upp och satt färg på vår vardag.

– Allt började med att grundaren Armi Ratia var trött på småblommiga mönster och ville skapa helt nya uttryck, säger textilexperten och Marimekkosamlaren Maria Jernkvist.

Marimekkos historia präglas av konst och kreativa kvinnor. Vitt skilda personer som grundaren Armi Ratia och glamourösa Jackie Kennedy har bidragit till märkets succésaga.

Det var tack vare mönstret Melooni, från 1963, skapat av Maija Isola, som tyger blev både blev Maria Jernkvists hobby och yrke. Hon hittade nämligen en stuvbit på loppis och blev helt förtjust.

– Det är hennes förtjänst att jag blev så intresserad av textil. Sedan dess löper Marimekko som en röd tråd genom allt jag gör, säger hon.

Nu driver Maria en egen verksamhet där hon trycker upp nya tyger enligt gamla förlagor. Dessutom föreläser hon och skriver regelbundet om textil. Hon håller också på att sammanställa en utställning om Marimekko som ska visas i höst på Galleri 4 på Kulturhuset i Stockholm.

Historien om Marimekko börjar 1949, då Viljo Ratia köpte textiltrycksföretaget Printex Oy som bland annat tillverkade vaxdukar och hemtextilier. För att förnya utbudet bad han sin fru Armi att ta fram nya mönster.

Men affärerna gick trögt och för att visa hur tygerna kunde användas lät Armi sy upp enkla sommarklänningar i bomull.

– Hon hade stora visioner och hade planer på att skapa en by, ett slags mönstersamhälle, där allt – arkitektur, inredning, möbler – skulle vara designat för det goda livet, säger Maria Jernkvist.

Ambitionen säger verkligen något om den optimistiska tidsanda som rådde i efterkrigstiden. Suget efter färg och form var enormt. Även om byn aldrig blev verklighet lyckades Armi Ratia bygga upp ett varumärke som för evigt har satt Finland på designkartan.

– Hon fångade tidsandan i sina mönster och prickade precis rätt med sin design, säger Maria.

Maria Jernkvist omgiven av några av sina Marimekko-tyger
Maria Jernkvist omgiven av några av sina Marimekko-tyger. Bakom henne till vänster ligger Eve, intill det Keisarin Puutarhassa. Framme i bild ligger Primavera till vänster och till höger Mustasukkainen. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Både heminredningen och modet var ganska återhållsamt och färglöst vid den här tiden. Dessutom var kläderna ofta fysiskt begränsande. När Armi Ratia kläckte idén att visa upp sina mönster med hjälp av klänningar tog det fart.

– Hon var ett marknadsföringsgeni med ett enormt kontaktnät. 1951 bokade hon den anrika restaurangen Fiskartorpet i Helsingfors för en modevisning, som blev en succé.

Alla ville ha de lättburna och bekväma klänningarna. För att möta efterfrågan bildades Marimekko. Namnet är en slags ordlek, sammansatt av ett anagram av Armi och ordet mekko som betyder ”klänning för Mari” på finska.

Det internationella genombrottet kan Marimekko delvis tacka Jackie Kennedy för. Hon fick syn på de uttrycksfulla klänningarna i en amerikansk designbutik och beställde åtta stycken.

– När hon sedan syntes i en av dem i både Sports Illustrated och Life Magazine blev genomslaget enormt, säger Maria Jernkvist.

Sofia Mähönen från Helsingfors växte upp med Marimekko. Hon har studerat mode på Stockholms universitet och skrev sin masteruppsats om det randiga Marimekkotyget Tasaraita av formgivaren Annika Rimala.

– I Finland är alla väldigt stolta över Marimekko. Enkelheten i klädernas snitt knyter an till det lågmälda finska kynnet, samtidigt som de uttrycksfulla färgerna och mönstren blir en spännande kontrast, säger hon.
Hon minns hur hennes gudmor tog med henne till en butik där hon fick köpa sitt allra första pennskrin i märkets karaktäristiska Unikko-mönster, skapat av Maija Isola.

– Redan från början var de duktiga på att knyta banbrytande konstnärer till sig. De är fortfarande kända för sina många framgångsrika samarbeten, som till exempel med Uniqlo och Target, säger Sofia.

Amorfa av Maija Isola från 1949
Amorfa av Maija Isola från 1949. Claudio Bresciani/TT.

Marimekko influerades tydligt av konstvärlden. Det berättar Josefin Kilner som är intendent på Röhsska museet i Göteborg.

– Under kriget var finska konstnärer och formgivare helt avskurna från resten av världen. När det var möjligt att resa igen gav sig många av dem av till Paris, London och Milano där de tog intryck av den abstrakta konsten som var i ropet då, säger hon.

Redan på den tiden var ambitionen att skapa ett designföretag med konstnärlig kvalitet.

– Jag har flera saker med deras mönster på hemma. Allt från duschdraperier till teburkar – de blir som smycken i inredningen och ett perfekt sätt att få in färg, säger Josefin.

Eller som Marimekkos Annika Rimala säger i biografin ”Färg på vardagen”: ”Kläder skall förstås väljas för att framhäva personligheten, men de kan också bidra med att höja temperaturen i ett rum”.