Jag arbetade på boenden för ensamkommande barn och ungdomar mellan hösten 2015 och vintern 2017. De flesta var unga killar från Afghanistan, som magra och slitna stod på tröskeln till Sverige utan varken papper eller packning, utskjutna som nödraketer från ett sjunkande skepp i ett sorts sista rop på hjälp.

Jag kommer aldrig glömma hur Sveriges regering behandlade dessa förtvivlade unga människor, som vi som arbetade ute på asylboenden över hela landet skulle ta hand om och vägleda.

Regeringen och Migrationsverket lyckades efter en tid hitta på ett sätt att kringgå barnkonventionen och göra ungdomarna ”utvisningsbara” i en handvändning.

Genom ovetenskapliga och starkt ifrågasatta undersökningsmetoder av deras knäskålar och tänder med efterföljande så kallade ”åldersbestämningar” där FN:s och Europeiska kommissionens direktiv om asylprocedurer totalt ignorerades, skrev de upp ungdomarnas ålder så att de blev myndiga och därmed mycket lättare att utvisa.

Det finns inga afghanska identitetshandlingar som accepteras av svenska myndigheter.

”Principen om att hellre fria än fälla bör tillämpas så brett som möjligt när det gäller ensamkommande barn, som oftare saknar skriftliga bevis på sin identitet. Regeringen och riksdagen har det yttersta ansvaret för konventionens genomförande”. Ur EU:s asylbyrå EASO:s Praktisk vägledning om åldersbedömning.

Ungdomarna fick besked att de antingen kunde acceptera att genomgå åldersundersökningarna eller så skulle Migrationsverket helt sonika utgå ifrån att de redan var 18 år fyllda.

På asylboendet där jag jobbade började brev från Migrationsverket dimpa ner som tysta bomber, alla med samma systematiska logik, ungefär en vecka efter att ungdomarna haft sin sextonde födelsedag. ”Du är nu fyllda 16 år men efter vår tolkning av dina provresultat har vi skrivit upp din ålder med 2 år, vilket gör dig vuxen. Samtidigt har vi beslutat att avslå din asylansökan. Grattis på födelsedagen.”

Följaktligen kunde man snart därefter läsa på kvällspressens löpsedlar:

”DE ENSAMKOMMANDE MÄNNEN LJUGER“

Regeringen och svenska medier lyckades tillsammans brännmärka ungdomarna som halvt kriminella och helt opålitliga innan de ens hade lärt sig språket. De var mycket tydliga gentemot”vanliga svenskar” där budskapet otvivelaktigt blev: De här människorna kan vi inte lita på och de bör hållas på armslägds avstånd. De tillintetgjorde ungdomarnas trovärdighet offentligt.

Mätta, trygga och fullt avlönade anställda uppe på svenska nyhetsredaktioner hänvisade på sina löpsedlar till att de här ensamma, traumatiserade ungdomarna egentligen var vuxna lögnare som

1 inte var att lita på eftersom de enligt regeringen och Rättsmedicinalverket uppenbarligen ljög om sin ålder, och
2. borde och skulle skickas ut igen eftersom de ju enligt #1. inte var att lita på och sålunda måste avfärdas ju snabbare desto bättre.

Jag skämdes för hur vi, som ett av världens rikaste länder, kunde bära oss åt, och jag tror att de flesta som arbetade på asylboenden och bup-mottagningar med mera runt om i landet och såg dessa ungdomar dagligen gjorde det också.

Barnen som stod vid gränsen några månader tidigare skulle nu som nyblivna ”vuxna” bevisa i rätten att de var hotade till livet och/eller förföljda i sitt hemland.

Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 utan några reservationer, men när det blev skarpt läge 2015/2016 kröp de ansvariga, bland annat Morgan Johansson och Stefan Löfvén in i sina skal. Har de 100 procent lön och tar 0 procent ansvar?

Många av de ungdomar som vägrar åka tillbaka till kriget riskerar nu att som papperslösa hamna i det skuggsamhälle och den kriminalitet som regeringen sett till att bana väg för.

I och med regeringens beslut att tillfälligt stoppa utvisningarna till Afghanistan på grund av det ännu mer försämrade säkerhetsläget, har de nu chansen att äntligen ta sitt ansvar och erkänna skyddsbehovet och ge de afghanska ungdomarna asyl.

År 2015 kom många unga ensamkommande till Sverige, i snitt 16 år gamla, främst från Afghanistan, men många av dem var uppvuxna som flyktingar i Iran. Mottagningssystemen var överbelastade i Sverige och de hamnade längst bak i kön för att få sina asylansökningar prövade. Det såg på alla sätt mörkt ut för dessa ungdomar som hade trasiga förhållanden och flykt bakom sig, inte hade kontakter i Sverige och inte hade någon utbildning att tala om. Hur skulle de få stanna? Hur skulle de kunna integrera sig? Hur skulle de klara skolan och få bra liv? Men historien tar många vändningar efter det. I dag har åtta av tio av de som kom som ensamkommande 2015 och bor kvar fått ett jobb. Det betyder alltså att fler ensamkommande än män födda i Sverige i samma ålder är sysselsatta, vilket är en världsunik integrationsframgång mot alla odds.

För först blev det om möjligt ännu sämre för gruppen ensamkommande. Eftersom de hamnade längst bak i kön efter alla syrier och fick vänta alldeles för länge på beslut hann de antingen fylla 18 år eller var så nära 18-årsgränsen att det inte kunde bevisas att de var under (det går ju inte att avgöra om någon är 17 eller 19 år om du inte har passhandlingar). Det gjorde att de efter flera års väntan i Sverige, flera års studier och flera år av vänskapsrelationer helt plötsligt fick avslag och även förlorade rätt att bo på sina boenden. För många tusen ungdomar innebar detta en fullständig katastrof. Människor protesterade och öppnade sina hem. Många hemlösa tonåringar fick hjälp av frivilliga familjehem som hade ett rum extra och förstod att deras liv skulle braka samman fullständigt om de hamnade på gatan eller på boende för vuxna och var tvungna att byta skola och sammanhang. 

Men utvisningshotet hängde fortfarande över gruppen. Protesterna ökade hos de desperata ungdomarna som riskerade att utvisas till ett av världens farligaste länder, som många redan varit på flykt från hela sina liv och där de inte kände en själ. Det fanns ett stort motstånd från så kallade invandringskritiker som särskilt riktade in sig på att hata de unga afghanska killarna, men också från olika politiska partier som ansåg att inget skulle göras, trots att killarna själva inte bar skuld till att de tvingats vänta så länge och trots att de hade fått uppehållstillstånd om de fått besked i tid.

Till slut lyckades gymnasielagen drivas igenom av Miljöpartiet med stöd av V, C och ett motvilligt S. De unga killarna skulle nu få en ny chans att stanna och samma möjlighet till permanent uppehållstillstånd som de skulle fått från början. Kraven var dock väldigt höga. De skulle gå klart gymnasiet, trots att de kommit hit i tonåren och i många fall knappt gått i skola innan de kom till Sverige. Sedan skulle de få ett fast osubventionerat jobb inom ett halvår från att de tagit studenten. Detta är krav som ytterst få ungdomar födda i Sverige skulle klara.

Men den här gruppen har visat sig kämpa oerhört hårt och klara ofantligt mycket. Nu i slutet av 2023, 8 år år efter att de kom till Sverige, har över 4600 stycken av dem lyckats med just detta. De har klarat gymnasiet, fått fast jobb och fått rätt till permanent uppehållstillstånd, vilket de skulle ha haft redan från början. Ny statistik från SCB visar att 8 av 10 som kom som ensamkommande idag är sysselsatta. Många jobbar inom vård och omsorg eller i byggbranschen. Sysselsättningsgraden är alltså till och med högre än hos samma kategori män födda i Sverige. Dessa siffror är världsunika. Gruppen som kom som ensamkommande, som var på väg att bli en världsunik tragedi, tog sig i mångt och mycket igenom det och blev en världsunik framgångssaga. 

Det finns mycket mer att skriva om Sveriges byråkrati som tvingade dem igenom detta, om alla som inte omfattades av lagen och om de som fått avslag på grund av bagatellartade misstag och hårda bedömningar. Men framförallt bör detta leda till en tankeställare hos de politiker och personer som hetsade mot ungdomarna. De som inte ville ge ungdomarna en chans. Ni borde skämmas.

I Sverige finns 12 gruvor i drift där metaller bryts. Några av gruvorna är av gammalt datum medan andra tagits i bruk rätt nyligen. Ansökningar om och planer på att öppna nya gruvor finns i Sverige och i andra länder runt om i världen. Fyndigheter av jordartsmetaller är eftertraktade eftersom sådana metaller behövs i till exempel elbilar och vindkraftverk. I bland annat Norge talas det om möjligheten att starta gruvor på havets botten.

Två saker har alla gruvor gemensamt oavsett var de är belägna: Gruvdrift är alltid miljöfarlig verksamhet och förr eller senare tar malmen i varenda en slut, som den gjorde i Falu koppargruva. Malmtillgången liksom jorden i övrigt är som bekant ändlig.

Det är dags att besinna att alla ändliga råvaror, dit malm malm hör, kommer att ta slut. Ju mer tillväxt desto snabbare blir de förbrukade. I stället för att i jakten efter nya metallfyndigheter ständigt minska utrymmet för Jordens flora och fauna genom att öppna nya gruvor, är det hög tid att byta tillväxt mot nerväxt.

Vad är svenska värderingar och traditioner? Det sprids just nu en bild i sociala medier där det står ”Slå vakt om svenska traditioner: Generell välfärd, Mångfald, Folkbildning, Kollektivavtal, Fri kultur” inramat av ett hjärta. 

Poängen är givetvis att signalera att det finns andra saker som kan ses som typiskt svenskt än det SD gärna talar om (som luciafirande, köttbullar och rätten att säga n-ordet). Samt att just det som SD och Tidölaget vill skära ner på, som folkbildningen och den fria kulturen, också kan ses som typiskt svenska, och det måste ju göra SD till ett svenskfientligt parti?

Men det är ändå något som skaver lite med den där bilden. Är verkligen ”mångfald” något typiskt svenskt? Låt gå för kollektivavtalsmodellen, men folkbildning och och fri kultur finns ju trots allt i många andra länder också. Även om man lyfter fram de delarna som är bra i Sverige så blir det som att man slår sig för bröstet på ett sätt som riskerar att i sig bidra till den nationalism som vi tyvärr ser alldeles för mycket av i dessa tider. Och det där med att skryta förresten – är inte det ganska osvenskt?