En solig dag i maj 2011 ledde en kvarglömd dammsugare till att den andra reaktorn i Ringhals började brinna. Ledningen hade tidigarelagt en provtryckning av reaktorinneslutningen tre dagar för att snabbare komma igång igen efter underhållsarbetet, men missade i hetsen att det fanns en våtdammsugare kvar i reaktorinneslutningen. När trycket ökade så kortslöts dammsugaren och ett av de värre kända tillbuden i en svensk reaktor var ett faktum. Branden innebar dessutom ett sju månader långt driftuppehåll och en kostnad på två miljarder. Under den hösten var det inte bara R2 som stod still utan samtliga fyra reaktorerna i Ringhals var ur drift.

Tio år senare poserar Ebba Busch med en dammsugare i ett vinterlandskap och kräver att vi ska bygga två nya kärnkraftverk för att vi behöver “driftsäker” basproduktion. Busch och den övriga populisthögern är upprörda över att man inte får dammsuga de kallaste dagarna. Nu är det ingen som har sagt att man inte får det det, utan det handlade om ett tips från en reporter på SVT. Men Busch vill gärna få oss att tro att vi på grund av stängningen av Ringhals 1 och 2 inte får dammsuga.

Lite mindre populistiska högerdebattörer tar istället upp att ett par industrier med en extrem elförbrukning valde att minska produktionen när det var som kallast och dyrast att köpa el. Det riskerar skadar svensk industris konkurrenskraft och vår ekonomiska tillväxt, hävdar dom. De som driver de här industrierna verkar dock inte speciellt bekymrade, utan ser det som fullt normalt att minska ner elförbrukningen när den är som dyrast att köpa el.

Men hela debatten säger ändå en del om det samhälle vi lever i. Hur rent ut sagt snuskigt bortskämda de flesta av oss är. Medan många i världen varken har el eller dammsugare så gör bara tanken på att vi inte skulle kunna dammsuga exakt när vi vill folk upprörda. Vi lever i ett sådant överflöd att vi inte bara tar för givet utan kräver att allt alltid ska finnas och minsta brist visar på ett samhälle som håller på att haverera.

Detta handlar inte bara om elintensiva fabriker eller dammsugning. Ta en sådan sak som snöröjning. Det är i södra Sverige inte många dagar på ett år som det kommer en större mängd snö. Nej, det är inte ens varje år. Ändå blir det ett ramaskri om inte kommunerna och vägverket har resurser redo så att allt kan röjas på några timmar. Är det rimligt? Vilka resurser, både ekonomiskt och ekologiskt, tar inte en sådan beredskap? Vore det inte rimligare att acceptera att några få dagar på året så kan vi inte ta oss fram lika lätt överallt? Att det får ta lite tid.

Eller ta affärerna i allmänhet och matvaruaffärerna i synnerhet. Allt ska alltid finns, även färskvaror från andra delar av världen. Ingen vill besöka en halvt utplockad affär. Resultatet blir förstås att affärerna hela tiden måste köpa in för mycket av allting för att ha marginal, och sedan slänga det som i nio fall av tio inte köps. Allt för att det ska finnas att köpa den där tionde gången.

Under några timmar i början av februari kördes reservoljekraftverket i Karlshamn. Kärnkraftshögern tycker det visar att vi behöver kärnkraft, medan alla som insett hur dyr och föråldrad kärnkraften är istället vill ersätta verket med kraftverk som använder förnybar energi.

Att det första inte är hållbart är lätt att inse, men det är knappast heller det andra. Oavsett vad som skulle byggas istället för Karlshamnsverket så går det troligen åt mer energi, alstrar mer utsläpp och förbrukar mer av jordens resurser att bygga och sedan underhålla än de där timmarna med oljeeldning gör. Det gör inte att vi ska fortsätta att ha olja som reservkraft. Nej, det enda hållbara är att istället stänga ner än mer av de elintensiva verksamheterna de få dagar på året då det är riktigt kallt, att spara på det som går.

Det finns verksamheter i samhället där marginalerna bör vara så stora att vi aldrig slår i taket. Sjukvården, framför allt den akuta, brandkåren och andra delar av räddningstjänsten och delar av omsorgen är sådana. Men för väldigt mycket annat räcker det utmärkt att det finns tillgängligt fullt ut för det mesta. Att alltid ha allting tillgängligt och fungerande kräver en ständig överproduktion och kapacitet som i de flesta fall går långt över vad vår jord klarar av. Ska vi leva inom de ekologiska gränserna måste vi därför vara beredda att trappa ner, åtminstone några dagar per år. Ja, kanske till och med dammsuga en annan dag.