SD-toppen Björn Söder ställde för en tid sedan en skriftliga fråga till kultur- och demokratiminister Amanda Lind. I frågan beskriver Björn Söder den hotbild som judar i Sverige enligt honom upplever. Som stöd för sina påståenden tar han en studie från 2016, som i sin tur bygger på två tidigare rapporter från EU:s byrå för Fundamentala rättigheter (FRA) och den amerikanska organisationen ADL.

”I Sverige har antisemitismen ökat till den grad att judar väljer att lämna kommuner som Malmö då de inte längre känner sig trygga. Antisemitismen är till stor del importerad genom invandring till Sverige”, skriver Söder och avslutar med frågan: ”Vilka åtgärder vidtar ministern för att komma till rätta med den ökande och många gånger importerade antisemitismen i Sverige?”

Björn Söder citerar ett uttalande i Sveriges radio från Benjamin Blecher, Judiska ungdomsförbundet i Sveriges (JUS) ordförande. Benjamin Blecher säger till radion att judiska ungdomar som utrycker sin identitet på sociala medier är väldigt exponerade och att han därför är osäker på hur många som gör det. JUS har sett Björn Söders fråga till Amanda Lind och menar att deras arbete mot antisemitism saknar trovärdighet, enligt generalsekreterare Nina Tojzner:

– Vi köper överlag inte SD:s ”arbete mot antisemitism”. Vi vet alla deras rötter och hur de grundades. Det görs ständigt nya avslöjanden om högt uppsatta politiker inom partiet som hyser antisemitiska uppfattningar, och för bara någon vecka sedan försökte Björn Söder använda oss och vår ordförande för att tjäna billiga politiska poäng.

– På vårt twitterkonto har vi vid flera tillfällen tagit avstånd från SD, och även andra partier, när vi ser att vi behöver lyfta vår röst och ifrågasätta. Vi får ta emot en hel del hat beroende på vem vi gör uttalanden mot. Vi har sett en otrolig ökning av hat från SD, NMR och andra högerextrema sympatisörer.

Sverigedemokraterna har lagt ner mycket energi på att ta avstånd från nationalsocialistiska partier och att tvätta bort den rasism som partiet förknippats med. Framförallt så har kampen mot antisemitism under de senaste åren seglat upp som en hjärtefråga. Något som enligt Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitet i Växjö, är en utstuderad strategi.

– Precis som många andra högerpartier runt om i Europa så ser SD det här med att tvätta bort den antisemitiska stämpeln – och att anamma en pro-israelisk attityd – som en väg till regeringsmakten. Det krävs att man gör upp med sitt förflutna. SD vill tvätta bort antisemitismen genom att föra över den på sina motståndare – islamister och vänsterkanten, säger Anders Persson.

– SD profilerar sig nu som det mest pro-israeliska partiet i Sverige. Det är en passande allians. Man ser Israel som en förebild här – en stark stat med en tydlig etnisk nationalism som står upp mot militanta muslimer och andra som man inte tycker om, fortsätter han.

Resultat kan läsas olika

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har granskat båda de rapporter som den studie som Björn Söder tar upp grundar sig på. SKMA konstaterar att resultaten ska tolkas med en nypa salt på grund av de metoder som används. Bland annat så har det inte funnits någon tydlig avgränsning kring vad som utgör ett antisemitiskt brott i studien från EU-byrån FRA. Respondentens upplevelse är det som räknas.

I den andra studien från amerikanska ADL har forskarna undersökt attityder – respondenten har fått ta ställning till olika påståenden som sedan tolkats av forskarna. Att mäta attityder och dra konkreta slutsatser är alltid svårt och resultaten bör tolkas med försiktighet, enligt SKMA.

Björn Söder skriver i sin fråga till Amanda Lind att 60 procent av judarna i Sverige upplever antisemitism som ett stort problem, något som framkommer i FRA:s undersökning. Men samtidigt visar attitydmätningen från ADL att 4 procent av de vuxna svenskarna som deltagit i studien har tydliga antisemitiska åsikter. Specifika stereotyper har däremot bredare fäste. 12 procent ansåg till exempel att judar har för stort inflytande över USA:s regering.

Resultaten från de båda studierna kan alltså presenteras på väldigt olika sätt. I den studie som Björn Söder väljer att citera uppger 51 procent att de uppfattat att gärningspersonen haft ”extremistiska muslimska ståndpunkter”.

I en nyare studie från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) urskiljer sig personer från den radikalnationalistiska miljön som de vanligaste förövarna vid antisemitiska hatbrott, baserat på material från polis och domstolar. Våldsbejakande jihadism är också en viktig del av hotbilden. Antisemitism återfinns även i det politiska samtalet på vänsterkanten. Det kan exempelvis röra sig om unga människor med vänstersympatier som kopplar samman judar med staten Israels politik och samtidigt uttrycker sympatier med Palestina.

"Importerad antisemitism" - flest brott av högerextrema

BRÅ konstaterar i sin rapport att antisemitism är ett brett samhällsproblem som inte kan kopplas till en enskild grupp. Stereotypa skämt, kommentarer och fördomar kan komma från vem som helst i Sverige – oavsett klassbakgrund, ålder, kön, politisk- eller religiös tillhörighet.

– De flesta antisemitiska brotten i Europa idag begås av extremhögern – men de dödligaste attackerna har varit i muslimska terrordåd i Europa de senaste tio åren. Det är ingalunda så att antisemitismen inte skulle finnas på högerkanten, säger Anders Persson.

I Tyskland begicks till exempel 94 procent av de antisemitiska brotten av högerextremister under 2019. Det har inte hindrat SD från att flera gånger framställa antisemitism som ett importerat problem. Narrativet om att det skulle vara flyktingströmmen från Mellanöstern som tagit med sig den passar som handen i handsken för SD.

Nina Tojzner, JUS generalsekreterare, menar att det inte är så enkelt.

– Antisemitismen finns i flera olika kretsar. I vänsterextrema grupper, högerextrema grupper och islamistiska grupper. Det behövs även tilläggas att antisemitismen tyvärr har funnits väldigt länge i Sverige och inte är ett nytt fenomen.

I en intervju med Expressen kultur från 2015 förklarar SD:s partisekreterare Richard Jomshof hur han ser på judendom och islam i Sverige. Han är ”extremt pro-israelisk” medan partier på högerflanken är emot Israel och har ”en strömning av antisemitism”. Jomshof tycks enligt reporterns observation vara genuint oroad för de svenska judarna. På frågan om det är ett problem att det finns en judisk minoritet i Sverige svarar Jomshof:

– Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten.

Han ville däremot inte svara på hur många judar det är önskvärt att det bor i Sverige.

– Jag har inga problem med den judiska minoriteten. Hade vi bara haft 20 000 muslimer här hade jag antagligen inte tyckt det var ett problem heller. Sen värderar jag som sagt religioner olika. Jag tycker att judendomen är en bättre religion än islam, sa Jomshof till Expressen kultur.

Islamofobin blomstrar inom SD

Den islamofobi som Richard Jomshof gav uttryck för 2015 går igen i Björn Söders fråga år 2021. Genom att profilera sig som pro-Israel och stå upp mot antisemitism blomstrar samtidigt islamofobin inom partiet.

Ett av SD:s föregångsländer är samtidigt Ungern. Ungern har liksom Israel en starkt stat och har knappast haft någon invandring att tala om de senaste årtiondena. Den högernationalistiska regeringen är såväl invandringskritisk, islamofobisk som antisemitisk. Dessutom är den emot liberal demokrati och styret har gått åt ett allt mer auktoritärt håll. Den judiska finansmannen och filantropen George Soros och hans stiftelse har pekats ut som fienden, bland annat så har ett universitet med koppling till Soros tvingats flytta till Wien. Oppositionella medier har också stängts ned. Ungerns premiärminister Viktor Orban har även påstått att Soros ensam bär skulden för flyktingstömmen från Afghanistan och Mellanöstern.

Bilder som föreställer Soros har flera gånger använts i den ungerska regeringens propaganda. Björn Söder sa så sent som 2019 att George Soros ”drar i trådarna” i europeisk politik. Och 2021 kämpar han alltså mot antisemitism i Sverige. Om det är alliansen med Israel eller den med Ungern som är mest ohelig går det att tvista om.

Att SD är så pro-israel och samtidigt kritiska till Palestina gestaltas på fler sätt.

– Palestinafrågan har också varit ett sätt för SD att attackera regeringen, framförallt för att anklaga tidigare utrikesminister Margot Wallström för att vara terroristkramare. Att man skulle stödja Hamas och terrorbiten, säger Anders Persson.

– Att SD är så pro-israeliska och kritiska till Palestina får också konsekvensen att de är väldigt kritiskt inställda mot biståndet till Palestina. Det finns en tydlig målkonflikt i det här. Man är kritisk till biståndet till Palestina, men å andra sidan riskerar ett stopp av bistånd att bidra till att skapa nya flyktingar vilket är det sista som SD vill, tillägger han.

Anders Persson menar att SD sannolikt inte har tagit ställning till Palestinabiståndet kontra flyktingfrågan ännu.

– Det kan bli väldigt annorlunda och det ska bli väldigt spännande att se hur SD kommer att agera om de blir en del av en framtida borgerlig regering. Man kan redan nu se att de driver de här frågorna väldigt hårt i EU-parlamentet.

Donald Trump och hans advokater har hävdat att hans tal vid ett politiskt massmöte – där han uppmanade sina anhängare att gå till kongressen och ”fajtas utav helvete” – föll inom ramen för den dåvarande presidentens immunitet.

Det avslår nu den federala domstolen, som anser att Trump talade som en presidentkandidat inför nästa val, och inte som en president som utför sina plikter.

De tre domarna konstaterar samtidigt att deras dom inte innebär sista ordet i saken och att Trump kan överklaga beslutet hela vägen till Högsta domstolen.

Beslutet har i första hand bäring för tre separata civilrättsliga fall, där demokratiska kongressledamöter respektive poliser som arbetade i Kapitolium den ödesdigra dagen vill stämma Trump som ansvarig för stormningen för att få ersättning för sveda och värk.

Fredagens beslut får även påverkan för åtalet där Trump ska ställas inför rätta för sina försök att få resultatet efter presidentvalet ogiltigförklarat. Det federala åtalet som letts av den särskilde åklagaren Jack Smith anses vara det tyngsta av de nu pågående rättsprocesserna mot honom.

Så sent som den 15 november klubbades det nya mediestödet, som ska ersätta tidigare stödformer för svenska medier, i riksdagen. Både sena besked och vad som sedan tidigare varit känt om utformningen av stödet har redan lett till neddragningar och farhågor om tidningsnedläggningar, något som Syre rapporterat om tidigare.

Att stödet behövt godkännas av Europeiska kommissionen är också en faktor i beslutsprocessen. Två veckor efter riksdagsbeslutet, den 30 november, gav kommissionen sitt klartecken.

I en kommentar efter EU-beslutet avfärdar kulturminister Parisa Liljestrand (M) branschens kritik för att så mycket varit osäkert in i det sista, rapporterar TT.

”Det har varit tight från start men processen har inte kunnat påskyndas mer än vad vi gjort”, skriver hon.

I ett uttalande på regeringens hemsida beskriver hon bevekelsegrunderna för utformningen av förordningen, som beslutades vid det extrainsatta regeringssammanträdet på fredagen:

– Utgångspunkten har hela tiden varit ett teknikneutralt system som riktas mot de medier som verkligen behöver stöd. Detta för att främja en mer långsiktig bärkraft, även för små aktörer. Utifrån ett demokratiskt perspektiv är det viktigt att värna den lokala journalistiken i hela landet, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

På regeringens hemsida finns frågor och svar om innehållet i förordningen, som nu analyseras på berörda redaktioner runt om i landet, vilket även gäller Syre.

Den nya lagstiftningen om mediestöd träder i kraft 1 januari 2024. Förordningen är ännu inte offentliggjord, men kommer enligt regeringen ”att kungöras i närtid och finnas tillgänglig på svenskforfattningssamling.se”.

I samband med den årliga lönerevision som pågår för närvarande gick direktivet som DN tagit del av ut från förvaltningschefens kansli. Där framgår att de som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik särskilt kommer prioriteras, något som fått flera att reagera. Bland dem Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef på fackförbundet ST.

– Vi blev väldigt överraskade, vi har inte varit med om detta tidigare. Det ska inte vara någon politisk inblandning i lönebildningsprocessen. Vi förstår inte riktigt hur vi ska tolka det här, säger hon till DN.

Oroande politisering

Av de sammanlagt 5 000 personer som arbetar på regeringskansliets olika departement är de flesta opolitiskt tillsatta, vilket innebär att de har kvar jobbet oavsett regering. Lönesättningen är individuell och ska baseras på de anställdas kunskap, kompetens, erfarenhet och resultat.

En anställd på utbildningsdepartementet, som uttalar sig anonymt till DN, säger:

– Jag fick veta av min chef att jag inte skulle kunna få något högre lönepåslag. Motiveringen var att jag inte arbetar med ett politikområde som prioriteras enligt Tidöavtalet.

En anställd på klimat- och näringslivsdepartementet, som också uttalar sig i DN, trodde först att det rörde sig om ett missförstånd men fick saken bekräftad av en kollega.

– Det här är en politisering av verksamheten som gör mig orolig. Lön är ett viktigt styrmedel. Vi tjänstemän ska inte ha några lojaliteter åt något håll, säger hen till tidningen.

”Förvaltningspolitisk revolution”

Den nya, politiska, prioriteringen ingick inte i den lokala överenskommelse om löneprocessen som tecknades under hösten, utan lades in i efterhand, enligt ST:s Åsa Erba Stenhammar:

– Plötsligt kom nya prioriteringar som inte har diskuterats mellan fack och arbetsgivare. Det är oklart varifrån dessa kom, men det finns en tydlig uppfattning om att detta kom från politiskt håll och inte från arbetsgivarens håll.

Och prioriteringen strider mot den rågång som ska finnas mellan regeringskansliet som arbetsgivare och politikerna som sitter i regeringen.

– Vi har även lyft frågan med vår motpart, Arbetsgivarverket. Och vi är helt överens om att det i lönebildningsprocessen inte ska vara någon politisk påverkan, säger Åsa Erba Stenhammar till DN.

Statsvetaren Patrik Hall kallar förfarandet en ”förvaltningspolitisk revolution” i en uppföljande intervju, och undrar vem som sanktionerat saken.

– Regeringsformen säger att det ska vara saklighet och opartiskhet som ska prägla tjänstemännens arbete. Gränslinjen mellan politiska och opolitiska tjänstemän är ofantligt viktig att upprätthålla, säger han.

”Fel och olyckligt”

Regeringskansliets förvaltningsavdelning har avböjt intervju, men lämnat en skriftlig kommentar till DN:

”Vilka medarbetare som ska prioriteras i årets löneöversyn baseras på de analyser som respektive departement har genomfört gällande inom vilka områden, utifrån regeringens politiska prioriteringar, det finns utmaningar att rekrytera och behålla kompetens.”

Även Arbetsvärlden har sökt förvaltningsavdelningen, utan framgång. Att politiken glider in i lönebildningen på arbetsplatsen har facket inte varit med om tidigare, säger ST:s ordförande Britta Lejon till tidningen.

Hon anser att det är ”fel, olyckligt och riskerar en ökad tystnadskultur” och understryker att ST stöttar sin avdelning på regeringskansliet.

– Vi kommer naturligtvis att titta närmare på vad som gått fel i löneprocessen, säger hon till Arbetsvärlden.