Energi

Xpan-projektet – avsnitt 95

Från den hemliga förhörslokalen vid Östersjön har Noor försvunnit med en transportdrönare och harmonibrigadisten Joel. Det finns misstankar om att hon kan ha tagit med sig Timebandit 2 också. Maten är slut och ingen av dem som är kvar kan programmera den andra drönaren att ta dem därifrån. De kokar blåstång till middag och Sebastian och Olivia grälar. När de vaknar nästa morgon är Ida och Camilla där med roboten.

Olivia verkade inte speciellt entusiastisk över att de nu ändå hade en anakron enhet. Trots att hon hade klagat över att den andra var borta och beskyllt Noor för att ha tagit den med sig också. Sebastian blev lättad när han vaknade och Camilla berättade det för honom, och ännu mer när hon sa att de hade Ante med sig. Ändå fortsatte han att leta febrilt efter Timebandit 2, speciellt runt britsen där Nisse hade sina saker.

Ida och Camilla var tacksamma för det, för det gav dem tillfälle att ta med sig roboten ut i köket, kamma till honom lite och låta honom starta upp i lugn och ro.

– Himmel, jag vet inte hur det här ska gå! viskade Camilla.

– Det går som det går, viskade Ida. Vi kan inte göra mer åt honom nu. Han får bära eller brista.

– Jag tänkte ju inte att det skulle vara så här!

– Godmorgon! sa roboten. Jag heter Ante Yang. Jag är glad att ni är intresserade av min uppfinning.

– Godmorgon, Ante, sa Camilla. Vi kan vänta lite med att prata om din uppfinning. Vet du vem jag är?

– Absolut, det är ju Camilla Cho, forskningsansvarig i Himmelska fridens nordvästra sektion, sa roboten.

Ida andades ut. Jo, den lät som Ante. Den såg ut som Ante, den hade åtminstone lite av hans rörelsemönster, hans sätt att hänga lite lealöst på stolen. Hon undrade hur länge de hade tänkt att illusionen skulle hålla, men den höll nu.

– Kaffe, någon? frågade hon.

Ingen visade intresse, så hon satte bara på vatten. Utifrån hallen hörde hon Olivia och Sebastian, som verkade vara oense om något. Hon sa att han visste mycket väl att hon aldrig skulle skada Himmelska friden, han sa att efter vad hon hade sagt under natten … och hon avbröt och sa att vad hon eventuellt hade sagt på nåt ställe bortom alla nätverk under påverkan av någon drog kunde han ta och …

Ta och vadå? Stoppa upp nånstans där solen aldrig skiner? Men Sebastian avbröt henne och sa att de bara inte ville att hon skulle råka illa ut, och för övrigt tänkte han leta igenom hennes brits också, för hon … Kaffevattnet kokade upp och hon hällde upp det i en kopp med en sked kaffepulver i. Resultatet blev något som nästan helt och hållet misslyckades med att vara en kopp kaffe, tänkte Ida. Nej förresten, det var igenkännbart som kaffe, det var hett och hjärnan gick igång. Antagligen mer än vad något som kom ur den lilla skeppsdatorn Eddie hade lyckats med.

Camilla konverserade roboten, Sebastian grälade med Olivia, Nisse, Freddy och Canberra viskade i rummet där de hade vaknat. Hon tog med sig kaffekoppen in och satte sig på en brits. Ett hårt åbäke, och väggfast – det var väl därför Nisse och Freddy låg på golvet. De låg kvar i sina sovsäckar, men på mage, och hon förstod inte vad de diskuterade. Jo, Noor, som hade försvunnit. Ida hade inget att tillföra, mer än att det verkade klokt att uppsöka en läkare. I god tid. Om hon nu inte visste om hon skulle kunna föda barnet eller om de kunde ge det bra liv. 

– Vi kan ge barnet ett bra liv. Inte på Oasen, kanske, men någon annanstans, viskade Canberra.

– Okej, sa Ida, jag hoppas det ordnar sig. Hon kanske kommer tillbaka och har träffat sin doktor Bambu och fått höra att det är lugnt? Så kan ni slå er ner nånstans och leva där med barnet. I en annan tid, kanske.

– Kanske, sa Canberra. Men vad gör ni här? Sa du att någon hade kallat hit er? Med Timebanditen, som är borta?

– Ish, sa Nisse.

Ida förstod. Borta-ish, borta fast inte riktigt. Canberra och Freddy såg frågande ut, det var väl ett slanguttryck som inte hade överlevt.

– Borta-ish, sa Ida. Borta men inte riktigt. Som på engelska. Min son säger likadant.

– Jadg hittade den inne hos Sebastian i natt, sa Nisse. Och jag kan ha flyttat den när jag var uppe på toa, efter att Sebastian hade kollat i våra sovsäckar. Så jag har den sovsäcken nu, men jag kan ha kommit åt nåt när jag flyttade den. Det var verkligen inte meningen i såna fall, Ida. Verkligen inte.

– Haha, jag tyckte väl det var något med dina fötter, sa Freddy.

Som Mae West fast inte riktigt: ”Har du en tidsmaskin i sovsäcken eller är du bara glad att se mig?” Men de var nog för unga för att känna igen citatet om pistolen i fickan. Synd.

De väntade på att Sebastian och Olivia skulle komma överens – Ida fick intrycket att Sebastian hade gett med sig, men visste inte om vad. Hade han kanske lovat att inte ange henne? Men bara motvilligt? De hade stängt dörren om sig, och hon hörde bara vissa sekvenser. Det handlade om vem som var lojal och vem som inte var det, och om vad Sebastian kunde bevisa att Olivia hade och inte hade sagt. Fram tills de kom överens skulle de få leva på blåstång och regnvatten, så mycket tyckte hon sig ha sett i köket.

– Okej, vi måste härifrån. Vi ger dem vår Timebandit 1 och hoppas att de inte ställer till något med den. Sen kan vi tänka efter vad vi vill göra med Timebandit 2. De vet att båda existerar, eller hur? Men de tror att tvåan är stulen, och det kan de få tro, för annars kanske de tar med sig båda.

– Exakt så, sa Nisse.

– Har ni någon aning om vad den där korruptionshistorien handlar om? Datjor? Sommarstugor vid Svarta havet?

– Olivias hemliga, högteknologiska grotta, sa Nisse. Men inte bara det. Det var intressant att höra, om man skulle komma i kontakt med sanningsserum nån mer gång. Om jag fattar rätt så förskingrar hon från Himmelska friden för att hon har slutat tro på idén. Samtidigt som hon vill ha alla privilegier som man kan få uppe i toppen. De är en liten grupp som samarbetar, tror jag. En av dem är säkerhetsansvarig i Skandinavien, och han ser till att Harmonibrigaderna är skithårda mot alla som lever utanför Xpan och låter bli såna som han och Olivia.

– Det är så sorgligt, sa Freddy fundersamt. För det började med att hon fick mer frihet att lämna Xpan-systemet. Och tyckte om det. Men hon ville inte att alla skulle ha frihet, hon tänker inte så. Utan hon ska ta ifrån andra deras frihet för att hon ska få mer.

– Åh, en sån. Och tidsmaskinerna?

– Jag tror att de skulle hämta naturresurser och sälja. Eller bara låta Himmelska friden ta dem. Liksom kolonisera andra tider, sa Nisse.

– Vilken frihetsälskare. Okej, vilka ska med på mötet? Ska du, Nisse? Vi får komma och hämta er sen. Bara vi vet vart vi ska.