Debatt

”Aron Flams bruna tisha”

 Aron Flam med advokat under rättegången mot honom för att han hade använt "en svensk tiger"-symbolen på omslaget till sin bok.

Är vänstern kollektivistisk och auktoritär, medan högern är individualistisk och frihetlig? Inte nödvändigtvis – verkligheten är mer komplex än så, skriver den liberala debattören Vladan Lausevic på dagens debatt. Till exempel finns det ingenting individualistiskt eller frihetligt hos de SD-politiker och diverse rasister på Twitter som stoltserar i Aron Flams antisocialistiska t-shirt.

DEBATT Det är vanligt bland högerorienterade personer att tro att man är god medan vänsterorienterade är onda, samt omvänt, med tanke på beteenden som politisk tribalism (stamtänkande). Men den politiska verkligheten är mer komplext än vad många tror, delvis eftersom kollektivistisk och auktoritär politik finns på både vänster- och högerkanten. Utöver det är faktum att allt fler av väljarna, som i Sverige i dag är mer flytande i sina politiska identifikationer än tidigare, håller med olika politiska partier i olika frågor.

För ungefär tre år sen började den högerorienterade komikern Aron Flam med att sälja röda t-shirts  och muggar med texten ”krossa socialismen” och ”socialism är ondska”. Många vänsterorienterade individer blev upprörda och upplevde dåliga känslor. Utan att bejaka Flams agerande finns det flera aspekter som är viktiga att förstå i sammanhanget.

Som samhälle, och när det kommer till institutioner, brukar Sverige anses vara grönt, progressivt och liberalt (eller gal för den delen). Vilket även förklarar varför det har varit tuffare och svårare att i svensk debatt stoltsera med att man är höger eller konservativ. Sverige är liksom inte något ”högerland”, och tittar man på olika undersökningar rörande värderingar så ligger Sverige globalt i framkant när det kommer till aspekter som individualism och sekularism.

Man kan därför säga att Flams anti-vänsterbudskap visar poängen med att det är lättare i Sverige för fler att tycka något i stil med ”krossa kapitalismen” än det motsatta. Samtidigt har det skett större politiska förändringar under dom senaste åren, inte minst med tanke på Sverigedemokraternas framväxt. Vilket i sin tur har lett till förändringar hos dom borgerliga och konservativa partierna Moderaterna och Kristdemokraterna.

Borgerliga och konservativa debattörer brukar dra slutsatsen att vänstern är lika med ofrihet medan högern är för frihet. Verkligheten är dock mer komplex än så, som när man tittar på mycket av dom senaste årens forskning rörande politiska beteenden och attityder. Inte minst med tanke på händelser som brexit och Trump, där högerpolitik till stor del blir lika med krav på mer spenderande på välfärd och straff, samt mindre frihet och färre flyktingar.

Det kan även kallas för ”borgerligt självmål” med tanke på att begreppet borgerlighet är synonymt med valfrihet, öppenhet och marknadsliberalism. Dels eftersom anti-vänsterbeteenden ofta leder till högerkollektivism och politisk tribalism. Men även, som forskningen visar, att  ju mer man är kollektivistisk och auktoritär i ickeekonomiska frågor som brottslighet och humanitär migration, desto mer auktoritär och kollektivistisk blir man i ekonomiska frågor som skatter och välfärd.

Alltså, enligt forskningen är fallet att den som till exempel motsätter sig eller har en negativ syn på jämställdhet, homosexualitet och invandring med större sannolikhet kommer att vara negativ till friare reglerad marknad, lägre beskattning och privata verksamheter i samhället. Därför ska man inte bli förvånad över att Aron Flams tisha har köpts och bärs av allt från  SD-politiker och auktoritära högerdebattörer till överlag populistiska och rasistiska personer på Twitter, som inte har något emot högre skatter och mer repressiv stat, bara det gynnar respektive slår mot ”rätt” personer.

För övrigt är det intressant att Karl Marx och Friedrich Engels i sin bok Det kommunistiska manifestet också skriver om “den röda borgerligheten”, som bland annat förklaras som borgerliga som dels sympatiserar socialistiska idéer och dels försöker kopiera de socialistiska idéerna då man räknar med att sådana idéer vinner mark och fler väljare. Alltså, att högerpartier kan bli mer ”vänster” med tiden är inget att vara förvånad över.